• warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.

lönebildning

Om lönebildning och avtalsrörelsen 2013

Benny Johanssons bild
tis, 2013-02-19 08:42 av Benny Johansson
Civilekonomernas syn inför avtalsförhandlingarna, som pågår inom industrins område, är ämnet för denna blogg som också ger förslag till hur medlemmar kan förbereda sig inför årets lönesamtal. Civilekonomers reella bidrag för verksamheten måste vara i fokus och lönesamtalen ger medlemmen möjlighet att själv peka på sina bidrag till måluppfyllelsen i verksamheten.

Civilekonomer har en specifik kompetens, som handlar om förmåga att hushålla med samhällets och företagets resurser på ett sätt som skapar lönsamhet och långsiktig hållbarhet. Civilekonomer har också en central roll i att kommersialisera innovationer och då det gäller utvecklingen av organisation och marknadsföring.

Den kunskap och förmåga som civilekonomer tillägnar sig och har kräver omfattande studier. I grunden är dessa omständigheter de som gör att civilekonomer ska ha en god och konkurrenskraftig lön. Utbildningen ska vara en lönsam och produktiv investering för individen och samhället.

För Civilekonomerna är det självklart att lönen ska vara individuell och differentierad. Det innebär att lönen ska sättas efter arbetets svårighetsgrad, individens skicklighet, ansvar och bidrag till helheten. Vi tycker att löneutvecklingen ska kopplas till individens måluppfyllelse. Självklart ska lönesättningen vara fri från diskriminering och främja en jämställd karriär.

I praktiken når man detta genom den s.k. lönesamtalsmodellen, som Civilekonomerna förespråkar, i förekommande fall tillsammans med en stupstock (dvs. en lägsta nivåhöjning om inte parterna lokalt blir överens).

Lönesamtalet ska vara den viktigaste delen i löneprocessen, och tyngdpunkten ligga på dialogen chef-medarbetare. Det betyder att chefen ska ha mandat för att sätta lön och medarbetaren ska direkt kunna påverka sin lön. Vi tycker också att Akademikerföreningarnas inflytande över löneprocessen måste stärkas med möjlighet för förstärkta lönesamtal för medlemmarna, som ett exempel.

Avtalen måste tydligare än idag reglera den lokala lönebildningen, dvs vilka steg ska tas i den lokala processen och vad ska dessa innebära. Civilekonomers och andra akademikers reella betydelse för verksamheten behöver få genomslag i utvecklingen av kollektivavtalen, och arbetsgivarna måste lära sig att se och uppskatta detta specifika bidrag. Chefer - av vilka många också är medlemmar i Civilekonomerna - behöver få mandat, stöd och utbildning för att fullfölja dessa uppgifter, som i sin tur är nödvändiga för ökad produktivitet.

Löneutrymmets storlek på varje företag och i offentlig verksamhet ska fastställas i dialog mellan lokala parter med nivån på stupstocken som vägledning. Lön är den viktigaste delen av ett belöningssystem, som kan se olika ut i olika verksamheter. Bonus och rörliga lönedelar ska vara ett komplement.

Systemet med att den s.k. konkurrensutsatta sektorn är lönenormerande har haft en positiv effekt för både företag och individer sedan det infördes 1998. Vi har haft en lång rad år med reallöneökningar, vilket långt ifrån alltid var fallet tiden dessförinnan. Det finns anledning att fortsätta på den inslagna vägen och självklart anser Civilekonomerna att löneökningarna ska utgå i procent över hela inkomstskalan.

Så ser en del av Civilekonomernas åsikter, tänkande och inriktning i avtalsrörelserna 2013 ut. I skrivande stund pågår de inom industrins område för att sedan fortsätta bl.a. inom Handel och Tjänster, där Civilekonomerna har många medlemmar. Medlemmar kan förbereda sina lönesamtal med hjälp av Din lön,  kontakt med medlemsjouren (08-556 91 260), Saco Lönesök eller med hjälp av den lokala akademikerföreningen. Civilekonomernas lönestatistik är den mest omfattande på marknaden vad gäller civilekonomers branscher, titlar och positioner.

