Civilekonomutbildningen
Civilekonom - en titel för alla?
När det gäller titelfrågan är det så att själva titeln inte är skyddad. Enligt gällande praxis kan den som uppfyller kraven för att bli ordinarie medlem i Civilekonomerna också kalla sig civilekonom.
För att bli medlem i Civilekonomerna krävs lägst en kandidatexamen på 180 hp. Den ska innehålla 120 hp i företagsekonomi och/eller nationalekonomi. Minst 90 av poängen måste vara i ett av ämnena. En kandidatuppsats ska också ha författats. Examen ska innehålla minst 30 hp i andra ekonomiska ämnen såsom statistik, handelsrätt, informatik, ekonomisk geografi, ekonomisk historia, juridik samt slutligen minst 30 hp i valfria ämnen. Det har ingen betydelse vid vilket lärosäte examen har avlagts.
Detta skapar, som alla ser, en flexibilitet i att forma sin egen utbildning efter intresse och arbetsmarknad. Och för civilekonomer finns bra kompetens att tillgå när man blir medlem i Civilekonomerna.
En annan sak är den civilekonomexamen som infördes 2007. Det är en särskild utbildningslinje som universitet och högskolor kan söka tillstånd att få ge, och som de får om de uppfyller uppställda kvalitetskrav. Går man igenom den kan man förstås kalla sig civilekonom. Men - det omvända gäller ej. Man kan inte säga att man har en civilekonomexamen om man inte läst den utbildningslinjen.
Bristande löneuppräkning urholkar akademins resurser
Vid en så kallad Akademisk kvart på Kårhuset Rindi i Visby gjorde Ann Fritzell på Sulf en genomgång av det nuvarande resurstilldelningssystemet.
När det tillskapades i mitten av 90-talet byggde beräkningarna på att studenterna skulle undervisas sex timmar per vecka i en grupp med 30 elever och 3 timmar i veckan i en grupp med 15 elever. Eftersom kostnaderna sedan har ökat behövs en 20 procentig ökning av anslagen bara för att återställa till den ursprungliga nivån. Lärosätenas teknik för att klara ekonomin är att ge färre timmar och göra större undervisningsgrupper. En spiral som om den fortsätter kommer att utarma den högre utbildningen.
Det finns inte heller något som pekar på att eleverna idag skulle behöva färre undervisningstimmar än på 90-talet, menade Ann Fritzell.
Det är verkligen dags att visa att talet om att det är via utbildning Sverige ska klara sig i världskonkurrensen inte bara är festretorik utan allvarligt menad politik.
Vill politikerna det som lärosätena vill?
En intressant utveckling kan noteras som tycks gälla framför allt de tekniska utbildningarna. I höstas deltog sju svenska universitet och högskolor i en två veckor lång rekryteringsturné till sex stora städer i Indien för att rekrytera studenter. Det var inte första gången några av dem varit i Indien med det syftet. Det är master- och forskarstudenter lärosätena vill locka. Lyckas man inte tvingas lärosätena lägga ned utbildningar, i synnerhet inom de tekniska områdena, där man har för få sökande från Sverige.
När det gäller ekonomiutbildningarna är läget annorlunda. Civilekonomprogrammet vid Stockholms Universitet var ett av de mest sökta i landet. Det är inte för få sökande som gör att man stoppar intagningen.
Är det rätt användning av skattemedel att resa på dyrbara rekryteringsresor för att värva studenter till utbildningar där efterfrågan är svag?
I och med att ett av universiteten som stoppar intagningen till civilekonomprogrammet säger sig vilja konkurrera på den europeiska marknaden om masterstudenter kan detta bli en utveckling som blir aktuell även för ekonomiutbildningar. Antalet sökande från icke EU/EES-länder har minskat dramatiskt - är svaret då att ta bort utbildningar som beslutats av Sveriges Riksdag, med ett starkt inhemskt söktryck, för att kanske i ett senare skede använda skattepengar för att rekrytera studenter till utbildningar som konkurrerar på andra marknader?
De tekniska utbildningarna lockar med hög standard på utbildning, med hög lärartäthet och hög klass på pedagogiken. De sjunkande resurserna till ekonomutbildningar leder till att man ska konkurrera med storföreläsningar, för få lärare och små resurser till laborationer och övningar.
Att få lov att ge en civilekonomexamen innebar också att vissa kvalitetskrav skulle uppfyllas. Kvalitet kostar. Resurserna är små. Enklare då att välja bort den utbildningen?
