• warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.

kollektivavtal

Kanelbullar och kollektivavtal

Benny Johanssons bild
tors, 2012-10-04 09:26 av Benny Johansson
Idag är det kanelbullens dag. Vart jag än har rört mig på morgonen har jag erbjudits kanelbullar. Jag har tidigare lanserat tanken på kollektivavtalets dag. Nu är jag övertygad om att de båda bör firas på samma dag. Det finns nämligen betydande likheter mellan kanelbullar och kollektivavtal.

Det som slår mig först är ju formen. Kanelbullen har en välkänd form även om avsiktliga och oavsiktliga variationer förekommer. Så är det också med kollektivavtalen. De har en form som är välkänd och trygg.

När det kommer till ingredienserna har ju kanelbullarna ett basrecept. Det är socker, mjöl, smör mm. Alla vet hur en kanelbulle "minst" smakar även om man får den på den dygnetruntöppna butiken med det lägsta priset. Så är det också med kollektivavtalen. De innehåller välkända basingredienser: Regler om semesterledigheter, pensionsvillkor i anställningen, arbetstider, försäkringar, uppsägningsregler mm. Alla vet att allt viktigt som rör anställningen finns i kollektivavtalet.

Det är krydningen det kommer an på. Kanelbullarna innehåller ju då förstås kanel. Kardemumma kan också förekomma. Mina bakkunskaper är därmed uttömda. Måhända kan även andra kryddor förgylla anrättningen. Även kollektivavtalen kan kryddas efter branschens och företagens olika förutsättningar. Allt en arbetsgivare vill erbjuda och en arbetstagare betraktar som självklart finns beskrivet i kollektivavtalet.I  de statliga avtalen för akademiker finns det numera möjligheter till vissa individuella variationer. En krydda onekligen.

På toppen sockras kanelbullen ofta. Även kollektivavtalen kan ju sockras. I en del fall kan det finnas avtal om förmånsbilar kopplade till vissa tjänster. För att ta ett exempel.

Efter denna logiska genomgång känner jag nu att argumentationen för kollektivavtalets dag har fördjupats. Och det är också uppenbart att den bör firas samtidigt med kanelbullens dag!

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

Hur det var och hur det kan bli

Benny Johanssons bild
tors, 2012-04-19 08:15 av Benny Johansson
Uppnådda framgångar upplevs snart som självklara och en del av vardagens fundament. Vi som arbetar med fackliga frågor vet att så inte är fallet. Att förklara att löner inte höjs av sig själva, att pensionerna inte räcker långt om inte avtalspensionerna funnes, att semesterregler förbättras i avtal - för att ta några exempel - måste ständigt pågå. Idag tänker jag berätta hur det såg ut 1948. Det är en bild av hur det var, men inte en helt orimlig bild av hur det skulle kunna bli igen.

Då, 1948, var anställningsförhållandena för tingsnotarier och andra helt oordnade.  Det beskrivs i en intervju med en kvinnlig jurist, gjord 1974 när hon var rådman i Stockholm.

Vid Stockholms tingsrätt var notarierna i princip oavlönade (begreppet ungdomslön var nog inte uppfunnet). I början av karriären kunde man tilldelas en gratifikation på några hundra kronor i kvartalet. Mot slutet av tjänstgöringen utdelades arvoden (ca 400 kronor per månad) till vissa notarier. Följden blev att de flesta var tvungna att dubbelarbeta (en subtil form av arbetslivsanknytning) för att klara försörjningen. Det medförde att arbetsdagar om 12 timmar sex dagar i veckan inte tillhörde ovanligheterna (lediga lördagar kom som bekant mycket senare, men kan snabbt förvandlas till arbetstid för akademiker med mycket arbete och mycket ansvar).

Den låga grundlönen kunde bättras på med vikariatsersättning, men endast om man förordnades för sju sammanhängande dagar. Man skulle alltså förordnas även för den arbetsfria söndagen...

Avlönad semester existerade inte, men icke-ordinarie ledamöter hade ändå ingen möjlighet att ta ut semester på sommaren. I oktober eller november fanns det möjlighet för dem att vara lediga. De flesta väntade att få en ordinarie tjänst först i 50-årsåldern.