Välkommen att använda förbundets kunnande för en framgångsrik löneutveckling 2013!

Civilekonomerna - förbundet för ekonomer och civilekonomer

Saco-P är samverkan mellan privata akademikerförbund

Benny Johanssons bild
tors, 2012-05-31 15:29 av Benny Johansson
Akademikerförbundens medlemmar har samma utbildningsbakgrund. Det gör att medlemmarna ofta finns på hela arbetsmarknaden. För att få stordriftsfördelar samverkar vi så ofta som möjligt. På den privata sektorn profilerar vi oss nu mer under namnet Saco-P.

Saco-P är samlingsnamnet för alla akademikerförbunds medlemmar på den privata sektorn. Där samarbetar vi om löneavtal på den privata sektorns branscher och andra gemensamma frågor. Saco- P vill att akademiker ska prioriteras, eftersom de är viktiga för företagen och därmed hela samhällets tillväxt.

En viktig åtgärd är att lönebildningen ska bejaka den högre utbildningen. Produktivitetstillväxt sammanfaller ofta med hur stor andel av befolkningen som har skaffat sig en högre utbildning. För att företag ska kunna utvecklas, höja sin produktivitet och nå sina affärsmässiga mål är akademikerna helt avgörande. Att detta också gäller civilekonomer är uppenbart.

Löneutrymmet måste användas klokt och det är goda individuella insatser som ska belönas. Därför ska lönesamtal föras och lönesättande chefer ska ha mandat i lönesättningen. Det är nära medarbetarna som möjligheten är störst att se och värdera de individuella insatserna. Viktigt är också att kommunikationen är rak och tydlig så medarbetarna vet hur de ska förbättra sina insatser.

I årets avtalsrörelse har vi i flera fall fått s.k. stupstocksavtal. Dessa medger att ett företag har högre utfall än siffran i avtalet och att - om man är överens - även kan ha ett lägre. Det skapar nödvändig flexibilitet, men är också ett skydd i de företag där man sett de s.k. sifferlösa avtalen som möjliga nollavtal.

Ett bekymmer som Saco-P också vill lyfta är att många akademiker i privat sektor får för dålig utväxling för sina prestationer. För vissa akademiker är lönen vid pension genomsnittligt endast 30 procent högre än ingångslönen för en nyexaminerad.

Akademikerförbunden inom privat sektor har i många år arbetat tillsammans för att förbättra villkoren för medlemmarna. Det nya är att vi ska berätta mer om detta arbete.

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

Oj vad det tjatas...

Gästs bild
mån, 2010-02-08 16:10 av Gäst

Tänk att de orkar...  I dagens GP finns ytterligare en i raden av alla  de debattartiklar med avsändare Svenskt Näringsliv där man hamrar in sitt enformiga budskap om att avstå från centralt avtalade löneökningar i år och istället avtala om helt lokal lönebildning ute på företagen.

Låt mig därför återigen påminna om hur vi ser på saken: gärna lokal lönebildning där de enskilda medarbetarna lönesätts utifrån prestation och kompetens. Men med en centralt angiven stupstock som försäkring i botten som ger reallöneökningar i stort. Mer om detta kan läsas i den utmärkta SvD Brännpunkt-artikeln från förra veckan skriven av sex Saco-förbund, däribland Civilekonomerna.

Lokal lönebildning fungerar inte!

Gästs bild
mån, 2010-02-01 15:21 av Gäst
Civilekonomerna skriver debattartikel tillsammans med fem andra Saco-förbund.

I lördagens Svenska Dagbladet kunde man läsa en debattartikel med rubriken "Lokal lönebildning fungerar inte". I artikeln beskriver Civilekonomernas förhandlingschef Claes Oldin tillsammans med företrädare från Sveriges Ingenjörer, Jusek, Naturvetarna, Akademikerförbundet SSR och Psykologförbundet  varför helt lokal lönebildning ännu inte fungerar väl i praktiken och varför Saco-förbunden inte vill ha helt sifferlösa kollektivavtal.

