• warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.

löneskillnader

Nya fakta kan hjälpa jämställdheten på traven

Benny Johanssons bild
tors, 2013-04-25 14:32 av Benny Johansson
En kvalitativ studie som Civilekonomerna beställt visar på olika sätt att löneförhandla. En annan studie visar att två barn bromsar karriären, men enbart för kvinnorna. Med dessa fakta kan jämställdhetsdiskussionerna föras ett steg djupare.

Under flera år har Civilekonomerna arbetat med att beräkna osakliga löneskillnader och opinionsbilda om dessa i syfte att nå en jämställd karriär. Flera rapporter under åren har visat på oförklarade löneskillnader. Dessa är olika stora i olika branscher och vi har haft djupgående diskussioner med olika arbetsgivarorganisationer, som ofta varit engagerade i att arbeta för att osakliga löneskillnader ska elimineras.

Tyvärr har vi inte sett någon förbättring. Det finns inte heller någon tendens att löneskillnader minskar. Redan Tre år efter examen tjänar männen mer än kvinnorna. Detta i en annars  ganska jämställd grupp – lite mer än hälften är kvinnor.

Har män och kvinnor olika sätt att förhandla? frågade vi oss. Civilekonomerna har därför gjort en kvalitativ studie ”Varför tjänar kvinnor mindre än män?”. Den refererades idag i SvD under rubriken Slarva inte bort ditt viktigaste samtal.

Rapportförfattarna sa vid genomgången att det fanns få studier att jämföra med. Det var glädjande, tycker jag, att känna att Civilekonomerna här kan bidra till ökad kunskap.

Studien indikerar att det finns fog för våra funderingar. Om man kategoriserar medlemmar i en skala passiv till aktiv tenderar kvinnor att återfinnas i skalans passiva del och männen i den aktiva. Det påverkar naturligtvis resultatet av förhandlingarna.

Däremot är det inte bara så enkelt att kvinnor tränar sig till att ha en mer offensiv förhandlingsstil. Det kan vara så att chefer har en tendens att tycka att offensiva män är vad de förväntar sig, men att offensiva kvinnor är besvärliga.

Här handlar det mycket om attityder och där kan Civilekonomerna fördjupa dialogen med arbetsgivarnas organisationer så att lönesättande chefer uppmärksammas på vilka värderingar som styr. Tydliga lönekriterier kan också vara en väg. Men studien indikerar också att träning i lönesamtal och löneförhandling, gärna redan under studietiden, är viktigt. I den delen kan Civilekonomerna bidra.

Värderingar spelar också roll i hur föräldraledighet bedöms. I en studie bland landets alla civilekonomer utförd av SCB, och publicerad i GP idag under rubriken Barn bromsar karriären men bara för kvinnor, visar det sig att när vi rensar för skillnader i befattning, erfarenhet och övriga lönepåverkande faktorer och bara tittar på vilken lön en kvinna med barn har och vilken lön en man med barn har, visar det sig att kvinnor har betydligt lägre lön än män. Exempelvis har en man med två barn 28 procent högre lön än en kvinna med två barn.

Det är inte acceptabelt. Civilekonomerna menar att arbetslivet måste få upp ögonen för och bekämpa de oförklarliga löneskillnaderna. Familj och karriär måste vara möjligt både för kvinnor och för män. Män tar fortfarande ut en betydligt mindre del av föräldraförsäkringen än kvinnor och i många fall tar kvinnor också ett större ansvar för hemmet. För att kvinnor och män ska ges lika möjligheter i arbetslivet måste också ansvaret för familjen bli mer jämlikt. Jag är också övertygad om att arbetsgivare i allmänhet instämmer i detta och inser det kloka i att underlätta för både män och kvinnor att göra karriär.

Helt klart är att vi nu fått mer kunskap och – inte minst – mer inspiration och ammunition i arbetet med En Jämställd Karriär.

