• warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.
  • warning: preg_match() [function.preg-match]: Compilation failed: disallowed Unicode code point (>= 0xd800 && <= 0xdfff) at offset 1811 in /home/civiense/public_html/sites/all/modules/contrib/ctools/includes/cleanstring.inc on line 157.

avtalsrörelse

Avtal klara utan konflikt

Benny Johanssons bild
mån, 2011-12-12 16:43 av Benny Johansson
Årets avtalsförhandlingar på industrisidan har präglats av att parterna stått ovanligt långt ifrån varandra. Det har inte bara gällt parternas yrkanden och bud, utan det har handlat om hela den ekonomiska analysen. Länge såg det ut som om någon form av konfliktåtgärder var oundvikliga. Nu blev det - tidigt imorse - avtal utan konflikt. Avtalet ger 3,0 procent på 14 månader.

Konfliktvapnet skall alltid användas med väldigt stor försiktighet. Det gynnar det fortsatta samarbetet mellan parterna att ett avtal kunde tecknas utan konfliktåtgärder. Tidpunkten för en konflikt - både vad gäller konjunktur och tid på året - är dessutom dålig.

Arbetsgivarsidan tycker att det blivit en dyr uppgörelse i förhållande till den ekonomiska utvecklingen. Ulf Bengtsson, som är ordförande för Sveriges Ingenjörer, säger: Vi är glada att vi nu har kunnat teckna avtal som vi dels räknar med kommer att ge medlemmarna välförtjänta reallöneökningar, dels utgör ett realistiskt märke för den svenska arbetsmarknaden.

Uttalandena speglar de åsiktskillnader som hela tiden funnits mellan parterna. Arbetsgivarsidan valde att skriva på för att ett avtalslöst läge bedöms förödande.

Industrins avtal är inte viktigt enbart för de 300 000 anställda. Industriavtalet innebär att industrin vill vara löneledande och lönenormerande. Det är i den internationellt konkurrensutsatta sektorn som utrymmet för vad samhällsekonomin tål ska förhandlas fram. I det avseendet fyller det nu framförhandlade avtalet en viktig roll. Alltför låga nivåer hade ökat risken för att andra områden skulle förhandla fram högre avtal. Tar man på sig ledartröjan får man också arbeta för att klungan hänger med. Det bör det nya avtalet kunna leva upp till.

 

Gott Nytt År

Benny Johanssons bild
tors, 2010-12-30 16:44 av Benny Johansson
Inspireras av Birgitta Rydell, DIK-förbundet, att betrakta 2010 och i viss mån 2011.

Civilekonomerna har en väldigt omfattande verksamhet. Det går inte att spegla allt, men några nedslag går det att göra.

 

Under 2010 var det avtalsrörelser på alla branschområden. Många av dessa slutade med processavtal. Det innebär att löneutrymmet inte fastställs centralt utan i ett lönesamtal mellan chef och medarbetare. Tillsammans med några arbetsgivarorganisationer har vi rest runt och utbildat chefer och fackliga förtroendemän i de nya avtalen. Under 2011 blir det dags att börja förbereda för kommande förhandlingar om löner och allmänna villkor.

 

Ett nytt inslag i avtalsrörelsen var att vi bloggade regelbundet på www.civilekonombloggen.se. Efter detta tog jag över bloggen det andra halvåret och har producerat drygt 50 inlägg.  Det har varit roligt, men utan omgivningens inspiration och idéer hade det blivit tunt.

 

Tusentals medlemmar har vänt sig till oss med frågor. Detta är en av våra viktigaste tjänster. Några resulterar i förhandlingar som förs av ombudsmän eller av medlemmen själv och i några fall har vi också tagit ärenden till domstol. Men medlemmar och andra kontaktar oss i väldigt många olika frågor.

 

Webben moderniserades under året och blev enklare att navigera på.

 

Ett stort evenemang var Career Days, som är en arbetsmarknadsmässa för yngre akademiker. Den ägde rum på Globen. Vi var för all del inte ensamma om den, men det var en härlig känsla med hundratalet företag och tusentals besökare. Bara att se förbundets logga projicerad på Globens utsida! Vi återkommer med den satsningen 2011, eftersom det blev så lyckat.