I grunden gillar vi ju lokal  lönebildning med individuell lönesättning utifrån individens prestation och kompetens. Men det förutsätter att den lokala löneprocessen fungerar väl och att arbetsgivarna på såväl central som lokal nivå är villiga att, hand i hand med våra lokala fackliga företrädare,  ta sitt ansvar för detta. Tills dess att så är fallet kommer vi  att fortsätta kräva löneökningssiffror i de avtal vi tecknar.

SKL:s linje för avtalsrörelsen fastslagen... inklusive motvillig bloggare?

Gästs bild
fre, 2009-12-11 15:35 av Gäst
Idag har den stora arbetsgivareorganisationen inom kommunala sektorn, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), presenterat sina utgångspunkter inför avtalsrörelsen. Långsiktighet är i fokus, vilket helt är på tvärs mot Teknikföretagens senaste uttalanden.

SKL slår fast att de vill ha långsiktiga avtal för att på så sätt värna välfärden och skapa stabilitet och trygghet inom kommunerna och landstingen. Inte heller de offentliga arbetsgivarna vill ha några löneökningssiffror fastställda i de centrala löneavtalen. Istället vill man att löneökningarna helt bestäms på lokal nivå.  Så långt ligger dessa krav i linje med vad arbetsgivarna inom den privata sektorn sedan länge skanderat.

För Civilekonomernas del innebär inte detta någon skillnad gentemot nuvarande avtal eftersom vi redan idag har sifferlösa avtal med lokal lönebildning  inom kommunerna och landstingen precis som inom statliga sektorn.

SKL betonar alltså långsiktighet och stabilitet i sina avtalskrav.  Man önskar, tillsammans med de fackliga motparterna, "ta ett gemensamt ansvar för att  teckna långsiktiga avtal som ger förutsättningar att skydda och utveckla välfärdssektorn och samtidigt värna jobben" säger Anders Knape som är ordförande i SKL. Samtidigt läser jag idag i tidningen Lag & Avtals särskilda nyhetsbrev om avtalsrörelsen att Anders Weihe från Teknikarbetsgivarna, uttalar sig om att det bara kan bli fråga om ett kort avtal denna gång eftersom "det inte finns utrymme för konstruktiva förhandlingar" med motparten.  Intressant att man har så olika syn på hur kollektivavtalsförhandlingar mellan två jämbördiga förhandlingsparter ska gå till...

En lustig detalj är att SKL också i samband med presentationen av sina avtalskrav också stolt meddelar att man kommer att vara öppnare än någonsin i den kommande avtalsrörelsen. Det är nämligen så att SKL:s förhandlingsordförande Ingela Gardner Sundström ska öppna en egen avtalsblogg... Undrar just var SKL fått den lysande idén ifrån?!  Det verkar dock inte som om den nya bloggerskan är särdeles van vid bloggmediet. Hon kan inte ens nämna någon favoritblogg och mellan raderna tycks hon inte heller överförtjust i tanken på att hon själv  ska blogga...

Jag kan lova att den här avtalsrörelsebloggerskan (jag själv alltså) brinner desto mer för bloggandet. Förhoppningsvis är detta också något som ni, kära läsare, märker.

"Industrin sätter märket"

Gästs bild
tors, 2009-11-26 09:07 av Gäst
Ett mantra som ofta upprepas i samband med kollektivavavtalsförhandlingarna, är devisen ”Industrin sätter märket”. Vad betyder det?

Vad man menar är att det i första hand ska vara den internationellt konkurrensutsatta delen av arbetsmarknaden, det vill säga i första hand tillverkningsindustrin, som ska gå före de andra branscherna och avgöra vilken kostnadsnivå och hur höga löneökningar som arbetsmarknaden i stort klarar av. Industrin ska alltså ta ansvar för lönebildningen i samhället. Denna har uppfattning har både arbetsgivare- och arbetstagarorganisationer länge varit överens om.

Av tradition är det alltså inom industrisektorn förhandlingarna påbörjas och också slutförs först. Resten av arbetsmarknaden bevakar med spänning hur avtalskraven läggs fram och hur yrkandena ser ut. Man följer sedan förhandlingarna inom industrin med stort intresse. Först när Teknikarbetsgivarna och Facken inom industrin slutit gemensamt avtal på detta område, och alltså kommit överens om hur höga lönepåslagen får bli, kan man på allvar gå vidare med förhandlingarna inom de andra branscherna.

