SACO
Dialogbehovet outsinligt
Var Almedalsveckan en tråkvecka eller var det ett gott exempel på det goda demokratiska samtalet? Stillsamt, resonerande och folkbildande, som Resumé skriver. Jag lutar åt det sistnämnda. Visserligen hade jag förväntat mig mer av olika "spektakel" för att fånga uppmärksamheten. Kanske Gudrun förra året brände upp även fantasins frukter för nya fantasterier?
Det blir lite konstigt när det i efterhand klagas på att det inte gjorts några utspel när alla PR-byråer hela tiden förkunnar att kampen om medias uppmärksamhet är så stor att det inte är idé att göra några stora utspel. Kul att Saco:s rapport om värdet av dubbla examina fick stort genomslag. Lärarnas frågor har också varit påtagliga i media. Skolfrågorna är på tapeten och LR är skickliga. Akademikerförbundet SSR har också uppmärksammats för inlägg om Fas 3. Säkert har jag missat något. För även om man lever och verkar en vecka ihop med ett stort antal journalister finns det inte riktigt tid att ägna sig åt tidningsläsning. Och nätet...
Det blir lite paradoxalt när en stor mängd människor, beroende av ny teknik, samlas och tekniken fallerar! Att vänta halvtimmasvis för att komma ut på nätet ger bara tid för de allra nödvändigaste sakerna. Förutom att blogga och fäjsbooka behöver de flesta sköta mail och telefon. Detta måste rimligen åtgärdas.
Dimman som har letat sig in över land i flera dagar är en annan snackis. Fukten har satt sig på stämbanden och många talare har låtit mer mystiska än de säkerligen avsett. Ändå känns det sunt att det är dimman som är en snackis och inte oöverlagda otyg som penningbränning.
Jag tycker också att politikerna har varit väldigt närvarande. Ungefär som ett valår. Det har gett möjligheter till kontakter och diskussioner på ett väldigt bra sätt. Almedalen är inte bara till för de politiska linjetalen utan också de politiska vardagssamtalen. För vår del har dessa varit väldigt bra och vi har många trådar att väva ihop efter sommaren.
Det seminarium Civilekonomerna anordnade tillsammans med Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation (S.E.R.O.) var välbesökt och visade på stor samsyn. Du kan läsa om det här på bloggen eller på www.civilekonomerna.se
De jag pratat med är nöjda med veckan. Nu hör det naturligtvis lite till bilden att säga så, men jag tror att sanningen träder fram i dessa uttalanden. Trots den stora mängden seminarier har det funnits publik. Det verkar som fler och fler samhällsintresserade privatpersoner tar sig till Visby.
Kanske sprider sig idén. Ulf Bjereld skriver i SvD idag att det bör ordnas Almedalsliknande aktiviteter i varje kommun. Det lär ha varit en delegation på plats från Danmark för att fundera på om idén kan implementeras där.
Det mänskliga mötet är svårt att ersätta.
Tar lärosätena ansvar för studenternas livslön?
Saco:s färska livslönerapport Lönsamma studier? är en gedigen genomgång av statistik som SCB samlar in för Medlingsinstitutet. Rapporten är väldigt tydlig i avseendet hur livslönen kan förbättras. Det ena alternativet är att höja individernas intäkter, dvs för de flesta deras lön eller att individen väljer att arbeta efter pensionsåldern. Det andra är att sänka kostnaden för utbildningsinvesteringen, dvs att förkorta utbildningstiden.
För de flesta utbildningar som Saco beskriver skulle det inte hjälpa om utbildningen förkortades till en termin!
Ekonomiinriktingarna är fram till nu i princip fyra-åriga. Civilekonomexamen tillskapades som en fyraårig utbildning på avancerad nivå 2007. Ett antal stora lärosäten väljer nu att stoppa antagningen till denna utbildning. Därmed ställs individerna utan möjlighet att välja mellan fyra- eller femåriga utbildningar. I hela stockholmsregionen t.ex. kan man inte välja den fyraåriga utbildningen.
Argumenten från lärosätena handlar ofta om internationell anpassning. Det är naturligtvis alldeles utmärkt att erbjuda blivande studenter att välja fem-åriga utbildningar - för de som vill forska eller av andra skäl önskar detta. Men varför förhindra studenter från att välja en yrkesexamen på avancerad nivå som beslutats av Sveriges Riksdag?
