• warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.

högskoleutbildning

Löneförväntningar stimulerar det ytliga lärandet

Benny Johanssons bild
mån, 2012-10-22 14:19 av Benny Johansson
Djuplärande ökar förmågan att tänka kritiskt. Det gör däremot inte det ytliga lärandet, som har sin grund bl.a. i att många studenter är väldigt fokuserade på sin karriär. Det visar en doktorsavhandling från Aarhus Universitet i Danmark.

Djuplärandet ökar förmågan att tänka kritiskt. Det utvecklar också personlig förståelse och förståelse för ämnet. Sammantaget viktiga förmågor och färdigheter att ha med sig från utbildningen och in i det livslånga arbetslivet.

Många studenter är alltför fokuserade på sin karriär, på att göra sina föräldrar glada och på att tjäna mycket pengar. Med ett sådant fokus ligger istället det ytliga lärandet nära till hands. Det säger författaren, Berit Lassen, som skrivit sin avhandling grundad på enkäter till närmare 1 200 studenter.

Det finns flera bakomliggande faktorer enligt Lassen. Studenterna tar för lite ansvar för sitt eget lärande. Tidsbrist och överflöd på material är skäl till detta. Studenterna får också för lite feed-back på hur det går för dem. Det ligger ett ansvar på lärarna att få en känsla för om deras undervisning fungerar, menar hon också.

"Vi har som uddannelsesinstitutioner et ansvar for at sørge for, at de studerende bliver bedre til at lære, og det kan vi godt gøre bedre og interessere os meget mere for, for forskningen viser jo, at jo mere de studerende reflekterer over deres egen læringsproces, jo bedre lærer de", säger Lassen i en kommentar.

Non scholae sed vitae discimus*, sade redan Seneca. Med bristande reflektion är det alltså risk att det istället blir Non vitae sed scholae discimus. För ett långt och hållbart yrkesliv är det självklart att djuplärandet är viktigt och därmed den personliga förståelsen för ämnet.

*Man lär inte för skolan utan för livet.

Civilekonomerna - samlar Sveriges ekonomer i 75 år.

En student är inte en vanlig konsument

Benny Johanssons bild
tis, 2012-03-20 10:28 av Benny Johansson
Ett lärosätes rykte är en viktig grund för rekryteringen av studenter. Lärosätena agerar på en marknad med reklam riktad till en relativt oinformerad grupp. Studenterna behöver fler och oberoende aktörer för att kunna bilda sig en uppfattning om sitt viktiga utbildningsval.

Amerikanska business schools har stått modell för resten av världen. I de skandinaviska länderna används begreppet handelshögskola, som har sitt ursprung i tyskans Handelshochschule. Begreppet används både för fristående lärosäten som för universitetsbaserade skolor. De amerikanska skolorna var redan från början integrerade i universiteten, medan de europeiska motsvarigheterna ofta var självständiga institutioner. Att begreppet handelshögskola har överlevt i de skandinaviska länderna kan förklaras med att de redan tidigt var framgångsrika. Detta skriver professor Lars Engwall i sin bok Mercury meets Minerva.

Ryktet (om framgång) är väldigt viktigt för en akademisk utbildning. Det har också givit de tidiga skolorna ett försteg (first mover advantage kallar Lars Engwall det). Detta har också sin grund i att högre utbildning, som produkt, har några särskilda karaktäristika. Det första är att studenter som söker sig till en utbildning inte känner till utbildningens innehåll när de skrivs in. Det andra är att studenter inte återvänder till en genomgången utbildning. Dessutom har studenter svårt att utvärdera sin utbildning. Även efter att de gått igenom densamma. Slutligen är det också så att studenter har en tendens att framhäva sin utbildning och avstå från kritik.

De här omständigheterna gör studenter till relativt oinformerade konsumenter, som ska välja utbildning på basis av institutionernas rykten. Det gör att dessa är aktiva i att försvara och framhäva sitt rykte. Vid sidan om lärosätets historia är det hur de elever som gått där lyckas i sina karriärer som bidrar till ryktet. Det gör att de äldre institutionerna har försteg framför de yngre där eleverna inte hunnit nå toppositioner.

Denna utsatthet för blivande studenter är också ett viktigt skäl till att informationen kring utbildningar, deras innehåll och kvalitet behöver förbättras. Många gånger känner sig blivande studenter hänvisade till lärosätena själva, vars syfte är att rekrytera kunder (studenter) framför att ge saklig information. Det behövs fler och oberoende aktörer som kan informera studenterna om utbildningsvägar, arbetsmarknad och kvalitet. Civilekonomerna är en sådan aktör.

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

En marknad för akademiska ledare

Benny Johanssons bild
mån, 2012-02-27 18:02 av Benny Johansson
Utbyggnaden av universitet och högskolor till ett stort antal orter i landet har bidragit till att skapa en marknad för akademiska ledare. Det har professor Lars Engwall från Uppsala universitet funnit och skrivit om i "The Making of a Market for Academic Leaders". Universitet och högskolor kämpar på en marknad och det påverkar också deras relation till kunderna, som är studenter!

