LAS

Kvinnor ratas i USA - landet utan LAS

Benny Johanssons bild
fre, 2012-04-27 09:21 av Benny Johansson
Det visar sig att i USA, landet som inte kan beskyllas för rigida regler om anställningsskydd, drabbas kvinnor hårdast när krisen leder till färre arbetstillfällen. I Sverige brukar några hävda att sådana effekter är en följd av turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Påståendet kan starkt ifrågasättas.

Åtta av tio som fått lämna finansindustrin i USA  sedan krisen slagit till har varit kvinnor. Det skriver SvD under rubriken: Finansindustrin kapar bort kvinnorna.  Kvinnorna har fått ta smällen när det blev neddragningar. Dessutom visar det sig att kvinnorna blir försiktigare. Man värnar om den plats man har hellre än att försöka avancera.

Att bli försiktig och sitta still i båten är en rimlig reaktion när det stormar.

Det finns olika syn på hur företeelsen ska hanteras. Någon tycker att kvinnorna ska ställa obekväma frågor om kvinnors karriärmöjligheter i företaget. En annan tycker att det är bättre att börja nedifrån. "Det är uppenbart att männen mycket lättare kan klättra på karriärstegen. Det är en kultur som måste förändras".

USA är inte alltid så annorlunda än Sverige. Men när vi här i Sverige upptäcker att andra grupper än män under 45 drabbas av negativa effekter på arbetsmarknaden vill en del hitta förklaringen i att den svenska arbetsmarknaden är stel på grund av framför allt turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Den lagen finns ju nu inte i USA. Med starkt fog kan man anta att lagen inte spelar den roll som dess belackare hävdar. Tänk om vi kunde få en mer saklig och seriös diskussion kring arbetsmarknaden och dess funktionssätt.

För en sekund slutar jorden att rotera.

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

 

Samförstånd präglar uppsägningsförhandlingar

Benny Johanssons bild
ons, 2012-03-07 15:50 av Benny Johansson
Uppsägningar kan ske på två grunder - arbetsbrist eller personliga skäl. Ju tidigare Civilekonomerna kopplas in i förhandlingarna ju snabbare och smidigare kan parterna finna en lösning i samförstånd.

En uppsägning är oftast en stor negativ händelse för den berörde, men kan också i ett längre perspektiv leda till bedömningen att det skedda var bra. Karriären byter inriktning eller i vart fall byter man arbetsplats. Särskilt för chefer är den smärtsamma erfarenheten viktig om  de själva ska säga upp medarbetare.

Sedan år 2005 har Civilekonomerna haft ungefär 400 ärenden årligen som rört upphörande av anställning.  Enklast är det att komma överens med arbetsgivare som är med i en arbetsgivarorganisation, men det finns också många exempel på att oorganiserade arbetsgivare vill avsluta anställningen med en snabbt framförhandlad samförståndslösning.

Ofta är det, enligt vår erfarenhet, orsaken till att en tvist  uppstått som är avgörande för viljan att hitta en samförståndslösning. Det spelar också roll hur arbetsgivaren har hanterat ärendet i inledningen, arbetstagarens vilja att gå vidare och möjligheten att hitta ett nytt arbete. Det är många aspekter som vägs in i dessa turbulenta situationer, som våra ombudsmän är vana att arbeta med. Det är oftast enklast att komma överens innan arbetsgivaren har vidtagit en formell arbetsrättslig åtgärd. Ju tidigare Civilekonomerna kopplas in - desto bättre är det.

För att öka antalet lösningar där parterna gemensamt kommer överens om hur formerna för att medlemmen slutar kan ökade möjligheter till omställning vara bra. De skulle då gälla oavsett uppsägningsgrund. För medlemmar i företag med kollektivavtal finns trygghetsråd inom olika branscher. Dessa gör ett väldigt bra arbete, men träder enbart in i arbetsbristsituationer. Ett stort antal medlemmar finns också på företag utan kollektivavtal. I de fallen måste eventuella omställningsåtgärder ingå i förhandlingen och bekostas i varje enskilt fall av arbetsgivaren. Till trygghetsråden betalar man medlemsavgift löpande.

Ytterligare möjligheter att öka samförståndslösningarna är, som jag sa ovan, att vi kan komma in tidigt i processen.