Civilekonomerna - förbundet för ekonomer och civilekonomer

 

Sekelgamla löneskillnader fixas svårligen i löneförhandlingar

Benny Johanssons bild
mån, 2013-02-11 11:29 av Benny Johansson
I slutet av 1800-talet kunde de - ogifta - kvinnorna ta de första stegen ut på arbetsmarknaden. De fick lägre lön än männen. Dessa löneskillnader lever kvar, som Civilekonombloggen konstaterar och för också ett resonemang om dessa verkligen kan åtgärdas inom ramen för sedvanliga löneförhandlingar

Det är nyttigt att läsa historia. I helgen har jag ägnat mig åt Sveriges Historia 1830 - 1920, som tar tematiska grepp om utvecklingen. För mig som är född i det förra årtusendet känns det förra sekelskiftet inte så oerhört avlägset. Att läsa om arbetsmarknadens utveckling blir en väckar-klocka.

Kvinnornas formella möjligheter på arbetsmarknaden var då ytterligt begränsade, liksom möjligheterna till högre studier som började öppnas upp. Synen var att kvinnans område var hemmet, de saknade förmåga till logiskt tänkande och att behärska sina drifter. Mannens plats var det offentliga rummet, styrkan det logiska och abstrakta tänkandet och mannen ansågs kunna behärska sina drifter. Det har väl funnits en del tydliga exempel på motsatsen, men det tog inte den här analysen hänsyn till.

Lärarinneyrket skulle bli ett viktigt arbete för ogifta kvinnor. Lärarinnan sågs som den goda modern och på det viset kunde yrket fortfarande räknas till hemmets domän. Eftersom männen hade försörjningsbörda fick de högre löner. Så byggdes löneskillnaderna in. Den billigare arbetskraften var attraktiv för stat och kommun, så det var av statsfinansiella skäl som yrket feminiserades.

Kring 1900 kännetecknades arbetsmarknaden av en anstormning av kvinnor. Den billigare arbetskraften lockade arbetsgivare både i den privata och offentliga sektorn. Postverket, Televerket, statlig förvaltning, folkskolan, sjukvården, industriföretagens och den offentliga förvaltningens kontor är exempel på arbetsplatser som feminiserades.

Elin Wägner har, i boken Norrrtullsligan,  skrivit om ett gäng unga kvinnor som arbetade på kontor och hur deras vardag såg ut. Inte vid sekelskiftet, men ändå betecknande.  Idag skulle man nog snarast tala om utsatthet; sexuella trakasserier, problem att få ekonomin att gå ihop. En stockholmsskildring som också är läsvärd av det skälet och det pigga språket.

Redan vid denna tid grundades alltså fenomenet med den segregerade svenska arbetsmarknaden. Idag handlar diskussionen mycket om hur s.k. felavlönade grupper ska få en rimlig lönesättning och hur den ska se ut. Lärarna fick ett avtal som för första året översteg den s.k. normen som sätts av den konkurrensutsatta sektorn. I längden är det ohållbart att tro att det går att höja stora gruppers lönenivå inom ramen för löneförhandlingar. Dessa kan knappast vara botemedlet mot sekelgamla försyndelser.

Det går inte heller att höja gruppers löner utan att det kostar pengar, något som inte verkar stå helt klart för ansvariga inom dessa sektorer. De pengarna bör satsas på att inrätta tjänster med en annan lönestruktur än idag. Och det bör vara en process som går vid sidan av löpande avtalsförhandlingar.

Civilekonomerna - för en jämställd karriär!

Oförklarligt ojämställt

Benny Johanssons bild
tis, 2013-01-29 10:39 av Benny Johansson
En jämställd karriär är temat för Civilekonomerna under 2013. Trots många års arbete står jämställdheten och stampar och det finns också tecken på tillbakagång. I denna krönika funderas kring varför det är så.