Det finns två förlorare i detta spel - studenten som inte får den valfrihet man kan begära och de politiker som beslutat att inrätta utbildningen och beviljar skattemedel till undervisning och inte till rekryteringsresor.
.
Tar lärosätena ansvar för studenternas livslön?
Saco:s färska livslönerapport Lönsamma studier? är en gedigen genomgång av statistik som SCB samlar in för Medlingsinstitutet. Rapporten är väldigt tydlig i avseendet hur livslönen kan förbättras. Det ena alternativet är att höja individernas intäkter, dvs för de flesta deras lön eller att individen väljer att arbeta efter pensionsåldern. Det andra är att sänka kostnaden för utbildningsinvesteringen, dvs att förkorta utbildningstiden.
För de flesta utbildningar som Saco beskriver skulle det inte hjälpa om utbildningen förkortades till en termin!
Ekonomiinriktingarna är fram till nu i princip fyra-åriga. Civilekonomexamen tillskapades som en fyraårig utbildning på avancerad nivå 2007. Ett antal stora lärosäten väljer nu att stoppa antagningen till denna utbildning. Därmed ställs individerna utan möjlighet att välja mellan fyra- eller femåriga utbildningar. I hela stockholmsregionen t.ex. kan man inte välja den fyraåriga utbildningen.
Argumenten från lärosätena handlar ofta om internationell anpassning. Det är naturligtvis alldeles utmärkt att erbjuda blivande studenter att välja fem-åriga utbildningar - för de som vill forska eller av andra skäl önskar detta. Men varför förhindra studenter från att välja en yrkesexamen på avancerad nivå som beslutats av Sveriges Riksdag?
Kan lärosätena som väljer denna linje garantera studenterna en fortsatt god avkastning på sina investeringar i en ekonomiutbildning? Kommer individernas inkomster att öka lika mycket eller mer som det extra året kostar?
Här handlar det mer om lärosätenas interna positionering. Tyvärr riskerar den att gå ut över framtida ekonomkullars livslöneavkastning.
Distansutbildning eller lärarledd tid?
Universitet och högskolor har inte bara att tänka på den "ordinarie" utbildningen. Det bedrivs också distansutbildning vid lärosätena. Distansutbildningen har utvärderats av Högskoleverket, som redovisar resultatet i Kartläggning av distansverksamheten vid universitet och högskolor.
Inte alldeles förvånande visar det sig att ekonomikurser är överrepresenterade bland distanskurserna.
Det är också stor skillnad i prestationsgrad mellan distans- och campusstudenter, vilket Högskoleverket lyfter i sitt pressmeddelande. För all högskoleutbildning är den genomsnittliga prestationsgraden 79 procent. För distansutbildning är den 56 procent. Det är framförallt på de fristående distanskurserna som den är lägre.
Distansutbildningen fyller naturligtvis ett viktigt syfte - det ger fler möjlighet att studera - för att ta ett exempel. Men det är också så att distansutbildningen för många tycks fylla ett annat syfte. Högskoleverket bedömer att den används som vidareutbildning i många fall.
Allt detta är viktigt och angeläget. Det är väldigt bra att Högskoleverket nu gör en ordentlig analys av frågan. I ett läge när resurserna är ytterligt knappa tvingas man till prioriteringar. Det är ju också det som ekonomi handlar om - att hushålla med de resurser som finns. I den här situationen får inte resurser tas från programverksamheten. Tyvärr rullar det ibland på som om resurserna vore oändliga.
Fakta, eftertanke, omprövning är ledord som känns motiverade!
För att kommentera - klicka på rubriken!
Gott Nytt År
Civilekonomerna har en väldigt omfattande verksamhet. Det går inte att spegla allt, men några nedslag går det att göra.
Under 2010 var det avtalsrörelser på alla branschområden. Många av dessa slutade med processavtal. Det innebär att löneutrymmet inte fastställs centralt utan i ett lönesamtal mellan chef och medarbetare. Tillsammans med några arbetsgivarorganisationer har vi rest runt och utbildat chefer och fackliga förtroendemän i de nya avtalen. Under 2011 blir det dags att börja förbereda för kommande förhandlingar om löner och allmänna villkor.
Ett nytt inslag i avtalsrörelsen var att vi bloggade regelbundet på www.civilekonombloggen.se. Efter detta tog jag över bloggen det andra halvåret och har producerat drygt 50 inlägg. Det har varit roligt, men utan omgivningens inspiration och idéer hade det blivit tunt.