Till grund för uppsägningsförhandlingar finns lagar och avtal. För att kunna föra dem på ett bra sätt krävs också kunskap om praxis på arbetsmarknaden. Inte minst krävs inlevelse och stor förståelse för de känslor som medlemmen, men också ofta företagets representanter, har i dessa ärenden.

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

 

 

Omdiskuterade regler föremål för förhandlingar

Benny Johanssons bild
tors, 2011-11-03 10:24 av Benny Johansson
PTK och Svenskt Näringsliv inleder förhandlingar om ett flertal viktiga frågor. Civilekonomerna är medlemmar i PTK och därför berörs medlemmar i företag med kollektivavtal av förhandlingarnas resultat. Men det är ingen lätt resa som nu börjar.

Att Svenskt Näringsliv länge propagerat mot turordningsreglerna är väl känt. Många miljoner har lagts ner och metoderna har många gånger varit ytterst diskutabla. En gemensam rapport Faktiska konsekvenser av turordningsreglerna i LAS och avtal presenterades i juni av PTK och Svenskt Näringsliv.

Inom PTK drog vi slutsatsen av rapporten att företagen inte upplever turordningsreglerna som ett stort problem. Svenskt Näringsliv har pekat på att företag upplever att de förlorar kompetens genom dagens regelverk.

Från PTK:s sida finns det andra frågor, som är viktiga. Omställning, dvs den goda verksamhet som Trygghetsrådet bedriver för att uppsagda tjänstemän ska få nytt arbete, är så framgångsrik att den bör utvecklas. Visstidsanställda tjänstemän omfattas inte idag, vilket PTK vill ändra på. PTK har också argumenterat för att personer som blir uppsagda på grund av ohälsa ska kunna omfattas av omställning.

Kompetensutveckling blir allt viktigare. Den enskilde har ett eget ansvar för sin kompetensutveckling. Det är lätt att inte prioritera den i vardagen. När företagen går bra saknas tid, när de går dåligt saknas pengar. Pröva att avtala om framtida kompetensutveckling redan när du anställs!

Nu ska parterna förhandla i dessa viktiga, känsliga och laddade frågor. Det vore väldigt bra för en fortsatt konstruktiv samverkan mellan parterna om de går att lösa. Det kräver nya avtal. Det kan också kräva nya synsätt. Kompetens som blir fel på en arbetsplats kan vara väldigt rätt på en annan. Trygghetsrådet gör här utmärkta insatser.

Även omställningsavtalet har tidigare varit föremål för attacker från arbetsgivarhåll. Om en överenskommelse ska kunna träffas måste det finnas övertygande utfästelser att nästa led i arbetsgivarnas strategi inte är att montera ned den, i så fall, nyss träffade överenskommelsen.

Förhandlingar innebär alltid ett givande och ett tagande. Med det förarbete som gjorts och de komponenter som nu är föremål för förhandling finns förutsättningar att en gemensam lösning ska kunna nås.

Arbetsmarknadsfrågor i Almedalen

Benny Johanssons bild
mån, 2011-07-04 15:20 av Benny Johansson
Vid ett seminarium i Almedalen idag, arrangerat av Unionen, var jag inbjuden att sitta i panelen. Rubriken var: Turordning även för visstidsanställda, men kom att kretsa kring en hel del fenomen på dagens arbetsmarknad.

Enligt Lagen om Anställningsskydd (LAS) är så kallad tills vidare-anställning huvudformen. Undantagsvis kan man istället anställa för visstid, provanställa eller ha vikariat vid en annan medarbetares längre frånvaro från arbetsplatsen. Nu finns det en tendens till att företag gör visstidsanställningar till regel, antagligen för att man då tänker sig ha en större flexibilitet. Trygghetsreglerna är för bra för individen och missgynnar företagen, menar man.

Jag tror att detta är en felsyn: Tryggheten är inte så stor som utmålas. Det finns sakliga grunder att säga upp medarbetare. Det ena skälet är arbetsbrist och det förfogar arbetsgivaren till stor del över. Istället för att tala om trygghetsregler föreslog jag att vi ska tala om kända och erkända spelregler på arbetsmarknaden.