Civilekonomernas Robert Lundin, som är marknadsansvarig, funderar i följande krönika till Nyckeltalsinstitutet om varför jämställdhetsarbetet inte går i mål. Robert har varit vänlig nog att låta mig återge den här i Civilekonombloggen:

I vårt samhälle och vårt dagliga liv accepterar vi vissa risker och tillstånd som en naturlig del. Det vore opraktiskt att gå omkring och oroa sig för saker som man ändå inte kan påverka. Det finns 4,5 miljoner bilar samtidigt som 5000 personer skadas allvarligt och några hundra dör varje år i trafiken. Inga trevliga saker men det är uppenbarligen ett samhälle vi accepterar, där risker inte helt går att eliminera. Man kan ju låta bilen stå men vem orkar. Nollvisioner är en god intention men det finns - när tiden går och framstegen blir blygsammare - nästan något underförstått: det är tanken som räknas.

 

Efter denna analogi från bilvärlden – ett grepp som brukar fungera – kan man gå till ett för oss angeläget samhälleligt tema: jämställdhet.

 

Sveriges anses vara ett av världens mest jämställda länder vilket i sig är hedersamt. Olika drivkrafter har under 1900-talet fram till idag skapat ett samhälle som i varje fall inte är sämre än något annat land när det handlar om att ge kvinnor samma möjligheter som män. Nollvisionen känns nästan uppnådd, och en nöjd mättnadsfas gör att det sista finliret inte känns lika brådskande. Samtidigt finns en tendens att relatera jämställdhet till i värsta fall utopiskt 70-tal, ett begrepp som haft sin chans, eftersom det funnits så länge. Håller du med? Nja?

 

En effektiv gradmätare som alla förstår är lön. År 2012 gav Civilekonomerna ut den senaste rapporten Lön efter utbildning och kompetens där vi återigen kunde konstatera att det bland civilekonomer finns löneskillnader mellan män och kvinnor som inte går att förklara med annat än att det sker en diskriminering på grund av kön. Skillnaden har till och med ökat inom ett antal branscher sedan förra mätningen 2009. Den oförklarade löneskillnaderna uppgår till 14 % i den privata sektorn i sin helhet. Vi vet att kvinnor dessutom tar längre föräldraledigt vilket kan inverka negativt på deras karriärutveckling, och de slår i ett lönetak förr eller senare.

 

Är detta rimligt, även om vi är bäst i världen? Hur känns nollvisionen då? Civilekonomernas uppfattning är att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar för inflytande och ansvar inom alla områden, i alla yrken och befattningar, samt få lika lön för lika eller likvärdiga arbeten. Vi ser därför allvarligt på de oförklarade löneskillnader som vi har blottlagt i statistiken.

 

Man kan då undra över varför – när vi nu nått så långt - det sista finliret ska vara så svårt. Det kan bero på uppgivenhet inför uppgiften: det går inte för att … Det kan bero på omedvetenhet: jag visste inte att det faktiskt såg ut så ... Det som brukar vara motiverande för att orka fram till målsnöret är att påvisa sakernas tillstånd, och ställa sig frågan: vill du att din fru/dotter/mor förtjänar en lägre lön och sämre karriärmöjligheter än en annan? Finns det insikt finns det en vilja. Finns det en vilja finns det en väg. Det Nyckeltalsinstitutet och andra bidrar med genom att mäta, belysa och ifrågasätta är kanske det som behövs för att vilja vara mer än bara bäst bland de sämsta. Det går att påverka - om man vill.

 

 

En jämställd karriär är vårt tema för 2013

Benny Johanssons bild
ons, 2013-01-09 08:33 av Benny Johansson
Civilekonombloggen ger idag några inblickar i Civilekonomernas verksamhet det kommande året.

Arbetsåret 2013 har precis lämnat startblocket. Det är alltid spännande att möta ett nytt år. Allt är dock  inte nytt i verksamheten. Civilekonomernas starka fokus på den individuella medlemsservicen kommer att fortsätta. Medlemmarna har återigen gett oss ett väldigt gott betyg (all-time high) för servicen i våra jourer. Det värmer och det sporrar!

