• warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.

pensionsålder

Korvskivan

Benny Johanssons bild
fre, 2013-04-26 14:12 av Benny Johansson
Pensionsåldersutredningen föreslår åtgärder för att höja det faktiska utträdet ur arbetslivet. Civilekonombloggen funderar kring några aspekter av utredningen.

När jag en gång i tiden var en liten gosse och gick i skolans lägre klasser förekom i läseböckerna sedelärande historier. Ofta handlade de om att fördra fattigdom och upprätthålla sin värdighet och vara nöjd med sin lilla lott. Särskilt minns jag berättelsen om pojken som till sina smörgåsar i skolan bara hade en korvskiva. Han lade den på smörgåsen och sköt korven framför sig. Han njöt av doften och fantiserade kring smaken. OCH han hade korvskivan kvar till nästa dag.

Detta var, som ni förstår, före SMS-lånens och Lyxfällans tid.

Jag kom att tänka på den här gamla historien när Pensionsåldersutredningen, Åtgärder för ett längre arbetsliv, presenterades. Grundtanken är att ”vi” måste arbeta längre.

Fakta talar naturligtvis för att fler måste arbeta längre tid om framtidens pensioner ska räcka till mer än en korvskiva som den tidens pensionärer hela tiden måste skjuta framför sig. Men varför fokuserar alla förslag kring slutet av arbetslivet? Studenterna blir allt äldre och inträdet i arbetslivet kommer allt senare. Universitet och högskolor har ett egenintresse (som de döljer under den internationella anpassningens täckmantel) att göra utbildningarna längre i antal år. I gengäld tunnas innehållet ut och antalet undervisningstimmar minskar inom fr.a. humanistiska-samhällsvetenskapliga området.

Den svåraste nöten är nog ändå att synen på äldre som arbetskraft inte är positiv. Den speglar sig i Svenskt Näringslivs kategoriska nej till att förlänga den s.k LAS-åldern till 69 år. Här måste naturligtvis attityder påverkas om inte a-kassesystemet ska fyllas av äldre och de fackliga organisationerna ha köbildning av äldre medlemmar som behöver förhandlingshjälp.

Arbeten är också av olika svårighetsgrad. Förr hade olika grupper i Sverige olika pensionsålder beroende på vilken typ av arbete de hade. Detta var inskrivet i kollektivavtalen Det kanske borde återinföras. Då drabbar kostnaderna de branscher som har de hårdaste arbetsförhållandena, vilket verkar rimligt och också kan bli ett incitament till att förbättra förhållandena där det är omöjligt.

Till skillnad från den lilla gossen, som jag inledde att berätta om, är det nu våra folkvalda som ska skjuta korvskivan framför människorna. Det är en delikat balansgång som krävs. Risken är att människorna, när korvskivan flyttas framför dem, blir vrånglystna.

Civilekonomerna - förbundet för ekonomer och civilekonomer

Får vi någonsin gå i pension?

Benny Johanssons bild
ons, 2012-02-08 15:17 av Benny Johansson
Statsministern vill skapa möjlighet för oss att arbeta till vi blir 75 år. Av en del reaktioner att döma verkar det som om kommentatorerna uppfattade tanken som att alla skulle arbeta till 75. Att skapa möjligheter innebär inte det, utan är positivt.

Trots att pensionssystemet förändrades för, i dessa sammanhang, inte så länge sedan är det allt mera klart att ökande medellivslängd i befolkningen gör att pengarna helt enkelt inte kommer att räcka. För att inte skapa en grekisk reaktion av typ: "Rör inte min pensionsålder" är vägen att gå frivillighetens.

Den vägen svarar också väl mot inställningen idag. Många människor har arbeten som gör att de vill och kan arbeta längre. Det ska självklart löna sig och det ska uppmuntras.

Saco har också välkomnat utspelet, men anser att en renovering av pensionssystemet behövs för att åstadkomma detta.

Statsministern ser frågan från pensionssystemets utgångspunkt, den statskamerala, och vänder sig till individerna, som ska fundera på att byta karriär mitt i livet. Ett i sig gott råd.

Det här perspektivet utelämnar en tredje viktig part, nämligen alla som anställer människor. För att kunna byta karriär mitt i livet måste det finnas någon som är beredd att anställa den personen, vars meriter kanske inte är klockrena för det sökta arbetet. Bakom allt tal idag om mismatch på arbetsmarknaden bör man undersöka om inte önskemålen om den perfekta biten in i organisationspusslet är alltför styrande. Vi pratar om vikten av olika erfarenheter, men det är inte alltid som verklighetens rekryteringar lever upp till detta.

Från vårt håll ser vi också att personer som är 45 + (redan då, ja!) kan ha svårigheter att hitta ett annat arbete. Däremot lättar det, märkligt och glädjande nog, igen efter 60+.

Här finns mycket att göra när det gäller de värderingar och den kunskap vi har om den äldre arbetskraften. Kunskap finns till stor del, men behöver spridas. Det påverkar värderingar. Det är inte minst viktigt att lägga krut i den här delen för att sedan individerna ska kunna byta jobb och kunna fortsätta arbeta långt upp i åldrarna.

 

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.