 Idag ser vi en framväxt av olika, egentligen lagstridiga, mellanformer. Det skapar stor osäkerhet hos individen om vilka regler som gäller. De har kanske inte ens prövats rättsligt. Vi ser t.ex. att även kvalificerade befattningshavare med många års erfarenhet föreslås börja ett nytt arbete med en provanställning. Så var det inte tänkt. Dessa omständigheter försvårar rörligheten på arbetsmarknaden, och den tycker många av arbetsmarknadens aktörer bör öka.

Däremot visar Civilekonomernas undersökning Tre år efter examen att nyexaminerade civilekonomer ofta får en tillsvidare anställning.  I den senaste undersökningen som avser 2007 var det 84 procent. För de som tog examen 1999 var siffran 83%. I mellanperioden har den dalat och bottnade på 77 procent. Om detta styrs av konjunktur eller om det är näringslivs och offentlig förvaltnings behov att knyta långvariga relationer i arbetskraftsbristens tidevarv som styr detta vet vi inte. Men fenomenet är intressant.

I diskussionen uttryckte jag också en försiktig  inställning till Unionens förslag att ha en gemensam turordning för tillsvidare-anställda och för de som är anställda på viss tid. Det är jättebra att det kommer konkreta förslag att diskutera. Vi kan se en risk för att effekterna av förslaget blir trubbiga - idag kan man ha i princip ett och samma arbete under en tid, men arbetsgivaren växlar, man kan vara utskickad från Sverige och bli lokalanställd i ett annat land etc. Alla dessa varianter som finns kräver sin egen ananlys. Ska den juridiska arbetsgivaren väga tyngre än att det de facto varit samma arbete man gjort?Dessutom tycker vi att det är angeläget att ha kvar förhandlingsmöjligheterna för våra medlemmar.

Självklart berördes turordningsreglernas inverkan på rörligheten på arbetsmarknaden och samhällsekonomin. Jag tror den är överdriven. Den senaste finanskrisen har drabbat Irland och Baltikum, dår några förklarat deras tidigare goda ekonomiska utvckling med att de saknar anställningsskydd. Men när ekonomin kollapsar tar man inte intryck av det utan håller bara tyst. Sverige har enligt OECD en god placering (nr 10 av 30) när det gäller flexibel arbetsmarknad. Många gånger är det så enkelt att man inte byter arbete därför att man trivs på det arbete man har!

Det som är viktigast för de kommande åren, var min slutkomentar, är att satsa på att följa regelverket som det är tänkt. Sverige har klarat en antal större kriser: teko-kris, skoinustrin, varvskris för att ta några exempel, med hjälp av nuvarande regler. De erbjuder flexibilitet och är en rimlig balans av de olika intressen som arbetsgivarre och arbetstagare kan ha i en neddragningssituation.

Problemen kring LAS överdrivna - företag och fack är oftast överens

Benny Johanssons bild
fre, 2011-07-01 10:22 av Benny Johansson
Det finns en stor samsyn mellan företag och fack när det gäller behovet av driftsinskränkningar och vilka som ska sägas upp. Den stora majoriteten är också nöjda med resultatet av turordningsförhandlingen. Resultatet av denna undersökning bland verklighetens folk visar att Svenskt Näringslivs uppskruvade tonläge saknar fog.

Det är en gemensam utredning mellan PTK och Svenskt Näringsliv, rapport om Las, som bygger på ett stort antal telefonintervjuer med arbetsgivar- och fackrepresentanter där resultaten presenteras.

Förutom den stora samstämmigheten är det, tycker jag, väldigt intressant att konstatera att arbetsgivarna ofta är ännu mer positiva än facken.  Så t.ex. säger 90 procent av arbetsgivarna mot 72 procent av fackrepresentanterna att de hade en samsyn om behovet av en driftsinskränkning. Det tyder ju inte direkt på att arbetsgivarna skulle, som de gärna vill utmåla det, vara den svagare parten.

Det som var svårast att komma överens om var vilka som skulle sägas upp. Vanligast var att komma överens om en avtalsturlista. Avtalsturlistan ger möjlighet till avsteg från turordningsreglerna och därmed den flexibilitet som Svenskt Näringsliv hävdar att dessa regler förhindrar. Men om det nu är vanligt i verklighetens Sverige - varför fortsätta att köra den utnötta refrängen?