Jämställdhetsfrågor är viktiga för Civilekonomerna. Vi har gjort undersökningar om osakliga löneskillnader, som underlag för opinionsbildning och olika aktiviteter. Analysen av fjolårets lönestatistik (som pågår) visar att männen återigen drar ifrån redan när det gäller ingångslöner. Det kommer vi att ägna särskild uppmärksamhet åt. Föräldraledighet är en annan viktig fråga som vi uppmärksammat och kommer att uppmärksamma. Frågorna kring karriärens villkor är så betydelsefulla att förbundsstyrelsen beslutat att det övergripande temat för verksamheten 2013 ska vara: En jämställd karriär.

Utbildningsfrågor är förstås ständigt i fokus. God kvalitet i utbildningen är en hörnstolpe för ekonomernas hela renommé på arbetsmarknaden. Arbetet för en hög kvalitet gynnar därför alla. Inte minst alla de organisationer där ekonomer verkar. I mars kommer vi att arrangera en debatt som fokuserar på grundskolans och gymnasiets roll. Med bristande resurser till den högre utbildningen är det viktigt att studenterna har goda kunskaper med sig in på universitet och högskolor. Hur det ser ut med det och hur det påverkar ekonomutbildningarna ska vi diskutera en eftermiddag.

arbetsmarknaden är det oroligt. Vi såg många varsel i slutet av 2012 och även civilekonomer är berörda. Även om arbetslösheten bland ekonomer är förhållandevis låg såg vi att fler och fler behövde använda förbundets inkomstförsäkring. För december månad var siffrorna låga. Det är bra. Om det är ett trendbrott eller ett tillfälligt hack i kurvan återstår att se. Förra året inleddes med ett osedvanligt högt tal för nya i inkomstförsäkringen. I den här situationen skall det också föras centrala förhandlingar om löner och villkor. Först ut är industrin, som sedan följs av övriga sektorer. Det kommer att ta våra krafter i anspråk framöver.

I november har Civilekonomerna fullmäktige. Det är förbundets högsta beslutande organ, som fattar beslut om verksamheten, såväl genomförd (som ska diskuteras och godkännas) och kommande. Avgifter ska fastställas, styrelse ska väljas etc. November verkar långt borta, men förberedelsarbetet har redan startat. Det blir en viktig fråga för styrelsen under året.

På det mer jordnära planet har vi en flytt av förbundskansliet på agendan. Förbundet växer och våra lokaler är inte längre ändamålsenliga. Den konkreta planeringen startar nu (alldeles om en stund) och i juni finns vi på plats i nya lokaler. De nya lokalerna ligger inte långt ifrån det nuvarande kontoret, så det invanda resmönstret för förtroendemän, medlemmar, besökare och anställda påverkas inte.

Den 1 mars börjar också min efterträdare, Jens Jacobsson. De senaste och närmaste dagarna ägnar jag bl.a. åt att göra introduktionsprogram och en struktur för allt det som ska lämnas över vad gäller förbundsarbetet.

Önskemålet framför allt just nu är naturligtvis att konjunkturen skall vända och att medlemmarna kan fortsätta att, med Civilekonomernas stöd och service, göra goda karriärer på jämställda villkor.

Civilekonomerna - förbundet för akademiskt utbildade ekonomer

Jämställdheten trampar vatten

Benny Johanssons bild
tors, 2012-11-22 11:33 av Benny Johansson
Jämställdheten trampar vatten, säger Statistiska Centralbyrån (SCB) medan Konjunkturinstitutet (KI) ser att kvinnornas position på arbetsmarknaden stärkts, men det s.k. lönegapet ökar relativt kraftigt i de högsta inkomstgrupperna. Ändå har skillnaden minskat sedan år 2000.

Att jämställdheten trampar vatten är en slutsats SCB drar utifrån sin sammanställning På tal om kvinnor och män. Det är preskriberat nu, men som aktiv i Saco/Sr-föreningen på SCB var jag en gång i tiden med om att driva på för att just På tal om kvinnor och män skulle ges ut.

