• warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.

löneökningar

Förhandlingarna inom handels- och tjänstesektorn i ett kritiskt skede.

Gästs bild
tors, 2010-04-22 13:46 av Gäst
Den senaste veckan har det pågått intensiva förhandlingar inom t ex handeln, telekombranschen och tjänsteföretagen. Medlarbud väntas också imorgon inom Almega Tjänsteföretagens område och gissningsvis väntar en lång helg av förhandlingar på en rad områden för att hinna i mål innan de gamla avtalen löper ut den sista april.

Jag åt idag som vanligt lunch med några kollegor, däribland Civilekonomernas förhandlingschef Claes Oldin. Helt naturligt kom vi då att prata om den (fortfarande) pågående avtalsrörelsen. Han gav då en liten inblick om läget i de  förhandlingar han själv nu sitter i för Akademikerförbundens räkning, nämligen de pågående förhandlingarna för akademiker och tjänstemän inom handelssektorn. På detta område  förhandlar man nämligen mycket intensivt under denna vecka. Vid 14-tiden idag skulle parterna, efter tidigare ajournering av förhandlingarna,  återsamlas för en lägesrapport ifrån arbetsgivarparten,  Svensk Handel. 

Dagens lunchsamtal kom mycket att handla om vilka svårigheter det trots allt finns att få till ett avtal  för varje bransch,  trots att det redan finns ett antal andra centrala  avtal tecknade och trots att ett "märke" för löneökningarna satts  som accepterats av parterna. Det handlar ju om betydligt mer än bara löneökningsnivåerna och varje branschområde är unikt med sina specifika frågor och förutsättningar. Detta måste också återspeglas i det centrala kollektivavtalet för branschen. Inom handelns område finns , som bekant,  även redan  avtal   slutna med LO-förbundet Handels.  Trots detta finns det många frågor som ännu är olösta mellan parterna som nu förhandlar inom handelsområdet för akademikerna och tjänstemännens del.

Arbetsgivarna inom handeln (och inom  flera andra  områden inom tjänstesektorn) vill exempelvis helst teckna ett "sifferlöst avtal" med akademikerna. Man hänvisar till det  hittills enda tecknade avtalet inom tjänstesektorn för akademiker, avtalet för IT-sektorn, som inte innehåller några centralt angivna löneökningssiffror och menar att detta borde tjäna som riktmärke för andra akademikeravtal inom handels- och tjänstesektorn.

Här är det viktigt att slå fast att IT-avtalet inte utgör en regel utan ett undantag! Vår avsikt är INTE att generellt ta bort löneökningssiffrorna ur de centrala kollektivavtalen.  Att vi gjort ett undantag inom IT-området beror på att man där partsgemensamt arbetat fram en mycket omfattande modell för den lokala lönebildningen och för hur den kan kvalitetssäkras i olika steg. Med denna modell är vi villiga att pröva ett avtal utan centralt angivna löneökningssiffror. Men det innebär alltså inte att vi accepterat detta för något annat nytt och oprövat område!

Exempel på andra frågor som det återstår att finna lösningar på i branschförhandlingarna inom handels- och tjänstesektorn  just nu är:

  • lönerevisionsdatum
  • antalet månader med föräldralön samt själva avtalskonstruktionen kring föräldralönen
  • frågan om inhyrning via bemanningsföretag. Ska man tillämpa samma lösningar som för LO-förbunden eller ska en särskild ordning gälla för akademiker och tjänstemän?
  • regler om övertidsarbete och övertidsersättning. När ska man ha rätt att avtala bort övertids-ersättningen?
  • regler för tidsbegränsade anställningar
  • regler om kompetensutveckling och finansiering av denna

 

 Min gissning är att parterna kommer att hitta lösningar på dessa frågor. Det är inte helt osannolikt att lösningarna också kommer att se lite olika ut från bransch till bransch. Jag hoppas alltså att snart komma med goda nyheter om nytecknade akademikeravtal inom handels- och tjänstesektorn!

 

Hur går det för svensk ekonomi just nu och hur påverkar det lönerna?

Gästs bild
fre, 2010-01-29 14:07 av Gäst
Idag på förmiddagen anordnade Medlingsinstitutet en välbesökt konferens på temat Den ekonomiska krisens effekter för lönebildningen. "Alla var där" som man brukar säga... Arbetsgivarrepresentanter, fackliga organisationer, "tyckare" och mediauppbåd trängdes för att få den senaste analysen av läget.

 

 

Den underförstådda frågan bakom dagens konferens var hur höga löneökningar  den svenska samhällsekonomin tål för år 2010, då vi fortfarande tampas med effekterna av den gångna finanskrisen.

Förmiddagen inleddes med ett föredrag av förste vice Riksbanskschefen Svante Öberg som redogjorde för det ekonomiska läget just nu och angav fyra viktiga frågor som, enligt hans uppfattning  arbetsmarknadens parter har att ta hänsyn till  i årets avtalsförhandlingar.