Tusentals medlemmar har vänt sig till oss med frågor. Detta är en av våra viktigaste tjänster. Några resulterar i förhandlingar som förs av ombudsmän eller av medlemmen själv och i några fall har vi också tagit ärenden till domstol. Men medlemmar och andra kontaktar oss i väldigt många olika frågor.
Webben moderniserades under året och blev enklare att navigera på.
Ett stort evenemang var Career Days, som är en arbetsmarknadsmässa för yngre akademiker. Den ägde rum på Globen. Vi var för all del inte ensamma om den, men det var en härlig känsla med hundratalet företag och tusentals besökare. Bara att se förbundets logga projicerad på Globens utsida! Vi återkommer med den satsningen 2011, eftersom det blev så lyckat.
Våra seminarier fortsätter att locka. Inte minst har seminarier som handlar om livspusslet varit populära. Här kan jag lova nya intressanta program under 2011.
Vårt arbete för att få ökade resurser till civilekonomutbildningen har varit intensivt, men tyvärr inte särskilt framgångsrikt. Det är genom lobbyarbete, artiklar, agerande i Almedalen mm, som vi driver denna fråga. Framgång har vi däremot fått när det gäller att civilekonomutbildningarna ska utvärderas i enlighet med den modell som Civilekonomerna har förespråkat. I den är akademi – studenter – näringsliv tre likvärdiga delar av utvärderingen..
Jag låter denna framgång avsluta denna mycket ofullständiga redovisning och önskar alla Gott Nytt År.
För att kommentera artikeln - klicka på rubriken!
Var finns frågorna om den högre utbildningen i valdebatten?
Jobben är den fråga som både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin menar är avgörande för vilket parti som väljarna ska ge sitt förtroende.
Båda har dock glömt vilken viktig roll civilekonomutbildning och högre utbildning i allmänhet spelar för att skapa arbeten. Civilekonomer är framgånsrika i att starta företag som skapar arbetstillfällen vilket framgår av vår rapport "utbildningsbakgrund och nyföretagande". En satsning på högre utbildning är väldigt viktig för att få internationellt konkurrenskraftiga arbeten.
I dagsläget är de resurser som satsas på den högre utbildningen helt otillräckliga. För att inte halka efter i den internationella jobb-konkurrensen behöver svenska universitet och högskolor få mer resurser!
Det är märkligt att valrörelsen lyckas hålla sig så kemiskt fri från en diskussion kring denna viktiga fråga. Ska Sverige vara en kunskapsnation eller ska vi enbart satsa på att skattemässigt gynna frisörer och serveringspersonal?
Utbildning är motorn i tillväxten
Dessa mantra figurerar omkring i debatten, men fäster de? Ger de avtryck i handlingsprogram och åtgärder? I Alliansens valprogram 2006 utlovades satsningar – det är inte alla som tycker att de genomförts. Hur ska visionerna realiseras om vi inte tar de steg som krävs för att kunna nå dem?
När det gäller civilekonomutbildningen får varje lärosäte 39 000 kronor per student. Det räcker till 6-8 undervisningstimmar i veckan. Även om antalet timmar inte är det enda måttet på en kvalitativ utbildning så är talen för låga – inte vittnar de om verklig vilja att skapa en framgångsrik nation som bidrar till EU:s samlade styrka?
Civilekonomer blir ofta chefer – det förpliktigar. Cheferna har en nyckelroll i utvecklingen. Det borde också leda till att våra beslutsfattare känner ansvaret att skapa de bästa förutsättningar för den här viktiga nyckelgruppen. Vi kommer från vår sida att återkomma till detta.
Vi står dessutom snart inför den beryktade generationsväxlingen. Det kommer att finnas färre med lång erfarenhet att luta sig mot. På gott och på ont. Men det ger också anledning att skapa de bästa förutsättningar för den generation som ska ta över.
Men – i det här sammanhanget skulle jag vilja fråga efter goda idéer hur vi påverkar våra beslutsfattare. Ni alla som är engagerade i frågor om utbildningskvalitet – vad tror ni?
Dessutom: Enligt vår årliga undersökning Tre år efter examen är cirka 20% av alla civilekonomer chefer efter tre år. Det skulle vara intressant, som ett tips till dig som letar uppsatsämne, att veta mer om den gruppen. Ser den annorlunda ut än övriga som examineras? Vad är det för chefsjobb? Hur resonerar företagen som anställer unga chefer? Här finns mycket att forska kring!
Senaste inläggen
Bloggare
-
Benny Johansson förbundsdirektör