Situationen ledde fram till att fackligt verksamhet startade. Men några legala stridsåtgärder fanns inte. De unga juristerna beslutade att samtliga skulle säga upp sig. Det gjorde också alla, vilket var ett vågspel eftersom de riskerade att utestängas från domarbanan i framtiden.

Det är lätt att tycka att allt detta hör en grå forntid till och saknar aktualitet idag. Så är inte fallet. Utan fackliga organisationer skulle Montesquieus maktdelningslära sakna tillämpning på arbetsmarknaden. Även i moderna avtal ska det finnas en balans mellan olika intressen.

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år!

Samförstånd präglar uppsägningsförhandlingar

Benny Johanssons bild
ons, 2012-03-07 16:50 av Benny Johansson
Uppsägningar kan ske på två grunder - arbetsbrist eller personliga skäl. Ju tidigare Civilekonomerna kopplas in i förhandlingarna ju snabbare och smidigare kan parterna finna en lösning i samförstånd.

En uppsägning är oftast en stor negativ händelse för den berörde, men kan också i ett längre perspektiv leda till bedömningen att det skedda var bra. Karriären byter inriktning eller i vart fall byter man arbetsplats. Särskilt för chefer är den smärtsamma erfarenheten viktig om  de själva ska säga upp medarbetare.

Sedan år 2005 har Civilekonomerna haft ungefär 400 ärenden årligen som rört upphörande av anställning.  Enklast är det att komma överens med arbetsgivare som är med i en arbetsgivarorganisation, men det finns också många exempel på att oorganiserade arbetsgivare vill avsluta anställningen med en snabbt framförhandlad samförståndslösning.

Ofta är det, enligt vår erfarenhet, orsaken till att en tvist  uppstått som är avgörande för viljan att hitta en samförståndslösning. Det spelar också roll hur arbetsgivaren har hanterat ärendet i inledningen, arbetstagarens vilja att gå vidare och möjligheten att hitta ett nytt arbete. Det är många aspekter som vägs in i dessa turbulenta situationer, som våra ombudsmän är vana att arbeta med. Det är oftast enklast att komma överens innan arbetsgivaren har vidtagit en formell arbetsrättslig åtgärd. Ju tidigare Civilekonomerna kopplas in - desto bättre är det.

För att öka antalet lösningar där parterna gemensamt kommer överens om hur formerna för att medlemmen slutar kan ökade möjligheter till omställning vara bra. De skulle då gälla oavsett uppsägningsgrund. För medlemmar i företag med kollektivavtal finns trygghetsråd inom olika branscher. Dessa gör ett väldigt bra arbete, men träder enbart in i arbetsbristsituationer. Ett stort antal medlemmar finns också på företag utan kollektivavtal. I de fallen måste eventuella omställningsåtgärder ingå i förhandlingen och bekostas i varje enskilt fall av arbetsgivaren. Till trygghetsråden betalar man medlemsavgift löpande.

Ytterligare möjligheter att öka samförståndslösningarna är, som jag sa ovan, att vi kan komma in tidigt i processen.

Till grund för uppsägningsförhandlingar finns lagar och avtal. För att kunna föra dem på ett bra sätt krävs också kunskap om praxis på arbetsmarknaden. Inte minst krävs inlevelse och stor förståelse för de känslor som medlemmen, men också ofta företagets representanter, har i dessa ärenden.

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

 

 

Blir det konflikt i banksektorn?

Benny Johanssons bild
fre, 2011-03-04 16:27 av Benny Johansson
Lite oupptäckt av löpsedelsredaktörerna pågår just nu intensiva kollektivavtalsförhandlingar inom det finansiella området. Det är Finansförbundet (inom TCO) som förhandlar med motparten BAO (Bankarbetsgivarna). Det går dock så trögt att Finansförbundet har varslat om konflikt för att ge mer skjuts i förhandlingarna. Om inget nytt avtal sluts innan måndag kl 16 tar Finansförbundet ut sina medlemmar i övertids- och nyanställningsblockad. Vid en sådan konflikt berörs dock inte Saco-förbundens medlemmar.

Vad är det då som kärvar?