Så har det sett ut avtalsrörelse efter avtalsrörelse. Kommer det att se likadant ut även i 2010 avtalsrörelse? Tja, det visar sig tids nog! Tillverkningsindustrin är ju en sektor som drabbats extra hårt av lågkonjunkturen. Det skulle kunna vara så att andra delar av arbetsmarknaden, som inte drabbats lika hårt av nedgången, är modigare denna gång och vågar gå före industrin. Vågar ta ansvar för lönebildningen.

Civilekonomernas och min uppfattning är att det är bra om den internationellt konkurrensutsatta sektorn tar ut riktningen för löneökningarna. Men det finns idag fler sektorer än tillverkningsindustrin som är internationellt konkurrensutsatta… Frågan är dock om dessa sektorer vågar?

Hur höga löneökningar tål samhällsekonomin?

Gästs bild
fre, 2009-11-20 14:12 av Gäst
Vilka effekter får en hög respektive låg löneökningstakt på samhällsekonomin? Detta var en av frågorna som diskuterades på förmiddagens seminarium om lönebildning arrangerat av TCO.

s ordf på lönebildningsseminarium 20/11 2009

 

Under några timmar på förmiddagen idag deltog en rad företrädare från den fackliga världen, arbetsgivareorganisationer, opinionsbildare och andra lönepolitiskt intresserade i ett lönebildningsseminarium i Stockholm i TCO:s regi.  På talarlistan fanns bl a vice riksbankschefen Barbro Wickman-Parack och Göran Hjelm från Konjunkturinstitutet. 

Det bestående minnet för min del från seminariet kommer vara slutsatsen att det vore samhällsekonomiskt oansvarigt med 0% löneutveckling under 2010, något som just nu samstämmigt förespråkas av arbetsgivarna.

Varför vore det oansvarigt? Enligt vice riksbankchefen Barbro Wickman-Parack så är det nu främst hushållen, genom en ökad privatkonsumtion som ska hjälpa till att lyfta Sverige vidare upp ur lågkonjukturen. Och vilka har möjlighet att konsumera mer? Jo de som har jobb. Då arbetslösheten fortfarande är hög, och förväntas öka ytterligare under 2010 enligt Riksbankens prognos, så måste de som är i arbete få mer pengar att röra sig med. Ergo: det krävs reallöneökningar! Således skulle det samhällsekonomiskt mest ansvariga sättet att agera på framöver vara att erbjuda löntagarna goda lönehöjningar, på en alldeles lagom nivå för att stimulera efterfrågan och privatkonsumtionen men inte för hög nivå för att påverka inflationen så att den sticker över Riksbankens 2%-mål.

Konjunkturinstitutet har i sin senaste lönebildningsrapport kalkylerat med olika nivåer på löneökningar och vilka effekter dessa skulle få på samhällsekonomin. Deras rekommendation är att en löneökningstakt på 1,0 - 2,5% per år under 2010-2012 bäst skulle främja BNP-tillväxten och sysselsättningen.

I detta perspektiv ter sig Facken inom industrins ingångsvärde på 2,6% i löneökning under 2010 som högst rimligt  inför vårens avtalsdiskussioner.

 

Avtalsrörelsen 2010 - vad är det för särskilt denna gång?

Gästs bild
tis, 2009-11-10 15:12 av Gäst
Lågkonjunktur, större samordning än nånsin, enormt många avtal och dessutom valår. Så kan man kort sammanfatta vad som är speciellt med just 2010 års avtalsrörelse.

En viktig sak som skiljer den kommande avtalsrörelsen från de senaste (år 2001, 2004 och 2007) är att Sverige den senaste 18-månadersperioden varit hårt drabbat av den globala finanskrisen och dess effekter.

