löneskillnader

En del hävdar att det vinnande receptet för att få bukt på ungdomsarbetslösheten är att införa ett system med ungdomslöner, avstampsjobb, under 12 månader för att ge unga ett insteg på arbetsmarknaden. Andra menar att LAS regler om turordning vid arbetsbristuppsägningar är det stora hindret för unga och att dessa regler därför borde skrotas. Den sittande regeringen har sänkt arbetsgivaravgiften för unga för att göra det mer attraktivt för arbetsgivare att anställa yngre. I dagens DN kan man läsa om att lärlingssystemet nu är på väg tillbaka som ett sätt att underlätta för yngre att komma in på arbetsmarknaden.

Alla dessa förslag har givetvis vällovliga syften. Men vad fungerar och vad fungerar inte? Och hur ser det ut för unga akademiker?

Det senaste året har det sett tufft ut för unga akademiker att  få det där viktiga första jobbet efter utbildningen. På en arbetsmarknad som dominerats av neddragningar och krisavtal så har det inte gjorts särskilt många nyrekryteringar till arbetsplatserna.  Istället är vår erfarenhet att den kull studenter som borde gått ut från högskolan det senaste året  istället använt tiden till att spetsa sin kompetens ytterligare genom att  förlänga sina studier eller läst utomlands ett år och på så sätt skjutit upp steget ut på den tröga arbetsmarknaden. I bästa fall betyder det att denna årskull kommer att vara mer attraktiv på arbetsmarknaden framöver.  I sämsta fall att de har högre studieskulder och fortfarande lika svårt att få jobb.

För akademikernas del är det inte främst höga ingångslöner som är hindret för jobb. Till skillnad mot hur det ser ut inom LO-området är det för akademiker naturligt med en lägre ingångslön och därefter en individuell löneutveckling som beror på individens prestation, kompetens och erfarenhet. Detta kan leda till väldigt stor lönespridning, något som vi betraktar som positivt.  Denna syn bekräftades av SACO:s ordf Anna Ekström vid ett tal idag vid den pågående SACO-kongressen. Hon menar att en tredubblad lön under yrkeskarriären är ett rimligt mål för en akademiker.

För unga akademiker är det inte heller LAS turordningsregler som är problemet för att få jobb. De drabbas inte i nån större utsträckning av att bli bortpetade i turordningen av äldre akademiker.  Snarare är det så att stora pensioneringar väntar de närmaste åren och att efterfrågan på unga, välutbildade personer kommer att öka.

Problemet just nu är snarare rent konjunkturiellt. Den bästa medicinen för att få ut unga akademiker på arbetsmarknaden är därför att förbättra konjunkturen och på så sätt öka efterfrågan på arbetskraft i företagen. Därför är det glädjande när nu flera indikationer tyder på att konjunkturen är på väg uppåt igen. Vid Civilekonomernas Fullmäktigemöte förra veckan beskrev Riksbankens 1:e vice ordförande Svante Öberg  att man räknar med en BNP-tillväxt på runt  3% redan 2010. Dagligen vid kontakter med civilekonomer runt om i landet får jag också indikationer på att arbetsmarknaden nu håller på att vända. En av mina kollegor som nyligen besökt en stor arbetsmarknadsmässa ute på ett lärosäte berättar också om hur företagen nu tydligt börjar visa intresse för nyrekryteringar. Företagen finns inte bara på mässan för att "visa upp sig" utan även för att leta efter framtida talanger att rekrytera. Precis som det ska vara alltså...!