Ersättningen till de arbetslösa tyckte bara 7 procent av arbetsgivarna var det svåraste att komma överens om. Det resultatet ger inte heller stöd åt Svenskt Näringslivs åsikter att den ekonomiska ersättningen till de uppsagda inte är rimlig.

Den här rapporten borde en gång för alla kunna lägga okunnighet och osakliga debattmetoder åt sidan. Från vår sida har vi aldrig känt igen oss i den svepande kritik som förekommit.

Verkliga problem som framförs i en sansad debatt har vi aldrig haft några problem att analysera och lösa genom t. ex. förhandlingar. Men att köra gamle biskop Tegnérs metod med att låta ett höjt röstläge kompensera för svaga argument är inget som imponerar på en seriös part på arbetsmarknaden.

Turordningsreglerna undersöks

Benny Johanssons bild
mån, 2011-01-24 15:30 av Benny Johansson
Att Svenskt Näringsliv arbetat stenhårt för att ändra turordningsregler i Lagen om Anställningsskydd har knappast förbigått någon som följer arbetsmarknaden. Att de fackliga organisationerna inte sett problemen på samma sätt är lika uppenbart. Idag har en arbetsgrupp tillsatts som ska utreda de faktiska konsekvenserna för tjänstemän av turordningsreglerna.

Arbetsgruppen tillsätts gemensamt av Förhandlings- och Samverkansrådet PTK, där Civilekonomerna är medlem, och Svenskt Näringsliv. En central uppgift för gruppen är att stämma av tillämpningen av turordningsreglerna inom ett antal branscher.  En jämförelse med hur det ser ut i några jämförbara länder står också på dagordningen.

Det är glädjande att ställningskriget nu går in i en fas där vi parter gemensamt söker utreda hur det ser ut. Den ensidiga propagandan från näringslivets organisationer är inte den modell som skapar ett fruktbart samtalsklimat.

Förhoppningsvis går det nu att reda ut vad som är problem och vad som är missuppfattningar i denna fråga. Vi ska göra vad vi kan för att få material och underlag till en saklig diskussion.

För att kommentera - klicka på rubriken!

Tack för kaffet

Gästs bild
tis, 2010-02-16 17:13 av Gäst
I morse spenderade jag ett par intressanta timmar på branschtidningen Lag & Avtals fullsatta frukostseminarium på temat "Flexibilitet, krisavtal och internationell konkurrens".

Visst är temat om flexibilitet på arbetsmarknaden intressant, det tycker i vart fall arbetsgivarsidan. Men det som gjorde seminariet verkligt intressant var att bland de inbjudna talarna, och övriga deltagarna, fanns många av de aktörer som nu är i centrum i årets avtalsrörelse. Bland annat hade Anders Weihe, förhandlingschef för arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen och Camilla Frankelius, förhandlingschef för industrin på Sveriges Ingenjörer tagit en paus ifrån avtalsförhandlingarna på industrins område för att tala på frukostseminariet. Utöver dessa fanns också Per Bardh, LOs vice ordförande och avtalssekreterare, samt  Henrik Bäckström, vd på Almega Bemanningsföretagen, på plats.

 Även om temat för morgonen var "Flexibiliteten på arbetsmarknaden"  kom mycket av diskussionen istället att handla om hur dessa frågor påverkar den nu pågående avtalsrörelsen och frågan om vad som kan och bör lösas av arbetsmarknadens parter, genom kollektivavtal, och vad som istället bör lösas på politisk väg genom lagstiftning. Frågorna om förändring av arbetsrätten lyfts ju nu upp av flera partier och kan förväntas få stor betydelse inför höstens valrörelse. Vad tycker parterna om det?

Man diskuterade bland annat lokal lönebildning och flexibla löneavtal, en modell arbetsgivarna ju gärna vill ha. Som jag tidigare beskrivit  står också Civilekonomerna och Saco-förbunden bakom denna modell såvitt arbetsgivarna visar att man är mogna att ut i alla led verkligen ta ansvar för den lokala lönebildningen. Tills dess att man visat den mognaden vill vi ha kvar skyddande siffror i de centrala löneavtalen.

En annan fråga som givetvis kom på tal var den om kringgåendet av reglerna om  företrädesrätt i LAS då man efter uppsägningar hyr tillbaka personal via bemanningsföretag. Denna fråga drivs hårt av LO i avtalsrörelsen (bland annat i samband med fallen Urban Outfitters och Euromaint) och har bland annat uppmärksammats av SVT:s Uppdrag granskning.