 

Det är främst dessa tre frågor förhandlingarna nu rör:

  • Nivån på löneökningar inom banksektorn.
  • Rätten att förlägga arbetstid, där arbetsgivarna vill ha större rätt att förlägga arbetstiden till kvällar och helger.
  • Förbudet mot lönesänkning enligt kollektivavtalet som idag hindrar arbetsgivaren att sänka lönen om man omplaceras till en mindre kvalificerad tjänst.

 Det lite lustiga i sammanhanget är att två av dessa stridsfrågor är helt oladdade för oss inom Saco-förbunden. För våra medlemmar gäller nämligen ett eget kollektivavtal som löper parallellt med Finansförbundets avtal (det avtalet gäller till 2011-12-31) och som på många sätt, enligt vårt och BAO:s sätt att se, är modernare och friare både för arbetsgivaren och för arbetstagaren.

 

Akademikernas avtal kallas processavtal. Det innebär att lönen sätts individuellt i en nära dialog mellan chef och medarbetare och utan några i förväg angivna löneökningssiffror. Vi utvärderar kontinuerligt hur medlemmarna uppfattar löneprocessen.

 

Enligt Saco-förbundens kollektivavtal kan också arbetstiden förläggas betydligt friare, förutsatt att detta också är något man tar hänsyn till då man sätter lön för tjänsten. Att jobba mycket på kvällar och helger ska helt enkelt ge en högre månadslön är det tänkt. Vi har, till största del, goda erfarenheter av ett sådant ”sifferlöst” avtal inom banksektorn.

 

Så hur blir det då? Blir det konflikt på måndag?

Hela den gångna veckan har parterna träffat medlare. Så sker även nu i helgen, för att om möjligt få till stånd ett nytt avtal. Skulle det trots allt misslyckas så sätts stridsåtgärder in från kl 16. I första skedet gäller då övertids- och nyanställningsblockad för Finansförbundets medlemmar.

 

Akademikerförbundens medlemmar är dock inte berörda av en konflikt inom banksektorn då vi har ett giltigt kollektivavtal som är i kraft. Våra medlemmar kommer således att iaktta strikt neutralitet. Det innebär att de fullföljer sina ordinarie arbetsuppgifter. De tar inte över konfliktande kollegors arbetsuppgifter, eller ändra sina arbetstider av sådana skäl.

Första avtalet klart inom tjänstesektorn!

Gästs bild
ons, 2010-03-31 16:42 av Gäst
Avtalsrörelsen rullar nu på i ett högt tempo och avtal efter avtal har slutits de senaste dagarna. Flera avtal inom industrins område har nu kommit på plats och idag slöts det första nya avtalet inom tjänstesektorn. Det nya avtalet rör akademiker inom IT-branschen.

Efter långa och stundtals intensiva förhandlingar har parterna inom IT-sektorn (dvs akademikerförbunden Sveriges Ingenjörer, Jusek och Civilekonomerna och arbetsgivareorganisationen  IT och Telekomföretagen inom Almega) idag slutit ett nytt tvåårigt kollektivavtal.

Det nya avtalet för IT-branschen är det första som sluts inom tjänstesektorn och innehåller flera viktiga nyheter:

1) Det är ett helt sifferlöst avtal  som bygger på lokal lönebildning utifrån lönesamtalsmodellen och lokal förhandling mellan parterna. Parterna är dock helt överens om att det är ett löneökningsavtal.

2) Avtalet gäller för  två år dvs från 1 april 2010 till 31 mars 2012.  De avtal som slutits tidigare i år har gällt för 18 månader (tjänstemän och akademiker inom industrin) eller för 22 månader (LO-förbunden inom industrin).

3) Avtalet innehåller  intressanta lösningar som förstärker och förbättrar den lokala löneprocessen och som visar på ett mycket branschanpassat och modernt  synsätt för en modern bransch. Parterna har enats om ett omfattande stödpaket till de lokala parterna för att garantera kvaliteten i löneprocessen ute på företagen.

4) Avtalet ger också flera förbättringar vad gäller de allmänna avtalsvillkoren som tex förbättringar vad gäller stödet till föräldralediga. Dessa får nu rätt till ytterligare en månad med föräldralön (nu maximalt 5 månader) samt att det tillkommit tydliga skrivningar om rätt till lönesamtal under  föräldraledigheten.

Läs gärna mer om avtalet på Civilekonomernas eller Almegas hemsida.

