• warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.

ungdomsarbetslöshet

Oroande utveckling på arbetsmarknaden.

Benny Johanssons bild
ons, 2013-04-17 10:18 av Benny Johansson
Mörka moln över arbetsmarknaden oroar. Personalchefsindex är ingen munter läsning. En förbättring krävs inför valet 2014. Det är en viktig fråga för regeringen, som lägger olika förslag. Personalcheferna har också idéer om hur fler ungdomar kommer i arbete.

Det räcker att stapla rubrikerna i senaste personalchefsindex för att sinnet ska förmörkas. Sysselsättningsplanerna är på historiskt låga nivåer. 25% av personalcheferna förväntas minska personalstyrkan. Samtliga branscher utom offentlig förvaltning har lägre förväntningar. Stora företag förutspår en minskad sysselsättning framöver. Samtliga regioner förväntas minska sysselsättningen. Negativa förväntningar på sysselsättningen för visstidsanställda.

Det gäller att inte gå ner sig i dystopins träsk. Sveriges personalchefer listar fem viktiga politiska åtgärder för att få fler ungdomar i sysselsättning. Dessa återges i SvD. Högst på önskelistan kommer sänkt arbetsgivaravgift, därefter bättre utbildning, fler praktikplatser, mer ungdomsbidrag och flexiblare arbetsvillkor.

Med bättre utbildning menas att utbildningarna ska bli mer marknadsanpassade och mer yrkesinriktade. Det är säkerligen bra. Men det får inte drivas för långt. Syftet med akademisk utbildning är att förutom kunskap ge tekniker för kunskapsinhämtning, lära kritiskt tänkande mm. Kunskap som ska hålla över tid. Att göra dessa utbildningar väldigt yrkesinriktade gör också individen sårbarare på arbetsmarknaden. Men balansgången är inte enkel att tydliggöra och det behövs en dialog.

Regeringen har också föreslagit i Departementsskrivelsen Vissa lagförslag med anledning av trepartssamtalen (Ds 2013:20) ett stöd för yrkesintroduktion av personer som är yngre än 26 år. Det berör därför i liten utsträckning akademiker och medlemmar i Civilekonomerna. Men syftet är vällovligt. I förslaget ligger ett handledarstöd.

Själv är jag tvivlande till att åtgärderna får de efterlängtade effekterna.  Tyvärr får jag säga. Skälen till det är flera. Det finns redan idag olika former för anställningsstöd för olika grupper. Dessa används i alltför liten utsträckning. Risken är därför att nya stödformer går samma öde tillmötes. Nu är det visserligen ett stort fokus på frågan om ungdomsarbetslöshet och det skulle kunna bidra till att företag lägger resurser på att söka dessa bidrag. Men yrkesintroduktion sker ute i produktionen - vare sig den avser tjänster, produkter eller myndighetsutövning. Där är trycket idag så starkt att få upplever sig ha tid att introducera. Företagen vill ha unga med erfarenhet. Men någon annan får stå för introduktionen. I det perspektivet är det också lätt att bortse från den sänkta arbetsgivaravgiften.

Men - det gällde ju att inte gå ner sig i det dystopiska träsket påstod jag nyss. Vad gör man så? Åtgärder bör vara generella och säkert kan sänkta arbetsgivaravgifter vara bra. Men det behöver påvisas konkret vilka vinster företagen får. Det behövs en dialog med VD:ar och myndighetschefer, som kan ge tydligt stöd åt yrkesintroduktion och ge de resurser som behövs för att klara dessa. Det behövs ett bredare betraktelsesätt på vad som är bra för verksamheten. Att fler personer bereds tillfälle till arbetsplatsnära erfarenhet är bra för alla. Det gynnar alla företag om det finns en så stor rekryteringsbar grupp som möjligt. Insikter är bättre drivkrafter än stödformer. Praktik och yrkesintroduktion ger också tillfälle att lära känna möjliga anställda.

Viktigt är också att följa upp och utvärdera åtgärderna. Det är farligt att hamna i läget att politisk desperation inför valet 2014 leder till välmenande men verkningslösa reformer och projekt. Det handlar inte bara om ansvaret om skattemedel. Det handlar om ansvaret om dem som är målgruppen för åtgärderna.

Civilekonomerna - för en jämställd karriär.

Danmark är inget idealland

Benny Johanssons bild
tors, 2011-09-29 07:25 av Benny Johansson
Danmark utmålas av en del debattörer som närmast ett paradisiskt land. Ungdomsarbetslösheten är låg. Det beror på att det inte finns någon lag om anställningsskydd med besvärande turordningsregler. Sägs det. Men dansk ekonomi brottas med betydande problem och unga akademiker dansar inte på rosor.

Den danska ungdomsarbetslösheten är låg i jämförelse med Sverige och andra länder. En del förklarar det med flexicurity, där arbetsgivarens flexibilitet att säga upp helt fritt kombineras med ekonomisk trygghet genom hög arbetslöshetsersättning. Märkligt då att detta sesam öppna dig inte gynnar de nyexaminerade akademikerna, kan man  tycka. Generella regler som gynnar anställning borde rimligen inte bara gynna personer med lägre utbildning.

För nyexaminerade i Danmark ligger arbetslösheten på mellan 27 procent och, för vissa grupper, farligt nära 30 procent. Om vi fortsätter att generalisera resonemangen skulle alltså nyexaminerade akademiker må bättre på en arbetsmarknad som den svenska än vad de uppenbarligen gör på den danska arbetsmarknaden.

