• warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.

SACO

Lönepremien för chefer - är den tillräckligt hög?

Benny Johanssons bild
tis, 2013-03-19 15:27 av Benny Johansson
Saco presenterar en utredning om löneskillnad mellan akademikern som är chef och akademikern som inte är chef. Civilekonombloggen relaterar också till data från Civilekonomerna samt jämför med lönestatistik från Ledarna, som presenterats idag.

Den s.k. chefslönepremien uppgår till cirka 30%, vilket motsvarar en löneskillnad på ungefär 10 500:-/mån räknat på genomsnittslönen för icke-chefer. Saco konstaterar detta i en rapport om Chefens lön. Den bygger på data från Saco:s medlemsförbunds lönestatistik. Löneskillnaden är egentligen större, men cheferna har bl.a. i genomsnitt längre arbetslivserfarenhet. När man rensar för sådana faktorer blir skillnaden 10 500:-.

Chefen tjänar 39 500:-/månad säger Ledarna, som idag har släppt sin chefslönestatistik. Genomsnittslönen för medlemmar i Saco-förbund som inte är chefer var 2011 35 500:-/månad. För Civilekonomerna med relativt många chefer som medlemmar var genomsnittslönen för kategorierna gruppchef och uppåt år 2012 55 995:- för kvinnor och 68 691:- för männen. Dessa data är inte bearbetade efter arbetslivserfarenhet. De visar att påståendet att chefen tjänar 39 500:- känns, minst sagt, bräckligt. Det man egentligen säger är att Ledarnas medlemmar i genomsnitt tjänar 39 500:-.

Skillnaderna mellan kvinnor och män är inte acceptabla. I Saco:s studie är kvinnornas chefslönepremie (alltså kvinnliga chefer jämförda med kvinnor som inte är chefer) i genomsnitt 28% och för männen 31% (som då jämförs med män som inte är chefer). Det finns också skillnader mellan sektorerna. I kommunal tjänst är chefslönepremien 28% för kvinnor och 34% för män. För chefer som har statlig anställning är kvinnornas chefslönepremie 33% och männens 31%. Det betyder alltså inte att kvinnorna har högre lön än män som är chefer utan att skillnaden mellan att vara chef eller inte är något större för kvinnor än för män. I den privata sektorn slutligen är chefslönepremien 25% för kvinnor och 30% för män.

För Civilekonomernas del har vi studerat chefslönepremien för medlemmar som tog examen mellan 1993 och 2002. De har alltså mellan 10 och 20 års erfarenhet. För samtliga är chefslönepremien 43,8%. Här är skillnaderna mellan män och kvinnor oroväckande stora, även om materialet inte är rensat för t.ex. arbetslivserfarenhet. Kvinnorna har 28,6% och männen 57,8% i chefslönepremie.

Sektorsskillnaderna är också betydande. I kommunal tjänst har kvinnorna 36,9% om man mäter på samma vis som i Saco-rapporten och männen 35,8% i chefslönepremie. Mäter man istället i relation till samtliga som inte är chefer sjunker kvinnornas chefslönepremie något och männens ökar. I statlig sektor är den 44,2% för kvinnor och 35,3% för männen mätt på Saco-vis. Den privata sektorn ger kvinnorna 34,5% och männen 38,9%.

Det finns alltså flera sätt att mäta chefslönepremien. Naturligtvis är det intressant att studera skillnader mellan kön och sektorer. Något svar på frågan om chefslönepremien är tillräckligt hög får vi inte. Den frågan kan ju betraktas ur olika perspektiv. Det är bra om Saco:s rapport leder till en diskussion i frågan.

För en chefsorganisation som Civilekonomerna och för Saco är det naturligt att fortsätta att analysera chefers löner, tillhandahålla en bra chefslönestatistik som - i vårt fall - är relevant för civilekonomer samt att bilda opinion i chefsfrågor.

Civilekonomerna - för en jämställd karriär.

Saco-P är samverkan mellan privata akademikerförbund

Benny Johanssons bild
tors, 2012-05-31 15:29 av Benny Johansson
Akademikerförbundens medlemmar har samma utbildningsbakgrund. Det gör att medlemmarna ofta finns på hela arbetsmarknaden. För att få stordriftsfördelar samverkar vi så ofta som möjligt. På den privata sektorn profilerar vi oss nu mer under namnet Saco-P.

