Teknikföretagen

Konfliktvapnet skall alltid användas med väldigt stor försiktighet. Det gynnar det fortsatta samarbetet mellan parterna att ett avtal kunde tecknas utan konfliktåtgärder. Tidpunkten för en konflikt - både vad gäller konjunktur och tid på året - är dessutom dålig.

Arbetsgivarsidan tycker att det blivit en dyr uppgörelse i förhållande till den ekonomiska utvecklingen. Ulf Bengtsson, som är ordförande för Sveriges Ingenjörer, säger: Vi är glada att vi nu har kunnat teckna avtal som vi dels räknar med kommer att ge medlemmarna välförtjänta reallöneökningar, dels utgör ett realistiskt märke för den svenska arbetsmarknaden.

Uttalandena speglar de åsiktskillnader som hela tiden funnits mellan parterna. Arbetsgivarsidan valde att skriva på för att ett avtalslöst läge bedöms förödande.

Industrins avtal är inte viktigt enbart för de 300 000 anställda. Industriavtalet innebär att industrin vill vara löneledande och lönenormerande. Det är i den internationellt konkurrensutsatta sektorn som utrymmet för vad samhällsekonomin tål ska förhandlas fram. I det avseendet fyller det nu framförhandlade avtalet en viktig roll. Alltför låga nivåer hade ökat risken för att andra områden skulle förhandla fram högre avtal. Tar man på sig ledartröjan får man också arbeta för att klungan hänger med. Det bör det nya avtalet kunna leva upp till.

Uppladdningen har ju redan pågått i månader så några egentliga nyheter finns inte i yrkandena.

Arbetsgivarna, dvs Teknikföretagen, hänvisar till den pågående krisen för exportindustrin och vill träffa avtal utan centrala löneökningsnivåer och med kort bindningstid. 

Arbetstagarna, dvs Facken inom industrin (där Saco-förbunden representeras av Sveriges Ingenjörer) vill ha ett ettårigt avtal med en löneökningsnivå om 2,6%.  En viktig fråga är också den om att sätta stopp för en rundning av  företrädelserätten till återanställning för uppsagda genom inhyrning via bemanningsföretag. (Alltså den situation som debatterats flitigt de senaste veckorna bla genom exemplen Urban Outfitters och Euromaint.)

Nu väntar några veckor av julledighet och förberedelser för förhandlingar innan det är dags att sätta sig vid förhandlingsbordet i januari med siktet inställt på att ha ett nytt avtal klart innan den sista mars, då det nuvarande  avtalet löper ut.

Den närmaste tiden kommer också område efter område att följa efter och utväxla  sina respektive avtalsyrkanden. Näst ut, den 21/12,  är exempelvis IT och Telekom-sektorerna inom Almega-området. Dessa kollektivavtal löper ut samtidigt som Teknikavtalet och det ska därför bli spännande att se hur offensiva Almega är när det kommer till kritan.  Vågar man gå före Teknikavtalet? Almega har ju varit väldigt tydliga hittills i frågan om krav på lokal lönebildning och moderna löneavtal. Einar Humlin, förhandlingschef på Almega IT och Telekom-företagen, skriver på sin blogg att de centrala parterna ska vara garant för att den lokala lönebildningen i företagen ska hålla en hög kvalitet och att en bra lokal lönebildning i sin tur kräver starka parter.  Han skriver också att de avtalslösningar som parterna enas om ska vara stabila, långsiktiga och stärka förtroendet för avtalens intentioner.

På det stora hela delar Civilekonomerna (och de övriga Saco-förbunden) Almegas uppfattning vad gäller lokal lönebildning. Vi tycker också att lönen helst ska sättas på lokal nivå, efter lönesamtal mellan chef och medarbetare.  Vår erfarenhet är dock att arbetsgivarna, trots goda intentioner på central nivå, inte alls är mogna för helt lokal lönebildning utan centralt fastställda löneökningsnivåer. Först när arbetsgivarna är mogna för detta, och visat det i praktiken,  är vi villiga att gå bort från den nu gällande modellen för  IT och Telekom-området, nämligen lokal lönebildning med centralt fastställd  stupstock.

Även för industrisektorn anser vi det naturligtvis helt uteslutet med centrala avtal utan angivna löneökningsnivåer. Lokal lönebildning? - Javisst! Men med centralt skyddsnät som garanterar en reallöneökning för våra medlemmar.