 

Nytecknade avtal inom industrin och varsel om konflikt inom handeln

Gästs bild
tis, 2010-03-23 18:45 av Gäst
Det blev en händelserik helg och en lika dramatisk start på den nya veckan. Vid tvåtiden i lördags natt kom beskedet att Sveriges Ingenjörer (som företräder Saco-förbunden) och Unionen träffat kollektivavtal med Teknikarbetsgivarna och Industri & Kemi-gruppen. IF Metall har dock inte tecknat avtal ännu och därför varslade LO-förbundet Handels i måndags om strejk inför påskhandeln i syfte att trycka på i avtalsförhand-lingarna inom handelssektorn och, indirekt, i industriförhandlingarna .

De nytecknade avtalen inom industrin är på 18 månader med två lönerevisioner om tillsammans lägst 2,6% i löneökning för perioden. Dessutom ska 0,2% av lönesumman per år avsättas till kompetensutveckling (dvs 0,3% totalt under perioden) och ytterligare en månad med föräldralön (utfyllnad av föräldrapenningen) ges till föräldralediga. För Akademikernas del finns också enligt avtalet den nya möjligheten att lokalt träffa  kollektivavtal om att en annan lönemodell nämligen helt lokal lönebildning utan löneökningssiffror angivna och med individuell lönesättning efter lönesamtal. Det krävs dock att det finns lokal akademikerförening på arbetsplatsen och att man träffar ett särskilt avtal om saken. På detta sätt ges en möjlighet att testa om arbetsgivarnas fagra ord om lokal lönebildning och nollavtal fungerar i praktiken inom industrisektorn.

Det som kanske överraskade en smula var att IF Metall inte var med i båten och träffade avtal samtidigt. Redan i fredags kom ju beskedet att man lagt ner förhandlingarna och skickat hem sin delegation samtidigt som Sveriges Ingenjörer och Unionen förhandlade vidare för fullt.  Många har också reagerat på att det nu tycks som en spricka har uppstått mellan LO-förbunden å ena sidan och TCO- och Saco-förbunden å andra sidan. 

Man påstår att det väletablerade och framgångsrika fackliga samarbetet inom industrin, som lett till ett sammanhållet Industriavtal och reallöneökningar i lång följd av år, nu skulle vara ett minne blott. Är det korrekt?

Njaej, är mitt enkla svar på den frågan. Visst har tjänstemännen och Saco nu gått före och för första gången tecknat avtal utan att vänta på IF Metall och LO-förbunden. Detta är unikt. Men årets avtalsrörelse är också rätt unik. Exempelvis genom att Sveriges ekonomi nu är så tudelad. Delar av landet är dessutom hårdare märkt av konjunkturen än andra. Stora delar av industrin går  fortfarande uruselt (särskilt tillverknings- och exportindustrin) samtidigt som andra delar går bra (exempelvis råvaruindustrin). Hemmamarknaderna, dvs handels- och tjänstesektorerna, går riktigt bra, delvis på grund av regeringens stimulansåtgärder som gör att vanligt folk har mer pengar i plånboken att röra sig med.  Det har med andra ord inte varit särskilt lätt för parterna att enas om hur stort löneökningsutrymme den svenska ekonomin tål. Speciellt inte om man har industrin som utgångspunkt.

Varför tecknade då inte IF Metall också avtal i lördags natt tillsammans med tjänstemännen och akademikerna? 

Det finns, som jag kan se det, främst tre skäl: 

1) Den främsta orsaken till detta är LO:s strikta påbud om avtalssamordning mellan sina medlemsförbund. Inom LO var man uppenbarligen livrädda för att få ett för lågt satt "märke" från Industrin som resten av arbetsmarknaden skulle tvingas ärva.  Istället har man centralt från LO tagit det taktiska beslutet att låta handeln försöka få till ett märke  som kan gälla för LO-området och som är högre än vad man hade kunnat pressa fram på industrins område.

2) Den andra faktorn är frågan om kringgående av företrädelserätten genom inhyrning via bemanningsföretag. Frågan har topp-prioritet för LO-förbunden, särskilt inom industrin, samtidigt som man var långt ifrån en samsyn mellan parterna hur man ska hantera frågan.