Kan lärosätena som väljer denna linje garantera studenterna en fortsatt god avkastning på sina investeringar i en ekonomiutbildning? Kommer individernas inkomster att öka lika mycket eller mer som det extra året kostar?
Här handlar det mer om lärosätenas interna positionering. Tyvärr riskerar den att gå ut över framtida ekonomkullars livslöneavkastning.
Akademiska studier ska leda till högre livslön
Individuell framgång och ett rikt arbetsliv. Det är två viktiga begrepp som Civilekonomerna har som mål för medlemmarnas arbetsliv. Jämfört med många andra svenska utbildningsinriktningar är det då glädjande att en ekonomutbildning är en lönsam investering. Investeringen räknas i relation till att ha börjat arbeta direkt efter gymnasiet.
Merparten av de utbildningar som leder till dålig livslöneutveckling återfinns inom kvinnodominerade yrken framför allt inom kommuner och landsting. Att det är så kommer säkert inte som en överraskning. Rapporten Lönsamma studier som släpps nu kommer naturligtvis att åberopas under den kommande avtalsrörelsen - inte minst av lärarna som agerar för strukturella lönehöjningar. Ett bättre stöd är svårt att få i det arbetet.
Att vissa utbildningsinriktingar leder till en positiv avkastning får inte uppfattas som avvikande eller konstigt. Det normala ska vara att med längre studier och arbetsuppgifter med mer komplicerat innehåll och stort ansvar följer en högre lön. Att vissa grupper får en sämre utveckling får aldrig bli en ursäkt att bromsa det självklara - akademiska studier ska vara en lönsam investering för individen.
Ett decennium av framgång
Saco och dess förbund har vuxit stadigt under sin existens. De senaste 10 åren, med Anna Ekström som ordförande, är inget undantag. Ökat medlemstal och ökad fokusering på akademikernas bidrag till näringsliv och offentlig verksamhet har givit Saco och förbunden en bas för ökat fokus i samhällsdebatten. Anna Ekströms person har möjliggjort en högre utväxling av denna grundförutsättning.
Anna Ekström har varit en lyckad företrädare för Saco. Hon är kommunikativ och kan förklara svåra sammanhang. Samtidigt som hon tydligt gett uttryck för Saco:s och Saco-förbundens partipolitiska oberoende och förbundens individfokus (det konsultativa arbetssättet, som det kallades internt inom dåvarande Civilingenjörsförbundet) har hon lika tydligt och med starka argument värnat parternas integritet och den svenska modellen. Anna är inte rädd att säga ifrån när det behövs och har alltid "på fötter". Hon har visat att det går att förena ett service-tänkande med styrkan av att sluta sig samman i akademikerförbunden.
Få personer har ett sådant kontaktnät som Anna. Dessutom har hon en personlig relation till väldigt många olika människor - från den enklaste förbundsdirektör till aktiva i Saco-föreningar på landets arbetsplatser samt inflytelserika toppolitiker. De sistnämnda såväl i Sverige som internationellt. Att hon älskar det Saco hon nu lämnar har också visat sig i hennes vilja att medverka vid möten i lokala Saco-föreningar trots att det naturligtvis alltid är en stark kamp om uppmärksamheten i en Saco-ordförandes kalender.
Det kommer förhoppningsvis bli tillfälle att uttrycka vår tacksamhet till Anna. Nu riktas blicken mot det på senaste tid så hårt medialiserade föreningsorgan som kallas valberedning. Hur ska profilen på en kommande Saco-ordförande se ut? Vilka personer finns som kan fylla den? Det är stora stövlar som ska fyllas!
Bara valtaktik att behålla den skadliga värnskatten
I artikeln får regeringen också beröm. Den höjde 2009 inkomstgränsen för när statlig skatt ska tas ut. Det för med sig att högst 15 procent av inkomsttagarna ska betala statlig skatt. Men, säger artikelförfattarna, av de som arbetar heltid betalar nästan 30 procent statlig skatt och av heltidsarbetande med akademisk utbildning är det nästan hälften som betalar statlig skatt.