Saco-P är samlingsnamnet för alla akademikerförbunds medlemmar på den privata sektorn. Där samarbetar vi om löneavtal på den privata sektorns branscher och andra gemensamma frågor. Saco- P vill att akademiker ska prioriteras, eftersom de är viktiga för företagen och därmed hela samhällets tillväxt.

En viktig åtgärd är att lönebildningen ska bejaka den högre utbildningen. Produktivitetstillväxt sammanfaller ofta med hur stor andel av befolkningen som har skaffat sig en högre utbildning. För att företag ska kunna utvecklas, höja sin produktivitet och nå sina affärsmässiga mål är akademikerna helt avgörande. Att detta också gäller civilekonomer är uppenbart.

Löneutrymmet måste användas klokt och det är goda individuella insatser som ska belönas. Därför ska lönesamtal föras och lönesättande chefer ska ha mandat i lönesättningen. Det är nära medarbetarna som möjligheten är störst att se och värdera de individuella insatserna. Viktigt är också att kommunikationen är rak och tydlig så medarbetarna vet hur de ska förbättra sina insatser.

I årets avtalsrörelse har vi i flera fall fått s.k. stupstocksavtal. Dessa medger att ett företag har högre utfall än siffran i avtalet och att - om man är överens - även kan ha ett lägre. Det skapar nödvändig flexibilitet, men är också ett skydd i de företag där man sett de s.k. sifferlösa avtalen som möjliga nollavtal.

Ett bekymmer som Saco-P också vill lyfta är att många akademiker i privat sektor får för dålig utväxling för sina prestationer. För vissa akademiker är lönen vid pension genomsnittligt endast 30 procent högre än ingångslönen för en nyexaminerad.

Akademikerförbunden inom privat sektor har i många år arbetat tillsammans för att förbättra villkoren för medlemmarna. Det nya är att vi ska berätta mer om detta arbete.

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

Får vi någonsin gå i pension?

Benny Johanssons bild
ons, 2012-02-08 14:17 av Benny Johansson
Statsministern vill skapa möjlighet för oss att arbeta till vi blir 75 år. Av en del reaktioner att döma verkar det som om kommentatorerna uppfattade tanken som att alla skulle arbeta till 75. Att skapa möjligheter innebär inte det, utan är positivt.

Trots att pensionssystemet förändrades för, i dessa sammanhang, inte så länge sedan är det allt mera klart att ökande medellivslängd i befolkningen gör att pengarna helt enkelt inte kommer att räcka. För att inte skapa en grekisk reaktion av typ: "Rör inte min pensionsålder" är vägen att gå frivillighetens.

Den vägen svarar också väl mot inställningen idag. Många människor har arbeten som gör att de vill och kan arbeta längre. Det ska självklart löna sig och det ska uppmuntras.

Saco har också välkomnat utspelet, men anser att en renovering av pensionssystemet behövs för att åstadkomma detta.

Statsministern ser frågan från pensionssystemets utgångspunkt, den statskamerala, och vänder sig till individerna, som ska fundera på att byta karriär mitt i livet. Ett i sig gott råd.

Det här perspektivet utelämnar en tredje viktig part, nämligen alla som anställer människor. För att kunna byta karriär mitt i livet måste det finnas någon som är beredd att anställa den personen, vars meriter kanske inte är klockrena för det sökta arbetet. Bakom allt tal idag om mismatch på arbetsmarknaden bör man undersöka om inte önskemålen om den perfekta biten in i organisationspusslet är alltför styrande. Vi pratar om vikten av olika erfarenheter, men det är inte alltid som verklighetens rekryteringar lever upp till detta.

Från vårt håll ser vi också att personer som är 45 + (redan då, ja!) kan ha svårigheter att hitta ett annat arbete. Däremot lättar det, märkligt och glädjande nog, igen efter 60+.

Här finns mycket att göra när det gäller de värderingar och den kunskap vi har om den äldre arbetskraften. Kunskap finns till stor del, men behöver spridas. Det påverkar värderingar. Det är inte minst viktigt att lägga krut i den här delen för att sedan individerna ska kunna byta jobb och kunna fortsätta arbeta långt upp i åldrarna.