Vi står nu mitt inne i en djup lågkonjunktur med varsel och uppsägningar som vardagsmat. Lågkonjunkturen har dock slagit väldigt ojämnt. Värst drabbad är den internationellt konkurrenssatta industrisektorn, den som traditionellt är stöttan i den svenska lönebildningen. Att bilindustrin i västsverige, med alla sina underleverantörer drabbats hårt har fått effekter för hela denna geografiska region. Andra branscher som starkt påverkats av lågkonjunkturen är skogsindustrin, telekomsektorn, finansbranschen och bemanningsbranschen. Vissa branscher har, å andra sidan, knappt alls påverkats av nedgången. Jag tänker då främst på ”hemmamarknaderna”, dvs handels- och tjänstesektorn men också på IT-branschen. Trots nedgång i den globala ekonomin måste folk fortfarande äta mat och köpa kläder och man unnar sig gärna lite extra guldkant i hemmatillvaron om man nu ändå inte kan åka på utlandssemester.

Under denna lågkonjunktur har skillnaden mellan de som har jobb och de som står utanför jobb blivit extra tydlig. De som har jobb har gynnats av en ekonomi utan inflation, på gränsen till deflation, vilket gjort att lönehöjningarna som givits faktiskt slagit igenom i lönekuvertet. Regeringen har också genomfört ett omfattande jobbavdrag i flera omgångar vilket märkts i den privata ekonomin för flertalet yrkesverksamma. Samtidigt har det blivit svårare att få nytt jobb för de som blivit med sitt jobb, tuffare krav på de sjukskrivna att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden och tuffare villkor på arbetsmarkanden för de som har ett jobb. Jag tänker på de många neddragningsprocesserna som minskat personalstyrkorna i företagen, renodlat och slimmat organisationerna. Trycket på varje enskild anställd att leverera är hårt. Tålamodet hos de flesta arbetsgivare med en person som inte helt passar in i mallen är idag också betydligt kortare än tidigare. Det är något jag tydligt märker av i mitt jobb som ombudsman.

De som räknat säger att under 2010 kommer sisådär 500 kollektivavtal att förhandlas om. Sammanlagt berörs ungefär 3 miljoner anställda. Ungefär hälften av dessa kollektivavtal är arbetaravtal (LO-området) och hälften tjänstemannaavtal (TCO- och SACO-området). Civilekonomerna, som har medlemmarna spridda över alla tänkbara branscher och i alla sektorer, deltar aktivt i förhandlingen av ett tjugotal av dessa tjänstemannaavtal. Vi gör det dock alltid efter samordning med andra fackliga organisationer.

Aldrig tidigare har vi upplevt att både arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan är så samordnade internt vad gäller avtalskraven. Hela LO, både de kvinnodominerade och de mansdominerade förbunden,  står exempelvis enade bakom de avtalskrav som presenterades den 2/11.

Lika samordnade är arbetsgivarsidan inom Svenskt Näringsliv och Almega i sin syn att man vill ha sk nollavtal utan löneökningssiffror inskrivna i de centrala löneavtalen. I stället vill man att lönebildningen ska ske lokalt.  Denna syn trummas sedan månader tillbaka enhälligt ut i debattartiklar, tv-soffor och pressmeddelanden. Även arbetsgivarna på den kommunala och statliga sidan, SKL och Arbetsgivarverket, har nu också förklarat sig vilja ha nollavtal med lokal lönebildning. Så ser löneavtalen redan ut för SACO-förbunden men man önskar alltså träffa liknande avtal även med TCO och LO-förbunden.

Det fackliga samarbetet inom industrisektorn har också presenterat sina gemensamma avtalskrav som innebär ettårigt avtal med löneökning på 2,6%.

 Inom SACO och TCO-sidan samordnar vi oss i olika konstellationer inom privata och offentliga sektorn beroende på bransch, exempelvis Industriområdet, Handels- och tjänstesektorn, IT och Telekomområdet och Finansiella tjänster (Bank- Finans och Försäkringsbranscherna).

2010 är också ett valår och alla partierna ligger nu i startgroparna att kicka igång sina valkampanjer. Att arbetsmarknads- och sysselsättningsfrågor då kommer varaextra mycket i fokus på den politiska agendan är en inte särskilt kvalificerad gissning. Detta har tydligt märkts redan nu under hösten vid de politiska partiernas stämmor.