Det anmärkningsvärda med detta är att senast nu Långtidsutredningen menar att skatten är kontraproduktiv. Arbetstid och produktivitet skulle öka, om värnskatten tas bort, så att skatteintäkterna inte förändras negativt.
Att straffbeskatta utbildning och ansvarstagande på arbetsplatserna är naturligtvis i längden ekonomiskt vansinne, skriver de båda ordförandena.
Dessutom är det faktiskt värre än de skriver. I socialförsäkringssystemet tar man ut avgifter med en procent av inkomsten. Däremot är det så att det inkomstbortfall man försäkras mot har ett tak. Av heltidsarbetande akademiker är det inte många som får det tänkta inkomstbortfallet täckt. Avgifter över tak är också i praktiken en skatt. Det behöver också uppmärksammas när skatterna diskuteras!
Karriärplaneringen från gymnasist till förbundsdirektör var inte spikrak
Gymnasietiden var oerhört viktig för mig och min utveckling. Studierna levde vid sidan av elevrådet, där jag var ordförande i 2½ år och ett engagemang i Folkpartiets Ungdomsförbund. Det var det som skulle leda mig till mitt yrkesval.
För det var ju så på den tiden att kunskaperna om framtiden, vilka yrken som fanns, att de gav olika inkomster och så, var väldigt begränsad. Jag gick på naturvetenskaplig linje på ett gymnasium i Göteborg och Chalmers var den väg många av klasskamraterna valde. Överhuvud hade jag märkt att de naturvetenskapliga ämnena inte var riktigt min cup of tea. Känslorna var ömsesidiga.
Så – vad skulle det bli? Filosofi tyckte jag var intressant, men där såg jag mest lärarjobb som framtiden. Och lärarjobb är bra, men mitt intresse för filosofi grundade sig i en lite romantisk tanke om att tänka nytt och stort. Nå, men förskollärare då? Det kunde kanske vara något för mig? I en bild såg jag mig själv som 50-årig farbror iklädd kostym sittandes på golvet lekandes med barn. Så försvann den bilden från mina hornhinnor.
FPU drev då en kampanj på temat socialpolitik. En konferens var i Trollhättan (vill jag minnas). Staden utvärderades av unga FPU:are ur socialpolitiskt perspektiv. Det var väldigt intressant, tyckte jag. Jag hörde talas om socionomutbildning och tänkte att den skulle föra mig till socialpolitikens värld.
Det var lite naivt. Egentligen var det väl så att socialpolitiken förde till socionomernas värld, eftersom de fanns för att ta hand om välfärdsstatens olika verksamheter som fötts ur socialpolitiska beslut. Jag började arbeta på en socialbyrå.
Efter ett tag bytte jag till ett statligt arbete – på Statistiska Centralbyrån. Siffrorna beskrev de sociala frågorna ur ett övergripande perspektiv och var på det viset mer socialpolitik. En dag kom en äldre kollega fram och frågade om jag ville åta mig uppdraget som Lokalombud för Saco/SR-föreningen (som det hette då). Utan att veta särskilt mycket alls om fackliga frågor sa jag ja. Efter ett tag kom jag in i styrelsen och blev en dag också ordförande. Så ytterligare en tid senare fick jag frågan om jag ville bli ombudsman. Och på den vägen har det sedan fortsatt. Från ombudsman på några olika förbund, till förbundssekreterare och senare förbundsdirektör för Civilekonomerna. Tillfälligheter, men visst finns det ändå en tråd?
Fackförbund som ökar och fackförbund som minskar - medlemsmässigt.
Det är LO-tidningen som först rapporterar den samlade utvecklingen. Bland LO:s medlemsförbund minskade samtliga sitt medlemstal under 2010. Den totala minskningen blev - 2,4 procent. Transport minskade minst, med - 0,2 procent, och GS mest med - 6,6 procent. Att LO-förbunden minskar hänger naturligtvis också samman med strukturomvandling och konjunktur. Att IF Metall påverkas medlemsmässigt av att 50 000 arbeten för metallare försvinner i lågkonjunkturen är knappast förvånande. Själva säger de att de behåller sin organisationsgrad.