 

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

Dialogbehovet outsinligt

Benny Johanssons bild
fre, 2011-07-08 11:54 av Benny Johansson
Varje Almedalsvecka är unik. Nu har eftersnacket och analyserna satt igång.

Var Almedalsveckan en tråkvecka eller var det ett gott exempel på det goda demokratiska samtalet? Stillsamt, resonerande och folkbildande,  som Resumé skriver. Jag lutar åt det sistnämnda. Visserligen hade jag förväntat mig mer av olika "spektakel" för att fånga uppmärksamheten. Kanske Gudrun förra året brände upp även fantasins frukter för nya fantasterier?

Det blir lite konstigt när det i efterhand klagas på att det inte gjorts några utspel när alla PR-byråer hela tiden förkunnar att kampen om medias uppmärksamhet är så stor att det inte är idé att göra några stora utspel. Kul att Saco:s rapport om värdet av dubbla examina fick stort genomslag. Lärarnas frågor har också varit påtagliga i media. Skolfrågorna är på tapeten och LR är skickliga. Akademikerförbundet SSR har också uppmärksammats för inlägg om Fas 3. Säkert har jag missat något. För även om man lever och verkar en vecka ihop med ett stort antal journalister finns det inte riktigt tid att ägna sig åt tidningsläsning. Och nätet...

Det blir lite paradoxalt när en stor mängd människor, beroende av ny teknik, samlas och tekniken fallerar! Att vänta halvtimmasvis för att komma ut på nätet ger bara tid för de allra nödvändigaste sakerna. Förutom att blogga och fäjsbooka behöver de flesta sköta mail och telefon. Detta måste rimligen åtgärdas.

Dimman som har letat sig in över land i flera dagar är en annan snackis. Fukten har satt sig på stämbanden och många talare har låtit mer mystiska än de säkerligen avsett. Ändå känns det sunt att det är dimman som är en snackis och inte oöverlagda otyg som penningbränning.

Jag tycker också att politikerna har varit väldigt närvarande. Ungefär som ett valår. Det har gett möjligheter till kontakter och diskussioner på ett väldigt bra sätt. Almedalen är inte bara till för de politiska  linjetalen utan också de politiska vardagssamtalen. För vår del har dessa varit väldigt bra och vi har många trådar att väva ihop efter sommaren.

Det seminarium Civilekonomerna anordnade tillsammans med Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation (S.E.R.O.) var välbesökt och visade på stor samsyn. Du kan läsa om det här på bloggen eller på www.civilekonomerna.se

De jag pratat med är nöjda med veckan. Nu hör det naturligtvis lite till bilden att säga så, men jag tror att sanningen träder fram i dessa uttalanden. Trots den stora mängden seminarier har det funnits publik. Det verkar som fler och fler samhällsintresserade privatpersoner tar sig till Visby.

Kanske sprider sig idén. Ulf Bjereld skriver i SvD idag att det bör ordnas Almedalsliknande aktiviteter i varje kommun. Det lär ha varit en delegation på plats från Danmark för att fundera på om idén kan implementeras där.

Det mänskliga mötet är svårt att ersätta.

Tar lärosätena ansvar för studenternas livslön?

Benny Johanssons bild
fre, 2011-06-10 10:21 av Benny Johansson
Det är förvånansvårt många studieinriktningar som leder till en negativ avkastning jämfört med att börja arbeta direkt efter studierna. Ekonomiinriktningar hör, som tur är, inte dit. För de grupper som förlorar på sin utbildning finns bara två sätt att hamna rätt. Antingen sänker man kostnaden för utbildningsinvesteringen eller ökar dess intäkter. Hur resonerar de lärosäten som strävar efter att öka individernas kostnader för sin utbildning genom att förlänga utbildningarna med ett år och inte erbjuda ett adekvat fyraårigt alternativ?