 

Våra seminarier fortsätter att locka. Inte minst har seminarier som handlar om livspusslet varit populära. Här kan jag lova nya intressanta program under 2011.

 

Vårt arbete för att få ökade resurser till civilekonomutbildningen har varit intensivt, men tyvärr inte särskilt framgångsrikt. Det är genom lobbyarbete, artiklar, agerande i Almedalen mm, som vi driver denna fråga. Framgång har vi däremot fått när det gäller att civilekonomutbildningarna ska utvärderas i enlighet med den modell som Civilekonomerna har förespråkat. I den är akademi – studenter – näringsliv tre likvärdiga delar av utvärderingen..

 

Jag låter denna framgång avsluta denna mycket ofullständiga redovisning och önskar alla Gott Nytt År.

 

För att kommentera artikeln - klicka på rubriken!

Nytecknade avtal inom industrin och varsel om konflikt inom handeln

Gästs bild
tis, 2010-03-23 18:45 av Gäst
Det blev en händelserik helg och en lika dramatisk start på den nya veckan. Vid tvåtiden i lördags natt kom beskedet att Sveriges Ingenjörer (som företräder Saco-förbunden) och Unionen träffat kollektivavtal med Teknikarbetsgivarna och Industri & Kemi-gruppen. IF Metall har dock inte tecknat avtal ännu och därför varslade LO-förbundet Handels i måndags om strejk inför påskhandeln i syfte att trycka på i avtalsförhand-lingarna inom handelssektorn och, indirekt, i industriförhandlingarna .

De nytecknade avtalen inom industrin är på 18 månader med två lönerevisioner om tillsammans lägst 2,6% i löneökning för perioden. Dessutom ska 0,2% av lönesumman per år avsättas till kompetensutveckling (dvs 0,3% totalt under perioden) och ytterligare en månad med föräldralön (utfyllnad av föräldrapenningen) ges till föräldralediga. För Akademikernas del finns också enligt avtalet den nya möjligheten att lokalt träffa  kollektivavtal om att en annan lönemodell nämligen helt lokal lönebildning utan löneökningssiffror angivna och med individuell lönesättning efter lönesamtal. Det krävs dock att det finns lokal akademikerförening på arbetsplatsen och att man träffar ett särskilt avtal om saken. På detta sätt ges en möjlighet att testa om arbetsgivarnas fagra ord om lokal lönebildning och nollavtal fungerar i praktiken inom industrisektorn.

Det som kanske överraskade en smula var att IF Metall inte var med i båten och träffade avtal samtidigt. Redan i fredags kom ju beskedet att man lagt ner förhandlingarna och skickat hem sin delegation samtidigt som Sveriges Ingenjörer och Unionen förhandlade vidare för fullt.  Många har också reagerat på att det nu tycks som en spricka har uppstått mellan LO-förbunden å ena sidan och TCO- och Saco-förbunden å andra sidan. 

Man påstår att det väletablerade och framgångsrika fackliga samarbetet inom industrin, som lett till ett sammanhållet Industriavtal och reallöneökningar i lång följd av år, nu skulle vara ett minne blott. Är det korrekt?

Njaej, är mitt enkla svar på den frågan. Visst har tjänstemännen och Saco nu gått före och för första gången tecknat avtal utan att vänta på IF Metall och LO-förbunden. Detta är unikt. Men årets avtalsrörelse är också rätt unik. Exempelvis genom att Sveriges ekonomi nu är så tudelad. Delar av landet är dessutom hårdare märkt av konjunkturen än andra. Stora delar av industrin går  fortfarande uruselt (särskilt tillverknings- och exportindustrin) samtidigt som andra delar går bra (exempelvis råvaruindustrin). Hemmamarknaderna, dvs handels- och tjänstesektorerna, går riktigt bra, delvis på grund av regeringens stimulansåtgärder som gör att vanligt folk har mer pengar i plånboken att röra sig med.  Det har med andra ord inte varit särskilt lätt för parterna att enas om hur stort löneökningsutrymme den svenska ekonomin tål. Speciellt inte om man har industrin som utgångspunkt.

Varför tecknade då inte IF Metall också avtal i lördags natt tillsammans med tjänstemännen och akademikerna? 