TCO-förbunden minskar också [med - 0,4 procent], men Lärarförbundet [+ 2,7 procent], Journalistförbundet [+ 1,9 procent] och Vårdförbundet [+ 1,1 procent]ökar. Även Lärarnas Riksförbund, som är med i Saco, ökar.
Det största tjänstemannaförbundet Unionen har tappat strax under 4000 medlemmar, vilket är - 0,7 procent. Även några av TCO-förbunden påverkas av strukturförändringar. Inom t.ex. bank och finans ökar akademikergrupperna och det påverkar Finansförbundets medlemstal.
Saco-förbunden ökade med 2,1 procent. Civilekonomerna ökade näst mest med 5,1 procent. Akademikerförbundet SSR ökade mest med 5,8 procent.
Det är naturligtvis roligt att Civilekonomerna åter tillhör de förbund som växer kraftigast i Saco, och därmed på hela den svenska arbetsmarknaden. Vi har också glädjande bra siffror när det gäller medlemmarnas nöjdhet med den service vi ger. Det finns naturligtvis ett samband mellan dessa båda saker.
Samtidigt är det lätt att instämma i vad Saco:s ordförande, Anna Ekström, säger i sin kommentar: Vi behöver en stark fackföreningsrörelse för att hålla uppe den svenska modellen som helt bygger på att vi har många medlemmar och kan teckna kollektivavtal.
Oj vad det tjatas...
Tänk att de orkar... I dagens GP finns ytterligare en i raden av alla de debattartiklar med avsändare Svenskt Näringsliv där man hamrar in sitt enformiga budskap om att avstå från centralt avtalade löneökningar i år och istället avtala om helt lokal lönebildning ute på företagen.
Låt mig därför återigen påminna om hur vi ser på saken: gärna lokal lönebildning där de enskilda medarbetarna lönesätts utifrån prestation och kompetens. Men med en centralt angiven stupstock som försäkring i botten som ger reallöneökningar i stort. Mer om detta kan läsas i den utmärkta SvD Brännpunkt-artikeln från förra veckan skriven av sex Saco-förbund, däribland Civilekonomerna.
Lokal lönebildning fungerar inte!
I lördagens Svenska Dagbladet kunde man läsa en debattartikel med rubriken "Lokal lönebildning fungerar inte". I artikeln beskriver Civilekonomernas förhandlingschef Claes Oldin tillsammans med företrädare från Sveriges Ingenjörer, Jusek, Naturvetarna, Akademikerförbundet SSR och Psykologförbundet varför helt lokal lönebildning ännu inte fungerar väl i praktiken och varför Saco-förbunden inte vill ha helt sifferlösa kollektivavtal.
I grunden gillar vi ju lokal lönebildning med individuell lönesättning utifrån individens prestation och kompetens. Men det förutsätter att den lokala löneprocessen fungerar väl och att arbetsgivarna på såväl central som lokal nivå är villiga att, hand i hand med våra lokala fackliga företrädare, ta sitt ansvar för detta. Tills dess att så är fallet kommer vi att fortsätta kräva löneökningssiffror i de avtal vi tecknar.
Civilekonomerna ökar mest av Saco-förbunden!
Vid en presskonferens idag presenterade Saco officiella siffror över medlemsutvecklingen för förbunden för 2009. Saco-förbunden har ökat ordentligt under det gångna året och mest av allt ökar Civilekonomerna! Nu är vi 36 528 medlemmar, en ökning med drygt 7%! Totalt ökar Saco-förbunden med 2,8% och har nu passerat 600 000 medlemmar.
En av förklaringarna till att Saco-förbunden ökar kraftigt i medlemsantal, samtidigt som både TCO och LO minskar, är att vi är både fackförbund och yrkesorganisationer. Vi tar avstamp i den enskilde medlemmens behov av hjälp och stöd genom hela karriärens med- och motgångar. Dessutom har vår inkomstförsäkring blivit en mycket viktigt del av inkomsttryggheten vid arbetslöshet.
Civilekonomerna är väldigt stolta och glada för den stora medlemsökningen och ser den som ett tecken på att vi erbjuder tjänster och service som våra medlemmar uppskattar. Det är också något vi tydligt märker i våra årliga medlemsmätningar, där nöjdhetsindex är högt och ökar år efter år.
Senaste inläggen
Bloggare
-
Benny Johansson förbundsdirektör