Saco:s färska livslönerapport Lönsamma studier? är en gedigen genomgång av statistik som SCB samlar in för Medlingsinstitutet. Rapporten är väldigt tydlig i avseendet hur livslönen kan förbättras. Det ena alternativet är att höja individernas intäkter, dvs för de flesta deras lön eller att individen väljer att arbeta efter pensionsåldern. Det andra är att sänka kostnaden för utbildningsinvesteringen, dvs att förkorta utbildningstiden.

För de flesta utbildningar som Saco beskriver skulle det inte hjälpa om utbildningen förkortades till en termin!

Ekonomiinriktingarna är fram till nu i princip fyra-åriga. Civilekonomexamen tillskapades som en fyraårig utbildning på avancerad nivå 2007. Ett antal stora lärosäten väljer nu att stoppa antagningen till denna utbildning. Därmed ställs individerna utan möjlighet att välja mellan fyra- eller femåriga utbildningar. I hela stockholmsregionen t.ex. kan man inte välja den fyraåriga utbildningen.

Argumenten från lärosätena handlar ofta om internationell anpassning. Det är naturligtvis alldeles utmärkt att erbjuda blivande studenter att välja fem-åriga utbildningar - för de som vill forska eller av andra skäl önskar detta. Men varför förhindra studenter från att välja en yrkesexamen på avancerad nivå som beslutats av Sveriges Riksdag?

Kan lärosätena som väljer denna linje garantera studenterna en fortsatt god avkastning på sina investeringar i en ekonomiutbildning? Kommer individernas inkomster att öka lika mycket eller mer som det extra året kostar?

Här handlar det mer om lärosätenas interna positionering. Tyvärr riskerar den att gå ut över framtida ekonomkullars livslöneavkastning.

 

Akademiska studier ska leda till högre livslön

Benny Johanssons bild
tors, 2011-06-09 12:32 av Benny Johansson
Saco har presenterat en noggrann undersökning om akademikers livslöner ur individens investeringsperspektiv. Av 36 undersökta utbildningsinriktningar har 12 en negativ avkastning och två har nollavkastning. Fem ger en avkastning över 10 procent. Dit hör civilekonomutbildningarna, som därmed blir en lönsam investering för individen.

Individuell framgång och ett rikt arbetsliv. Det är två viktiga begrepp som Civilekonomerna har som mål för medlemmarnas arbetsliv. Jämfört med många andra svenska utbildningsinriktningar är det då glädjande att en ekonomutbildning är en lönsam investering. Investeringen räknas i relation till att ha börjat arbeta direkt efter gymnasiet.

Merparten av de utbildningar som leder till dålig livslöneutveckling återfinns inom kvinnodominerade yrken framför allt inom kommuner och landsting. Att det är så kommer säkert inte som en överraskning. Rapporten Lönsamma studier som släpps nu kommer naturligtvis att åberopas under den kommande avtalsrörelsen - inte minst av lärarna som agerar för strukturella lönehöjningar. Ett bättre stöd är svårt att få i det arbetet.

Att vissa utbildningsinriktingar leder till en positiv avkastning får inte uppfattas som avvikande eller konstigt. Det normala ska vara att med längre studier och arbetsuppgifter med mer komplicerat innehåll och stort ansvar följer en högre lön. Att vissa grupper får en sämre utveckling får aldrig bli en ursäkt att bromsa det självklara - akademiska studier ska vara en lönsam investering för individen.

Ett decennium av framgång

Benny Johanssons bild
tors, 2011-03-31 12:39 av Benny Johansson
Anna Ekström är att gratulera till utnämningen som Generaldirektör för Skolverket. Hon kan se tillbaka på ett framgånsrikt decennium för Saco och Saco:s medlemsförbund. Nu startar en viktig process för att få en ny ordförande för akademikerfederationen.

Saco och dess förbund har vuxit stadigt under sin existens. De senaste 10 åren, med Anna Ekström som ordförande, är inget undantag. Ökat medlemstal och ökad fokusering på akademikernas bidrag till näringsliv och offentlig verksamhet  har givit  Saco och förbunden en bas för ökat fokus i samhällsdebatten. Anna Ekströms person har möjliggjort en högre utväxling av denna grundförutsättning.