1) Hitta en lämplig nivå för löneökningstakten. Han  menade att det vore "svårt att tänka sig något annat än låga löneökningar.” men i sin analys prognostiserar Riksbanken ändå med ökningar på 2,5% per år fram till 2012, något lägre i början av perioden och något högre i slutet av perioden.

2) Det finns stora skillnader i förmåga att klara av löneökningar mellan olika sektorer av arbetsmarknaden. Den internationellt konkurrensutsatta sektorn (dvs exportnäringarna) har knappt alls återhämtat sig från sin stora nedgång medan tjänstesektorn och de näringar som riktar sig till hemmamarknaden går riktigt bra just nu. Detta delvis på grund av den expansiva finanspolitiken och skattelättnaderna för löntagarna.

 3) Vilken sektor ska därför ha en lönenormerande roll? Skulle denna roll tas över av tjänstesektorn, menade Svante Öberg, är det troligt att löneökningarna och inflationen blir högre.

4) Det råder stor osäkerhet om den framtida ekonomiska utvecklingen. Därför kan det vara svårt för parterna att teckna avtal för längre perioder.

Svante Öberg menade också att lönebildningen fungerat väldigt bra den senaste 10-15-årsperioden och en starkt bidragande orsak till detta har varit Industriavtalet med dess normerande verkan på löneökningarna.  

Därefter följde en paneldiskussion där, utöver Svante Öberg, även Mats Dillén, Konjunkturinstitutet, Cecilia Hermansson, Swedbank och Håkan Frisén från SEB deltog.

Under paneldiskussionen radades en mängd frågor upp på bordet. Delvis följda av viss gissningstävlan från paneldeltagarna. Hur hög kommer inflationen att bli framöver? Och hur hög kommer i så fall Riksbankens repo-ränta bli för att inflationsmålet på 2% ska uppnås? Hur ser återhämtningen på arbetsmarknaden ut? Är finanskrisen nu passerad?

En av slutsatserna från diskussionen var att, trots att återhämtningen nu ser ut att gå fortare än prognoserna tidigare sagt, så är läget ändå väldigt osäkert. Vissa parametrar ger en mer positiv syn (tex senaste inköpschefsindex och siffrorna över återhämtningen i sysselsättningen) medan andra parametrar  ger en mer negativ syn (lågt resursutnyttjande, svag produktion, svag återhämtning av exportindustrin).

Något entydigt svar på frågan om hur höga löneökningar samhällsekonomin tål fick vi dock inte svar på denna gång heller. Klart är dock att den tål löneökningar och att Riksbanken också  förväntar sig sådana. 

Glöm således arbetsgivarsidans orealistiska nollbud som ligger uppe på bordet i de pågående avtalsförhandlingarna!

 

"Industrin sätter märket"

Gästs bild
tors, 2009-11-26 09:07 av Gäst
Ett mantra som ofta upprepas i samband med kollektivavavtalsförhandlingarna, är devisen ”Industrin sätter märket”. Vad betyder det?

Vad man menar är att det i första hand ska vara den internationellt konkurrensutsatta delen av arbetsmarknaden, det vill säga i första hand tillverkningsindustrin, som ska gå före de andra branscherna och avgöra vilken kostnadsnivå och hur höga löneökningar som arbetsmarknaden i stort klarar av. Industrin ska alltså ta ansvar för lönebildningen i samhället. Denna har uppfattning har både arbetsgivare- och arbetstagarorganisationer länge varit överens om.

Av tradition är det alltså inom industrisektorn förhandlingarna påbörjas och också slutförs först. Resten av arbetsmarknaden bevakar med spänning hur avtalskraven läggs fram och hur yrkandena ser ut. Man följer sedan förhandlingarna inom industrin med stort intresse. Först när Teknikarbetsgivarna och Facken inom industrin slutit gemensamt avtal på detta område, och alltså kommit överens om hur höga lönepåslagen får bli, kan man på allvar gå vidare med förhandlingarna inom de andra branscherna.

Så har det sett ut avtalsrörelse efter avtalsrörelse. Kommer det att se likadant ut även i 2010 avtalsrörelse? Tja, det visar sig tids nog! Tillverkningsindustrin är ju en sektor som drabbats extra hårt av lågkonjunkturen. Det skulle kunna vara så att andra delar av arbetsmarknaden, som inte drabbats lika hårt av nedgången, är modigare denna gång och vågar gå före industrin. Vågar ta ansvar för lönebildningen.

Civilekonomernas och min uppfattning är att det är bra om den internationellt konkurrensutsatta sektorn tar ut riktningen för löneökningarna. Men det finns idag fler sektorer än tillverkningsindustrin som är internationellt konkurrensutsatta… Frågan är dock om dessa sektorer vågar?

Avtalsrörelsen 2010 - vad är det för särskilt denna gång?