Den svenska utvecklingen ska ses i ljuset av att högre utbildning och forskning har vuxit påtagligt över hela världen efter andra världskriget. Universitetens ursprung är medeltida. Universiteten har haft en stark professionell karaktär och varit självstyrande.

De svenska universiteten och högskolorna delar Engwall in i gamla och nya. Till de gamla räknas de som startade 1965 (Umeå) och tidigare, till de nya de som startade 1970 (Linköping) och senare. Den första gruppen består av 10 stycken och den andra av 19 lärosäten.

Engwall har funnit att de nya universiteten huvudsakligen har rekryterat sin rektor externt. Under tidens gång har även de gamla lärosätena följt de nya i spåren och i ökande grad externrekryterat rektorer. De nya institutionerna har rekryterat rektorer med lägre akademisk meritering, vilket med tiden också blivit utvecklingen i de gamla institutionerna. Rektorer har i ökande omfattning kommit från det naturvetenskap och hälsområdet och har med tiden i ökande omfattning varit kvinnor. Tiden för uppdrag som rektor har minskat.

Den här utvecklingen följer av att regeringen skapat mer av marknadsförhållande för akademiska institutioner. Ekonomiska resurser är inte givna utan är föremål för konkurrens. Lärosätenas ledning är mer och mer beroende av externa krafter i form av externa styrelseordförande,  styrelseledamöter och rektorer. För att tävla i den här omgivningen blir budskapet till rektorerna att de ska agera strategiskt och utforma organisationen så att den bättre kontrollerar resultaten från de anställda.

Hittills har diskussionen mycket kretsat kring om utbyggnaden av den högre utbildningen varit bra eller dålig. Därför är det välgörande att se en studie av effekter av förändringen. Det är inte minst viktigt att lyfta fram att universitet och högskolor agerar på en marknad och kämpar för att attrahera kunder (studenter) med olika medel. Studenterna har idag lätt att bortse från att universitetens och högskolornas information präglas av deras roll som aktörer på en marknad.

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

Karriärplaneringen från gymnasist till förbundsdirektör var inte spikrak

Benny Johanssons bild
fre, 2011-03-18 11:13 av Benny Johansson
Det här inlägget är idag publicerat på Saco:s blogg inför Högskolevalet. Jag återger det även här.

Gymnasietiden var oerhört viktig för mig och min utveckling. Studierna levde vid sidan av elevrådet, där jag var ordförande i 2½ år och ett engagemang i Folkpartiets Ungdomsförbund. Det var det som skulle leda mig till mitt yrkesval.

 

För det var ju så på den tiden att kunskaperna om framtiden, vilka yrken som fanns, att de gav olika inkomster och så, var väldigt begränsad. Jag gick på naturvetenskaplig linje på ett gymnasium i Göteborg och Chalmers var den väg många av klasskamraterna valde. Överhuvud hade jag märkt att de naturvetenskapliga ämnena inte var riktigt min cup of tea. Känslorna var ömsesidiga.

 

Så – vad skulle det bli? Filosofi tyckte jag var intressant, men där såg jag mest lärarjobb som framtiden. Och lärarjobb är bra, men mitt intresse för filosofi grundade sig i en lite romantisk tanke om att tänka nytt och stort. Nå, men förskollärare då? Det kunde kanske vara något för mig? I en bild såg jag mig själv som 50-årig farbror iklädd kostym sittandes på golvet lekandes med barn. Så försvann den bilden från mina hornhinnor.

 

FPU drev då en kampanj på temat socialpolitik. En konferens var i Trollhättan (vill jag minnas). Staden utvärderades av unga FPU:are ur socialpolitiskt perspektiv. Det var väldigt intressant, tyckte jag. Jag hörde talas om socionomutbildning och tänkte att den skulle föra mig till socialpolitikens värld.

 

Det var lite naivt. Egentligen var det väl så att socialpolitiken förde till socionomernas värld, eftersom de fanns för att ta hand om välfärdsstatens olika verksamheter som fötts ur socialpolitiska beslut. Jag började arbeta på en socialbyrå.

 

Efter ett tag bytte jag till ett statligt arbete – på Statistiska Centralbyrån. Siffrorna beskrev de sociala frågorna ur ett övergripande perspektiv och var på det viset mer socialpolitik. En dag kom en äldre kollega fram och frågade om jag ville åta mig uppdraget som Lokalombud för Saco/SR-föreningen (som det hette då). Utan att veta särskilt mycket alls om fackliga frågor sa jag ja. Efter ett tag kom jag in i styrelsen och blev en dag också ordförande. Så ytterligare en tid senare fick jag frågan om jag ville bli ombudsman. Och på den vägen har det sedan fortsatt. Från ombudsman på några olika förbund, till förbundssekreterare och senare förbundsdirektör för Civilekonomerna. Tillfälligheter, men visst finns det ändå en tråd?