SCB och KI studerar delvis olika saker. Det är fortfarande så att kvinnor lägger ner mer tid på familj och barn. Under 2011 tog kvinnorna ut 76% av föräldraledighetsdagarna och männen 24%. Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket, men männen får betalt för allt sitt arbete. Kvinnorna lägger i högre utsträckning sin tid på det obetalda hemarbetet.

Endast 13% av kvinnorna och 12% av männen återfinns i yrken med jämn könsfördelning. Nu är ju inte civilekonom ett yrke, men könsfördelningen är jämn. Kvinnornas andel ligger nu strax över 50%. Dessutom kan vi se att bland medlemmar i åldern 25 -44 år, som är chefer så är andelen kvinnor 49%. Det tyder på att kompetens är utslagsgivande - inte kön!

KI gör årligen en omfattande Lönebildningsrapport. Den behandlar särskilt i år lönegapet mellan män och kvinnor. Det oförklarade lönegapet är större för tjänstemän än för arbetare. Mellan 2000 och 2011 har det oförklarade lönegapet minskat något.  Där ser vi på Civilekonomerna tyvärr en annan bild. De undersökningar vi gjort på 2000-talet om Lön efter utbildning och kompetens visar på fortsatt stora löneskillnader, som dessutom ökat inom ett antal branscher och avtal.

KI gör en väldigt intressant analys kring det s.k. glastaket och konstaterar att det finns en tydlig glastakseffekt. Jämförelser med USA visar att den t.o.m. är högre i Sverige. Glastakseffekten innebär att lönegapet mellan kvinnor och män är störst för de högsta inkomstgrupperna. Skillnaden är speciellt stor i den översta decilen bland tjänstemän i privat sektor. Hit hör många av Civilekonomerna medlemmar.

Även om jämställdheten i vissa avseenden rört sig i positiv riktning har den tyvärr i andra rört sig i negativ riktning. Här har Civilekonomerna en uppgift i att fortsätta kartlägga, presentera fakta och sprida opinion. Det kommer vi att göra.

Civilekonomerna -samlar Sveriges ekonomer i 75 år.

Löne- och befattningsskillnader ännu inte utraderade

Benny Johanssons bild
tis, 2011-03-08 08:15 av Benny Johansson
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män består. Det faktum att kvinnor i början av karriären återfinns i lägre befattningar i högre grad än män kan också försvåra möjligheterna till VD-jobb och styrelseplatser.

Inom Civilekonomerna har vi arbetat med att kartlägga och förändra oförklarliga löneskillnader mellan män och k vinnor. Två rapporter har visat att löneskillnaderna minskat något mellan 2005 coh 2008. Störst är de oförklarliga löneskillnaderna inom bank och handel. Inom staten har oförklarliga löneskillnader varit lägst i båda undersökningarna och de har dessutom minskat.

Det man slås av av hur trögt arbetet går. Ingen av dem vi träffar säger att de vill att det ska finnas oförklarade löneskillnader. Tvärtom - det arbetas målmedvetet på många håll att åstadkomma förbättringar. Likväl rör hon sig inte - skulle man kunna parafrasera ett känt uttalande.

Hoppfullt är då att Saco igår lanserade en rapport, som visar att kvinnor tjänar på lönesamtal. Lönesamtalsmodellen kallas det när lönerna sätts i en dialog mellan chef och medarbetare. För medlemmar i Akademikerförbund (t.ex. Civilekonomerna) är den vanlig numer. Det har funnits farhågor att modellen skulle missgynna kvinnor och därför är Saco:s rapport oerhört välkommen.

En omständighet som det talas mindre om är det faktum att redan tre år efter examen är det stor skillnad i mäns och kvinnors karriär. Detta kallas förklarliga löneskillnader eftersom lön analyseras bl. a.  efter befattning. Men det är lika oförklarligt att 30 procent av kvinnorna har handläggar- eller assistenttjänster mot 16 procent av männen. Chefer eller tillhör företagsledningen gör 23 procent av männen mot 15 procent av kvinnorna. Det saknas naturligtvis all grund för tron att saklighet skulle leda till den här typen av skillnader. Här finns kanske också en delförklaring till att det är färre kvinnor på VD-nivå och i bolagsstyrelser. Om detta måste vi tala!