3) Den tredje viktiga frågan var avtalsperiodens längd.  LO  var inte intresserade av att inom industrin acceptera en avtalsperiod som avvek från det gängse dvs, två eller tre år med en stor sammanhållen avtalsrörelse inför nytt avtal. Man ser hellre en sammanhållen avtalsrörelse på vårkanten, där industrin går i täten, och vill helst ha ett 22 månaders-avtal.

 

Har de träffade avtalen inom industrin inneburit att det nu satts ett så kallat märke på 2,6%?

Njaej, är mitt enkla svar även på denna fråga. Det betyder att man enats om en löneökningstakt som industrin tål att hålla för de närmaste 18 månaderna för tjänstemän och akademiker. Inget annat. Nya avtal som träffas framöver kan bli på både kortare och längre avtalstid än de 18 månader som man enats om inom industrin. Procentsatsen för löneökningarna kan därför bli både högre eller  lägre för andra avtalsområden och för andra grupper beroende på avtalstid. Inom handeln, som nu är på tapeten i och med Handelsanställdas förbunds varslade strejk inför påsken, finns också andra viktiga frågor att lösa som till exempel rätten till heltid, en viktig fråga för LO-förbunden generellt.

De närmaste dagarna kommer vi att bli varse om avtalssamordningen inom Svenskt Näringsliv gör det möjligt för Svensk Handel att teckna avtal med Handelsanställdas förbund eller om man måste avvakta en överenskommelse med IF Metall inom industrin. Och i så fall på vilken nivå detta avtal inom handeln kommer att hamna på?

Min gissning är att vi kommer slippa strejk inom handeln eftersom man kommer att träffa avtal innan dess. Detta avtal kommer dessutom troligen mer får effekten av ett märke för framtida avtal än de två avtal som redan tecknats inom industrin. Detta både för LO-området och för tjänstemän och akademiker.  Jag gissar också att vi kommer att se längre avtalsperiod inom handeln och dessutom med löneökningsnivåer på en  högre nivå än industrins 2,6%. Vad tror ni? 

 

Vad innebär kollektivavtalet? För mig?

Gästs bild
mån, 2009-12-28 10:46 av Gäst
Ta reda på vad du tjänar på att din arbetsgivare har kollektivavtal.

 

För er som undrar vad tusan det här med kollektivavtal egentligen handlar om och vad det är man ska förhandla om nu i vår så har Saco tagit fram ett toppenbra material som enkelt beskriver fördelarna med kollektivavtal. Här kan du på ett tydligt och konkret sätt ta reda på vad du som akademiker tjänar på att arbeta hos en arbetsgivare med kollektivavtal.

Det handlar ju inte bara om den årliga löneförhandlingen utan också, bland annat, om utfyllnad av sjukpenning vid sjukdom, utfyllnad av föräldrapenning vid föräldraledighet, tjänstepension, sjukpension, arbetsskadeförsäkring, efterlevandeskydd och en massa andra bra saker.

Ta dig gärna en titt i broschyren!

 

 

Outsourcing - flexibelt och lönsamt eller bara dumt?

Gästs bild
tis, 2009-12-01 17:58 av Gäst
Nyss hemkommen efter en kortare tripp till USA och New York slås jag av hur den svenska arbetsmarknaden visar tecken på att bli mer och mer blir lik den amerikanska.

När jag går igenom skörden av artiklar och blogginlägg från de senaste dagarna då jag befunnit mig utomlands  noterar jag att flera inlägg handlar om det amerikanska  klädföretaget Urban Outfitters som låtit sin butikspersonal i Sverige välja mellan att överflyttas till ett bemanningsföretag eller annars bli uppsagda. Därefter har företaget bemannat butiken med sin tidigare personalstyrka, men nu inhyrda ifrån bemanningsföretaget.  Detta efter att Handels tryckt på för att få klädföretaget att teckna kollektivavtal. Utan avtal saknar de anställda till exempel rätt till ob-tillägg för arbete på kvällar och helger och tjänstepension. Genom denna finurliga manöver får förvisso personalen kollektivavtal "bakvägen" genom sin anställning i bemanningsföretaget men till ett väldigt högt pris då de inte längre har sin anställning i det företag där de faktiskt arbetar.