Det finns, som jag kan se det, främst tre skäl: 

1) Den främsta orsaken till detta är LO:s strikta påbud om avtalssamordning mellan sina medlemsförbund. Inom LO var man uppenbarligen livrädda för att få ett för lågt satt "märke" från Industrin som resten av arbetsmarknaden skulle tvingas ärva.  Istället har man centralt från LO tagit det taktiska beslutet att låta handeln försöka få till ett märke  som kan gälla för LO-området och som är högre än vad man hade kunnat pressa fram på industrins område.

2) Den andra faktorn är frågan om kringgående av företrädelserätten genom inhyrning via bemanningsföretag. Frågan har topp-prioritet för LO-förbunden, särskilt inom industrin, samtidigt som man var långt ifrån en samsyn mellan parterna hur man ska hantera frågan.

3) Den tredje viktiga frågan var avtalsperiodens längd.  LO  var inte intresserade av att inom industrin acceptera en avtalsperiod som avvek från det gängse dvs, två eller tre år med en stor sammanhållen avtalsrörelse inför nytt avtal. Man ser hellre en sammanhållen avtalsrörelse på vårkanten, där industrin går i täten, och vill helst ha ett 22 månaders-avtal.

 

Har de träffade avtalen inom industrin inneburit att det nu satts ett så kallat märke på 2,6%?

Njaej, är mitt enkla svar även på denna fråga. Det betyder att man enats om en löneökningstakt som industrin tål att hålla för de närmaste 18 månaderna för tjänstemän och akademiker. Inget annat. Nya avtal som träffas framöver kan bli på både kortare och längre avtalstid än de 18 månader som man enats om inom industrin. Procentsatsen för löneökningarna kan därför bli både högre eller  lägre för andra avtalsområden och för andra grupper beroende på avtalstid. Inom handeln, som nu är på tapeten i och med Handelsanställdas förbunds varslade strejk inför påsken, finns också andra viktiga frågor att lösa som till exempel rätten till heltid, en viktig fråga för LO-förbunden generellt.

De närmaste dagarna kommer vi att bli varse om avtalssamordningen inom Svenskt Näringsliv gör det möjligt för Svensk Handel att teckna avtal med Handelsanställdas förbund eller om man måste avvakta en överenskommelse med IF Metall inom industrin. Och i så fall på vilken nivå detta avtal inom handeln kommer att hamna på?

Min gissning är att vi kommer slippa strejk inom handeln eftersom man kommer att träffa avtal innan dess. Detta avtal kommer dessutom troligen mer får effekten av ett märke för framtida avtal än de två avtal som redan tecknats inom industrin. Detta både för LO-området och för tjänstemän och akademiker.  Jag gissar också att vi kommer att se längre avtalsperiod inom handeln och dessutom med löneökningsnivåer på en  högre nivå än industrins 2,6%. Vad tror ni? 

 

Sista förhandlingsrycket: Blir det ett, två eller tre "märken"? Eller inget alls?

Gästs bild
fre, 2010-03-19 17:13 av Gäst
Nu i helgen är sista chansen att komma överens om nya avtal inom såväl industrin som inom handelssektorn för att undvika varsel om konflikt inför påskhelgen. Klockan tickar allt snabbare...

Tjänstemännen och akademikerna inom Teknikavtalet träffar nu återigen OpO  under eftermiddagen för att, med stor sannolikhet, få en tredje hemställan om nytt avtal att ta ställning till. Man har också sina delegationer inkallade hela fredag eftermiddag och kväll och mycket talar därför för att man är nära ett nytt avtal. UPPDATERING: Ett nytt avtal verkar vara på gång redan nu ikväll fredag. Se artikel i GP ikväll.

Förhandlingarna med LO-sidan och IF Metall verkar däremot, enligt tidningen Lag & Avtals nyhetsbrev i eftermiddags, återigen ha gått i stå. Man har inte fått någon ny hemställan från OpO  idag, som förväntats, och har därför istället skickat hem hela sin förhandlingsdelegation. På Livsmedelsföretagens avtalsområde har dessutom LO-förbundet Livs idag varslat om konflikt med verkan från den 1:a april, dvs skärtorsdagen. Nu börjar det alltså brännas!