Anna Ekström har  varit en lyckad företrädare för Saco. Hon är kommunikativ och kan förklara svåra sammanhang. Samtidigt som hon tydligt gett uttryck för Saco:s och Saco-förbundens partipolitiska oberoende  och förbundens individfokus (det konsultativa arbetssättet, som det kallades internt inom dåvarande Civilingenjörsförbundet) har hon lika tydligt och med starka argument värnat parternas integritet och den svenska modellen. Anna är inte rädd att säga ifrån när det behövs och har alltid "på fötter". Hon har visat att det går att förena ett service-tänkande med styrkan av att sluta sig samman i akademikerförbunden.

Få personer har ett sådant kontaktnät som Anna. Dessutom har hon en personlig relation till väldigt många olika människor - från den enklaste förbundsdirektör till aktiva i Saco-föreningar på landets arbetsplatser samt inflytelserika toppolitiker. De sistnämnda såväl i Sverige som internationellt. Att hon älskar det Saco hon nu lämnar har också visat sig i hennes vilja att medverka vid möten i lokala Saco-föreningar trots att det naturligtvis alltid är en stark kamp om uppmärksamheten i en Saco-ordförandes kalender.

Det kommer förhoppningsvis bli tillfälle att uttrycka vår tacksamhet till Anna. Nu riktas blicken mot det på senaste tid så hårt medialiserade föreningsorgan som kallas valberedning. Hur ska profilen på en kommande Saco-ordförande se ut? Vilka personer finns som kan fylla den? Det är stora stövlar som ska fyllas!

Bara valtaktik att behålla den skadliga värnskatten

Benny Johanssons bild
mån, 2011-03-21 11:00 av Benny Johansson
I Dagens Industri skriver ordförandena för Saco och TCO om värnskatten. Skälet till att regeringen inte vill avskaffa den är risken för påståenden om att de gynnar höginkomsttagarna. Så är det säkerligen. Samtidigt blir allt fler är överens om att värnskatten är till nackdel för landets totala ekonomi. Tänk om den poängen istället blev huvudpunkt i regeringens retorik.

I artikeln får regeringen också beröm. Den höjde 2009 inkomstgränsen för när statlig skatt ska tas ut. Det för med sig att högst 15 procent av inkomsttagarna ska betala statlig skatt. Men, säger artikelförfattarna, av de som arbetar heltid betalar nästan 30 procent statlig skatt och av heltidsarbetande med akademisk utbildning är det nästan hälften som betalar statlig skatt.

Det anmärkningsvärda med detta är att senast nu Långtidsutredningen menar att skatten är kontraproduktiv. Arbetstid och produktivitet skulle öka, om värnskatten tas bort,  så att skatteintäkterna inte förändras negativt.

Att straffbeskatta utbildning och ansvarstagande på arbetsplatserna är naturligtvis i längden ekonomiskt vansinne, skriver de båda ordförandena.

Dessutom är det faktiskt värre än de skriver. I socialförsäkringssystemet tar man ut avgifter med en procent av inkomsten. Däremot är det så att det inkomstbortfall man försäkras mot har ett tak. Av heltidsarbetande akademiker är det inte många som får det tänkta inkomstbortfallet täckt. Avgifter över tak är också i praktiken en skatt. Det behöver också uppmärksammas när skatterna diskuteras!

Karriärplaneringen från gymnasist till förbundsdirektör var inte spikrak

Benny Johanssons bild
fre, 2011-03-18 10:13 av Benny Johansson
Det här inlägget är idag publicerat på Saco:s blogg inför Högskolevalet. Jag återger det även här.

Gymnasietiden var oerhört viktig för mig och min utveckling. Studierna levde vid sidan av elevrådet, där jag var ordförande i 2½ år och ett engagemang i Folkpartiets Ungdomsförbund. Det var det som skulle leda mig till mitt yrkesval.

 

För det var ju så på den tiden att kunskaperna om framtiden, vilka yrken som fanns, att de gav olika inkomster och så, var väldigt begränsad. Jag gick på naturvetenskaplig linje på ett gymnasium i Göteborg och Chalmers var den väg många av klasskamraterna valde. Överhuvud hade jag märkt att de naturvetenskapliga ämnena inte var riktigt min cup of tea. Känslorna var ömsesidiga.