 Min amerikanske kusin Michael, 22 år gammal och med nyligen avslutade  collegestudier bakom sig, berättade för mig i helgen att han har haft svårt att hitta ett ordentligt jobb  i ett New York tyngt av finanskrisen. Sedan ett knappt år tillbaka jobbar han dock som butikssäljare inom kontorsvarubranschen. Men bara på korttidskontrakt, på timmar spridda från sju på morgonen till tio på kvällen, sex dagar i veckan. Med en timlön knappt över "minimum wage" och bara maximalt 35 timmar i veckan.  Skulle han jobba mer än så tvingas nämligen företaget, enligt lag, ge honom "benefits" dvs bland annat sjuklön och semester. Hans anställning ger honom därför ingen trygghet, ingen långsiktighet och bygger inte heller någon lojalitet. Och det inte från någondera hållet, varken hans eller företagets! Så fort han hittar ett annat arbete med bättre lön, arbetstider och förmåner så sticker han bums berättar han för mig.

Jag är övertygad om att personal som får ordentligt betalt, ett schysst bemötande och därmed en signal från företaget att "Vi tror på dig, du är en del i vårt företags framgång!" också jobbar bättre, säljer mer och levererar högre kvalitet och  större kundnytta. Att outsourca personal och verksamhet till andra företag (till exempelvis bemanningsföretag)  eller till andra länder (väldigt vanligt inom  exempelvis IT-branschen) är inte självklart någon långsiktigt lönsam affär. Man vinner måhända kortsiktiga vinster i form av sänkta kostnader och en ökad flexibilitet i bolaget. På lite längre sikt är dock resultatet ofta ett annat. Inte minst när kunderna börjar reagera negativt, som nu i fallet med Urban Outfitters.

 

 

"Industrin sätter märket"

Gästs bild
tors, 2009-11-26 10:07 av Gäst
Ett mantra som ofta upprepas i samband med kollektivavavtalsförhandlingarna, är devisen ”Industrin sätter märket”. Vad betyder det?

Vad man menar är att det i första hand ska vara den internationellt konkurrensutsatta delen av arbetsmarknaden, det vill säga i första hand tillverkningsindustrin, som ska gå före de andra branscherna och avgöra vilken kostnadsnivå och hur höga löneökningar som arbetsmarknaden i stort klarar av. Industrin ska alltså ta ansvar för lönebildningen i samhället. Denna har uppfattning har både arbetsgivare- och arbetstagarorganisationer länge varit överens om.

Av tradition är det alltså inom industrisektorn förhandlingarna påbörjas och också slutförs först. Resten av arbetsmarknaden bevakar med spänning hur avtalskraven läggs fram och hur yrkandena ser ut. Man följer sedan förhandlingarna inom industrin med stort intresse. Först när Teknikarbetsgivarna och Facken inom industrin slutit gemensamt avtal på detta område, och alltså kommit överens om hur höga lönepåslagen får bli, kan man på allvar gå vidare med förhandlingarna inom de andra branscherna.

Så har det sett ut avtalsrörelse efter avtalsrörelse. Kommer det att se likadant ut även i 2010 avtalsrörelse? Tja, det visar sig tids nog! Tillverkningsindustrin är ju en sektor som drabbats extra hårt av lågkonjunkturen. Det skulle kunna vara så att andra delar av arbetsmarknaden, som inte drabbats lika hårt av nedgången, är modigare denna gång och vågar gå före industrin. Vågar ta ansvar för lönebildningen.

Civilekonomernas och min uppfattning är att det är bra om den internationellt konkurrensutsatta sektorn tar ut riktningen för löneökningarna. Men det finns idag fler sektorer än tillverkningsindustrin som är internationellt konkurrensutsatta… Frågan är dock om dessa sektorer vågar?

Avtalsrörelsen 2010 - vad är det för särskilt denna gång?

Gästs bild
tis, 2009-11-10 16:12 av Gäst
Lågkonjunktur, större samordning än nånsin, enormt många avtal och dessutom valår. Så kan man kort sammanfatta vad som är speciellt med just 2010 års avtalsrörelse.

En viktig sak som skiljer den kommande avtalsrörelsen från de senaste (år 2001, 2004 och 2007) är att Sverige den senaste 18-månadersperioden varit hårt drabbat av den globala finanskrisen och dess effekter.