Det ska naturligtvis vara självklart att män och kvinnor har lika inflytande och ansvar i alla typer av befattningar och lika lön för lika eller likvärdiga arbeten.

Ungdomslöner och lärlingsjobb

Gästs bild
mån, 2009-11-16 16:37 av Gäst
Den senaste tiden har debatten varit intensiv om hur man ska underlätta för unga att få arbete. Vad är bästa sättet?

En del hävdar att det vinnande receptet för att få bukt på ungdomsarbetslösheten är att införa ett system med ungdomslöner, avstampsjobb, under 12 månader för att ge unga ett insteg på arbetsmarknaden. Andra menar att LAS regler om turordning vid arbetsbristuppsägningar är det stora hindret för unga och att dessa regler därför borde skrotas. Den sittande regeringen har sänkt arbetsgivaravgiften för unga för att göra det mer attraktivt för arbetsgivare att anställa yngre. I dagens DN kan man läsa om att lärlingssystemet nu är på väg tillbaka som ett sätt att underlätta för yngre att komma in på arbetsmarknaden.

Alla dessa förslag har givetvis vällovliga syften. Men vad fungerar och vad fungerar inte? Och hur ser det ut för unga akademiker?

Det senaste året har det sett tufft ut för unga akademiker att  få det där viktiga första jobbet efter utbildningen. På en arbetsmarknad som dominerats av neddragningar och krisavtal så har det inte gjorts särskilt många nyrekryteringar till arbetsplatserna.  Istället är vår erfarenhet att den kull studenter som borde gått ut från högskolan det senaste året  istället använt tiden till att spetsa sin kompetens ytterligare genom att  förlänga sina studier eller läst utomlands ett år och på så sätt skjutit upp steget ut på den tröga arbetsmarknaden. I bästa fall betyder det att denna årskull kommer att vara mer attraktiv på arbetsmarknaden framöver.  I sämsta fall att de har högre studieskulder och fortfarande lika svårt att få jobb.

För akademikernas del är det inte främst höga ingångslöner som är hindret för jobb. Till skillnad mot hur det ser ut inom LO-området är det för akademiker naturligt med en lägre ingångslön och därefter en individuell löneutveckling som beror på individens prestation, kompetens och erfarenhet. Detta kan leda till väldigt stor lönespridning, något som vi betraktar som positivt.  Denna syn bekräftades av SACO:s ordf Anna Ekström vid ett tal idag vid den pågående SACO-kongressen. Hon menar att en tredubblad lön under yrkeskarriären är ett rimligt mål för en akademiker.

För unga akademiker är det inte heller LAS turordningsregler som är problemet för att få jobb. De drabbas inte i nån större utsträckning av att bli bortpetade i turordningen av äldre akademiker.  Snarare är det så att stora pensioneringar väntar de närmaste åren och att efterfrågan på unga, välutbildade personer kommer att öka.

Problemet just nu är snarare rent konjunkturiellt. Den bästa medicinen för att få ut unga akademiker på arbetsmarknaden är därför att förbättra konjunkturen och på så sätt öka efterfrågan på arbetskraft i företagen. Därför är det glädjande när nu flera indikationer tyder på att konjunkturen är på väg uppåt igen. Vid Civilekonomernas Fullmäktigemöte förra veckan beskrev Riksbankens 1:e vice ordförande Svante Öberg  att man räknar med en BNP-tillväxt på runt  3% redan 2010. Dagligen vid kontakter med civilekonomer runt om i landet får jag också indikationer på att arbetsmarknaden nu håller på att vända. En av mina kollegor som nyligen besökt en stor arbetsmarknadsmässa ute på ett lärosäte berättar också om hur företagen nu tydligt börjar visa intresse för nyrekryteringar. Företagen finns inte bara på mässan för att "visa upp sig" utan även för att leta efter framtida talanger att rekrytera. Precis som det ska vara alltså...!