Gästs bild
tis, 2009-11-10 15:12 av Gäst
Lågkonjunktur, större samordning än nånsin, enormt många avtal och dessutom valår. Så kan man kort sammanfatta vad som är speciellt med just 2010 års avtalsrörelse.

En viktig sak som skiljer den kommande avtalsrörelsen från de senaste (år 2001, 2004 och 2007) är att Sverige den senaste 18-månadersperioden varit hårt drabbat av den globala finanskrisen och dess effekter.

Vi står nu mitt inne i en djup lågkonjunktur med varsel och uppsägningar som vardagsmat. Lågkonjunkturen har dock slagit väldigt ojämnt. Värst drabbad är den internationellt konkurrenssatta industrisektorn, den som traditionellt är stöttan i den svenska lönebildningen. Att bilindustrin i västsverige, med alla sina underleverantörer drabbats hårt har fått effekter för hela denna geografiska region. Andra branscher som starkt påverkats av lågkonjunkturen är skogsindustrin, telekomsektorn, finansbranschen och bemanningsbranschen. Vissa branscher har, å andra sidan, knappt alls påverkats av nedgången. Jag tänker då främst på ”hemmamarknaderna”, dvs handels- och tjänstesektorn men också på IT-branschen. Trots nedgång i den globala ekonomin måste folk fortfarande äta mat och köpa kläder och man unnar sig gärna lite extra guldkant i hemmatillvaron om man nu ändå inte kan åka på utlandssemester.

Under denna lågkonjunktur har skillnaden mellan de som har jobb och de som står utanför jobb blivit extra tydlig. De som har jobb har gynnats av en ekonomi utan inflation, på gränsen till deflation, vilket gjort att lönehöjningarna som givits faktiskt slagit igenom i lönekuvertet. Regeringen har också genomfört ett omfattande jobbavdrag i flera omgångar vilket märkts i den privata ekonomin för flertalet yrkesverksamma. Samtidigt har det blivit svårare att få nytt jobb för de som blivit med sitt jobb, tuffare krav på de sjukskrivna att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden och tuffare villkor på arbetsmarkanden för de som har ett jobb. Jag tänker på de många neddragningsprocesserna som minskat personalstyrkorna i företagen, renodlat och slimmat organisationerna. Trycket på varje enskild anställd att leverera är hårt. Tålamodet hos de flesta arbetsgivare med en person som inte helt passar in i mallen är idag också betydligt kortare än tidigare. Det är något jag tydligt märker av i mitt jobb som ombudsman.

De som räknat säger att under 2010 kommer sisådär 500 kollektivavtal att förhandlas om. Sammanlagt berörs ungefär 3 miljoner anställda. Ungefär hälften av dessa kollektivavtal är arbetaravtal (LO-området) och hälften tjänstemannaavtal (TCO- och SACO-området). Civilekonomerna, som har medlemmarna spridda över alla tänkbara branscher och i alla sektorer, deltar aktivt i förhandlingen av ett tjugotal av dessa tjänstemannaavtal. Vi gör det dock alltid efter samordning med andra fackliga organisationer.

Aldrig tidigare har vi upplevt att både arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan är så samordnade internt vad gäller avtalskraven. Hela LO, både de kvinnodominerade och de mansdominerade förbunden,  står exempelvis enade bakom de avtalskrav som presenterades den 2/11.

Lika samordnade är arbetsgivarsidan inom Svenskt Näringsliv och Almega i sin syn att man vill ha sk nollavtal utan löneökningssiffror inskrivna i de centrala löneavtalen. I stället vill man att lönebildningen ska ske lokalt.  Denna syn trummas sedan månader tillbaka enhälligt ut i debattartiklar, tv-soffor och pressmeddelanden. Även arbetsgivarna på den kommunala och statliga sidan, SKL och Arbetsgivarverket, har nu också förklarat sig vilja ha nollavtal med lokal lönebildning. Så ser löneavtalen redan ut för SACO-förbunden men man önskar alltså träffa liknande avtal även med TCO och LO-förbunden.

Det fackliga samarbetet inom industrisektorn har också presenterat sina gemensamma avtalskrav som innebär ettårigt avtal med löneökning på 2,6%.

 Inom SACO och TCO-sidan samordnar vi oss i olika konstellationer inom privata och offentliga sektorn beroende på bransch, exempelvis Industriområdet, Handels- och tjänstesektorn, IT och Telekomområdet och Finansiella tjänster (Bank- Finans och Försäkringsbranscherna).

2010 är också ett valår och alla partierna ligger nu i startgroparna att kicka igång sina valkampanjer. Att arbetsmarknads- och sysselsättningsfrågor då kommer varaextra mycket i fokus på den politiska agendan är en inte särskilt kvalificerad gissning. Detta har tydligt märkts redan nu under hösten vid de politiska partiernas stämmor.