Vi står nu mitt inne i en djup lågkonjunktur med varsel och uppsägningar som vardagsmat. Lågkonjunkturen har dock slagit väldigt ojämnt. Värst drabbad är den internationellt konkurrenssatta industrisektorn, den som traditionellt är stöttan i den svenska lönebildningen. Att bilindustrin i västsverige, med alla sina underleverantörer drabbats hårt har fått effekter för hela denna geografiska region. Andra branscher som starkt påverkats av lågkonjunkturen är skogsindustrin, telekomsektorn, finansbranschen och bemanningsbranschen. Vissa branscher har, å andra sidan, knappt alls påverkats av nedgången. Jag tänker då främst på ”hemmamarknaderna”, dvs handels- och tjänstesektorn men också på IT-branschen. Trots nedgång i den globala ekonomin måste folk fortfarande äta mat och köpa kläder och man unnar sig gärna lite extra guldkant i hemmatillvaron om man nu ändå inte kan åka på utlandssemester.

Under denna lågkonjunktur har skillnaden mellan de som har jobb och de som står utanför jobb blivit extra tydlig. De som har jobb har gynnats av en ekonomi utan inflation, på gränsen till deflation, vilket gjort att lönehöjningarna som givits faktiskt slagit igenom i lönekuvertet. Regeringen har också genomfört ett omfattande jobbavdrag i flera omgångar vilket märkts i den privata ekonomin för flertalet yrkesverksamma. Samtidigt har det blivit svårare att få nytt jobb för de som blivit med sitt jobb, tuffare krav på de sjukskrivna att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden och tuffare villkor på arbetsmarkanden för de som har ett jobb. Jag tänker på de många neddragningsprocesserna som minskat personalstyrkorna i företagen, renodlat och slimmat organisationerna. Trycket på varje enskild anställd att leverera är hårt. Tålamodet hos de flesta arbetsgivare med en person som inte helt passar in i mallen är idag också betydligt kortare än tidigare. Det är något jag tydligt märker av i mitt jobb som ombudsman.

De som räknat säger att under 2010 kommer sisådär 500 kollektivavtal att förhandlas om. Sammanlagt berörs ungefär 3 miljoner anställda. Ungefär hälften av dessa kollektivavtal är arbetaravtal (LO-området) och hälften tjänstemannaavtal (TCO- och SACO-området). Civilekonomerna, som har medlemmarna spridda över alla tänkbara branscher och i alla sektorer, deltar aktivt i förhandlingen av ett tjugotal av dessa tjänstemannaavtal. Vi gör det dock alltid efter samordning med andra fackliga organisationer.

Aldrig tidigare har vi upplevt att både arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan är så samordnade internt vad gäller avtalskraven. Hela LO, både de kvinnodominerade och de mansdominerade förbunden,  står exempelvis enade bakom de avtalskrav som presenterades den 2/11.

Lika samordnade är arbetsgivarsidan inom Svenskt Näringsliv och Almega i sin syn att man vill ha sk nollavtal utan löneökningssiffror inskrivna i de centrala löneavtalen. I stället vill man att lönebildningen ska ske lokalt.  Denna syn trummas sedan månader tillbaka enhälligt ut i debattartiklar, tv-soffor och pressmeddelanden. Även arbetsgivarna på den kommunala och statliga sidan, SKL och Arbetsgivarverket, har nu också förklarat sig vilja ha nollavtal med lokal lönebildning. Så ser löneavtalen redan ut för SACO-förbunden men man önskar alltså träffa liknande avtal även med TCO och LO-förbunden.

Det fackliga samarbetet inom industrisektorn har också presenterat sina gemensamma avtalskrav som innebär ettårigt avtal med löneökning på 2,6%.

 Inom SACO och TCO-sidan samordnar vi oss i olika konstellationer inom privata och offentliga sektorn beroende på bransch, exempelvis Industriområdet, Handels- och tjänstesektorn, IT och Telekomområdet och Finansiella tjänster (Bank- Finans och Försäkringsbranscherna).

2010 är också ett valår och alla partierna ligger nu i startgroparna att kicka igång sina valkampanjer. Att arbetsmarknads- och sysselsättningsfrågor då kommer varaextra mycket i fokus på den politiska agendan är en inte särskilt kvalificerad gissning. Detta har tydligt märkts redan nu under hösten vid de politiska partiernas stämmor.