 

Så – vad skulle det bli? Filosofi tyckte jag var intressant, men där såg jag mest lärarjobb som framtiden. Och lärarjobb är bra, men mitt intresse för filosofi grundade sig i en lite romantisk tanke om att tänka nytt och stort. Nå, men förskollärare då? Det kunde kanske vara något för mig? I en bild såg jag mig själv som 50-årig farbror iklädd kostym sittandes på golvet lekandes med barn. Så försvann den bilden från mina hornhinnor.

 

FPU drev då en kampanj på temat socialpolitik. En konferens var i Trollhättan (vill jag minnas). Staden utvärderades av unga FPU:are ur socialpolitiskt perspektiv. Det var väldigt intressant, tyckte jag. Jag hörde talas om socionomutbildning och tänkte att den skulle föra mig till socialpolitikens värld.

 

Det var lite naivt. Egentligen var det väl så att socialpolitiken förde till socionomernas värld, eftersom de fanns för att ta hand om välfärdsstatens olika verksamheter som fötts ur socialpolitiska beslut. Jag började arbeta på en socialbyrå.

 

Efter ett tag bytte jag till ett statligt arbete – på Statistiska Centralbyrån. Siffrorna beskrev de sociala frågorna ur ett övergripande perspektiv och var på det viset mer socialpolitik. En dag kom en äldre kollega fram och frågade om jag ville åta mig uppdraget som Lokalombud för Saco/SR-föreningen (som det hette då). Utan att veta särskilt mycket alls om fackliga frågor sa jag ja. Efter ett tag kom jag in i styrelsen och blev en dag också ordförande. Så ytterligare en tid senare fick jag frågan om jag ville bli ombudsman. Och på den vägen har det sedan fortsatt. Från ombudsman på några olika förbund, till förbundssekreterare och senare förbundsdirektör för Civilekonomerna. Tillfälligheter, men visst finns det ändå en tråd?

Fackförbund som ökar och fackförbund som minskar - medlemsmässigt.

Benny Johanssons bild
mån, 2011-01-31 15:24 av Benny Johansson
Hur det gick för de olika fackförbunden med medlemsutvecklingen 2010 är intressant läsning så här års. Av de tre centralorganisationerna var det bara Saco som ökade sitt samlade medlemstal 2010.

Det är LO-tidningen som först rapporterar den samlade utvecklingen. Bland LO:s medlemsförbund minskade samtliga sitt medlemstal under 2010. Den totala minskningen blev - 2,4 procent. Transport minskade minst, med - 0,2 procent, och GS mest med - 6,6 procent. Att LO-förbunden minskar hänger naturligtvis också samman med strukturomvandling och konjunktur. Att IF Metall påverkas medlemsmässigt av att 50 000 arbeten för metallare försvinner i lågkonjunkturen är knappast förvånande. Själva säger de att de behåller sin organisationsgrad.

TCO-förbunden minskar också [med - 0,4 procent], men Lärarförbundet [+ 2,7 procent], Journalistförbundet [+ 1,9 procent] och Vårdförbundet [+ 1,1 procent]ökar. Även Lärarnas Riksförbund, som är med i Saco, ökar.

 Det största tjänstemannaförbundet Unionen har tappat strax under 4000 medlemmar, vilket är - 0,7 procent.  Även några av TCO-förbunden påverkas av strukturförändringar. Inom t.ex. bank och finans ökar akademikergrupperna och det påverkar Finansförbundets medlemstal.

Saco-förbunden ökade med 2,1 procent. Civilekonomerna ökade näst mest med 5,1 procent. Akademikerförbundet SSR ökade mest med 5,8 procent.

Det är naturligtvis roligt att Civilekonomerna åter tillhör de förbund som växer kraftigast i Saco, och därmed på hela den svenska arbetsmarknaden. Vi har också glädjande bra siffror när det gäller medlemmarnas nöjdhet med den service vi ger. Det finns naturligtvis ett samband mellan dessa båda saker.

Samtidigt är det lätt att instämma i vad Saco:s ordförande, Anna Ekström, säger i sin kommentar: Vi behöver en stark fackföreningsrörelse för att hålla uppe den svenska modellen som helt bygger på att vi har många medlemmar och kan teckna kollektivavtal.