Så mycket nytt framkom kanske inte vid seminariet, men det var ett trevligt tillfälle att, utanför förhandlingsbordet, få tillfälle att diskutera viktiga frågor branschkolleger emellan. Nästa tillfälle till sådana diskussioner ges redan nästa vecka då samma arrangör  på nytt håller frukostseminarium. Då med ett ännu mer brännande tema: LAS och reglerna om "sist in först ut".  Jag gissar att det kommer att bli fullsatt även nåsta vecka alltså...

Ungdomslöner och lärlingsjobb

Gästs bild
mån, 2009-11-16 16:37 av Gäst
Den senaste tiden har debatten varit intensiv om hur man ska underlätta för unga att få arbete. Vad är bästa sättet?

En del hävdar att det vinnande receptet för att få bukt på ungdomsarbetslösheten är att införa ett system med ungdomslöner, avstampsjobb, under 12 månader för att ge unga ett insteg på arbetsmarknaden. Andra menar att LAS regler om turordning vid arbetsbristuppsägningar är det stora hindret för unga och att dessa regler därför borde skrotas. Den sittande regeringen har sänkt arbetsgivaravgiften för unga för att göra det mer attraktivt för arbetsgivare att anställa yngre. I dagens DN kan man läsa om att lärlingssystemet nu är på väg tillbaka som ett sätt att underlätta för yngre att komma in på arbetsmarknaden.

Alla dessa förslag har givetvis vällovliga syften. Men vad fungerar och vad fungerar inte? Och hur ser det ut för unga akademiker?

Det senaste året har det sett tufft ut för unga akademiker att  få det där viktiga första jobbet efter utbildningen. På en arbetsmarknad som dominerats av neddragningar och krisavtal så har det inte gjorts särskilt många nyrekryteringar till arbetsplatserna.  Istället är vår erfarenhet att den kull studenter som borde gått ut från högskolan det senaste året  istället använt tiden till att spetsa sin kompetens ytterligare genom att  förlänga sina studier eller läst utomlands ett år och på så sätt skjutit upp steget ut på den tröga arbetsmarknaden. I bästa fall betyder det att denna årskull kommer att vara mer attraktiv på arbetsmarknaden framöver.  I sämsta fall att de har högre studieskulder och fortfarande lika svårt att få jobb.

För akademikernas del är det inte främst höga ingångslöner som är hindret för jobb. Till skillnad mot hur det ser ut inom LO-området är det för akademiker naturligt med en lägre ingångslön och därefter en individuell löneutveckling som beror på individens prestation, kompetens och erfarenhet. Detta kan leda till väldigt stor lönespridning, något som vi betraktar som positivt.  Denna syn bekräftades av SACO:s ordf Anna Ekström vid ett tal idag vid den pågående SACO-kongressen. Hon menar att en tredubblad lön under yrkeskarriären är ett rimligt mål för en akademiker.

För unga akademiker är det inte heller LAS turordningsregler som är problemet för att få jobb. De drabbas inte i nån större utsträckning av att bli bortpetade i turordningen av äldre akademiker.  Snarare är det så att stora pensioneringar väntar de närmaste åren och att efterfrågan på unga, välutbildade personer kommer att öka.

Problemet just nu är snarare rent konjunkturiellt. Den bästa medicinen för att få ut unga akademiker på arbetsmarknaden är därför att förbättra konjunkturen och på så sätt öka efterfrågan på arbetskraft i företagen. Därför är det glädjande när nu flera indikationer tyder på att konjunkturen är på väg uppåt igen. Vid Civilekonomernas Fullmäktigemöte förra veckan beskrev Riksbankens 1:e vice ordförande Svante Öberg  att man räknar med en BNP-tillväxt på runt  3% redan 2010. Dagligen vid kontakter med civilekonomer runt om i landet får jag också indikationer på att arbetsmarknaden nu håller på att vända. En av mina kollegor som nyligen besökt en stor arbetsmarknadsmässa ute på ett lärosäte berättar också om hur företagen nu tydligt börjar visa intresse för nyrekryteringar. Företagen finns inte bara på mässan för att "visa upp sig" utan även för att leta efter framtida talanger att rekrytera. Precis som det ska vara alltså...!