Professor Niels Kaergård på Köpenhamns universitet säger till och med att flexicurity fungerar bäst för den outbildade arbetskraften som kan gå in och ut ur enkla jobb och där ingen speciell utbildningsinsats krävs för att sköta jobbet.  Ju högre utbildad och mer specialiserad man är desto svårare är det att gå mellan jobb. För de grupperna blir tryggheten viktigare.

I Danmark är det precis som i Sverige. Det finns ett tak i arbetslöshetsförsäkringen över vilket man inte får ersättning. Det gör också, fortfarande enligt Niels Kaergård, att ersättningen blir låg för akademiker och ger därmed inte ekonomisk trygghet i så stor utsträckning. Martin Teilman, som är direktör för Akademikernas Centralorganisation (AC - motsvarigheten till Saco i Danmark) håller med: "För akademikerna har flexicurity aldrig varit viktig". Han ser å andra sidan inte heller några problem med att det är lätt att säga upp folk.

Den slagordsmässiga diskussionen kring turordningensreglerna skulle må bra av att fördjupa kunskaperna. Det går aldrig att vara säker på att ett lands system fungerar lika bra i ett annat land. Med tanke på den danska ekonomins stora utmaningar på kort och lång sikt verkar inte heller flexicurity vara betydelsefull för att ekonomin ska blomstra. Fria regler på arbetsmarknaden har inte heller hindrat andra länder från en dålig ekonomisk utveckling: Usa, Irland, Östeuropa. För att ta några exempel som åberopats i den svenska debatten.

Det är också intressant att unga akademiker har en så hög arbetslöshet i detta förlovade land. Eftersom Danmark liksom andra länder strävar uppåt i näringskedjan borde arbetsmarknadsreglerna understödja de unga akademikernas etablering - om man ska nyttiggöra sig investeringar i högre utbildning och locka till högre utbildning.

Ungdomslöner och lärlingsjobb

Gästs bild
mån, 2009-11-16 16:37 av Gäst
Den senaste tiden har debatten varit intensiv om hur man ska underlätta för unga att få arbete. Vad är bästa sättet?

En del hävdar att det vinnande receptet för att få bukt på ungdomsarbetslösheten är att införa ett system med ungdomslöner, avstampsjobb, under 12 månader för att ge unga ett insteg på arbetsmarknaden. Andra menar att LAS regler om turordning vid arbetsbristuppsägningar är det stora hindret för unga och att dessa regler därför borde skrotas. Den sittande regeringen har sänkt arbetsgivaravgiften för unga för att göra det mer attraktivt för arbetsgivare att anställa yngre. I dagens DN kan man läsa om att lärlingssystemet nu är på väg tillbaka som ett sätt att underlätta för yngre att komma in på arbetsmarknaden.

Alla dessa förslag har givetvis vällovliga syften. Men vad fungerar och vad fungerar inte? Och hur ser det ut för unga akademiker?

Det senaste året har det sett tufft ut för unga akademiker att  få det där viktiga första jobbet efter utbildningen. På en arbetsmarknad som dominerats av neddragningar och krisavtal så har det inte gjorts särskilt många nyrekryteringar till arbetsplatserna.  Istället är vår erfarenhet att den kull studenter som borde gått ut från högskolan det senaste året  istället använt tiden till att spetsa sin kompetens ytterligare genom att  förlänga sina studier eller läst utomlands ett år och på så sätt skjutit upp steget ut på den tröga arbetsmarknaden. I bästa fall betyder det att denna årskull kommer att vara mer attraktiv på arbetsmarknaden framöver.  I sämsta fall att de har högre studieskulder och fortfarande lika svårt att få jobb.

För akademikernas del är det inte främst höga ingångslöner som är hindret för jobb. Till skillnad mot hur det ser ut inom LO-området är det för akademiker naturligt med en lägre ingångslön och därefter en individuell löneutveckling som beror på individens prestation, kompetens och erfarenhet. Detta kan leda till väldigt stor lönespridning, något som vi betraktar som positivt.  Denna syn bekräftades av SACO:s ordf Anna Ekström vid ett tal idag vid den pågående SACO-kongressen. Hon menar att en tredubblad lön under yrkeskarriären är ett rimligt mål för en akademiker.

För unga akademiker är det inte heller LAS turordningsregler som är problemet för att få jobb. De drabbas inte i nån större utsträckning av att bli bortpetade i turordningen av äldre akademiker.  Snarare är det så att stora pensioneringar väntar de närmaste åren och att efterfrågan på unga, välutbildade personer kommer att öka.

Problemet just nu är snarare rent konjunkturiellt. Den bästa medicinen för att få ut unga akademiker på arbetsmarknaden är därför att förbättra konjunkturen och på så sätt öka efterfrågan på arbetskraft i företagen. Därför är det glädjande när nu flera indikationer tyder på att konjunkturen är på väg uppåt igen. Vid Civilekonomernas Fullmäktigemöte förra veckan beskrev Riksbankens 1:e vice ordförande Svante Öberg  att man räknar med en BNP-tillväxt på runt  3% redan 2010. Dagligen vid kontakter med civilekonomer runt om i landet får jag också indikationer på att arbetsmarknaden nu håller på att vända. En av mina kollegor som nyligen besökt en stor arbetsmarknadsmässa ute på ett lärosäte berättar också om hur företagen nu tydligt börjar visa intresse för nyrekryteringar. Företagen finns inte bara på mässan för att "visa upp sig" utan även för att leta efter framtida talanger att rekrytera. Precis som det ska vara alltså...!