Samtidigt väntar inom Handels område den sk "Heta helgen" då man måste göra upp om nytt avtal för att förhindra konfliktvarsel till påsken. Under veckan har Svensk Handels vd Dag Klackenberg flera gånger uttalat sig om huruvida han kommer vänta ut att industrin "sätter märket" eller inte. Klackenberg menar att i så fall måste industrin också leverera ett "märke" i tid (och i nivå)  som är möjligt att följa. Så har uppenbarligen inte skett i år. Av detta skäl kommer man inom handeln heller inte känna sig bundna av något "märke" utan att förhandla fritt utifrån vad som är rimligt för branschen i syfte att uppnå ett nytt avtal i tid för att undvika konflikt.

 Så långt allt gott och väl. Men vad betyder allt detta? Egentligen? Och nu ska jag återigen ägna mig åt kvalificerad gissningslek....

1) Det blir inget enhetligt "märke" att följa.

Min gissning är snarare att vi får två, eller kanske rentav tre, inledande avtal som kommer att lämna avtryck för resten av arbetsmarknaden.

Inom industrin kommer det sätta en löneökningsnivå (eller eventuellt två: en för arbetarna och en för tjänstemännen och akademikerna) och inom handeln en annan. Eftersom handelssektorn just nu går betydligt bättre än industrin (samtidigt som löneläget generellt är lägre inom handeln, bland annat beroende på att där finns betydligt fler kvinnor) kommer löneökningsnivåerna i procenttal här att bli högre. LO-förbundet Handels kommer helt enkelt inte att nöja sig med den (låga) löneökningsnivå som blir resultatet inom industrisektorn denna gång utan kräva mer eftersom företagen har råd att betala mer.

Kanske är det alltså så att perioden när "Den internationellt konkurrensutsatta sektorn" fått "sätta märket" snart är ett minne blott?

Om det nu sätts två (eller tre) märken, vilket av dessa kommer att få störst betydelse när resten av arbetsmarknaden, som nu ligger i startgroparna i sina förhandlingar, ska sätta sig till bords? Det handlar då om stora och viktiga områden, inte minst för oss Civilekonomer, som IT-branschen, tjänstesektorn, kommunala  och statliga sektorn.

2)  Olika avtalsperioder - otakt i framtida förhandlingar?

Inom Svenskt Näringsliv finns nu starka krafter som vill komma bort ifrån situationen med en superavtalsrörelse där industrin sätter märket, som i år.  Jag tror därför att vi kommer att se olika långa avtalsperioder för industrisektorn och resten av den privata arbetsmarknaden (främst handels och tjänstesektorn). Mycket talar alltså för att vi inte kommer att ha  sammanhållna avtalsrörelser i framtiden utan att det kommer att gå ske i viss otakt med till exempel förhandlingar inom tjänstesektorn på våren och inom industrin på hösten.

 

Det är onekligen upplagt för en spännande slutfas i förhandlingarna.  Hur ska det sluta? Har jag rätt eller fel i mina gissningar? Det ska verkligen bli spännande att följa utvecklingen de närmaste dagarna...

 

 

Avtalsrörelsen nu på rull för Saco-förbunden!

Gästs bild
ons, 2009-12-02 18:40 av Gäst
Idag samlades Saco-förbundens alla ombudsmän inom den privata sektorn (Saco-P) till en gemensam kick-off inför avtalsrörelsen.

 

Som tidigare beskrivits här på bloggen är samordningen i denna avtalsrörelse större än någonsin tidigare. Detta märks tydligt på arbetsgivarsidan men också på den fackliga sidan.  Tidigare  i november har konstellationen Facken inom industrin presenterat sina gemensamma avtalskrav inför förhandlingarna inom industrins område. Nu har dessa avtalskrav processats och godkänts av varje förbund.  Inom respektive förhandlingsdelegation, avtalsområde för avtalsområde, arbetar man nu fram specifika yrkanden för varje bransch. Därefter sker en utväxling av yrkanden med motparten, med start den 15/12 då överlämnanden av yrkanden sker inom Pappersindustrins område.  Först efter detta kan själva förhandlingarna komma igång, sannolikt nångång i januari-februari. Mer om hur processen går till under en avtalsrörelse kan du läsa på bloggens faktasida.

Idag har vi alltså  haft en genomgång av hur kraven ser ut område för område ifrån Saco-förbundens håll och hur samordningen  med övriga fackförbund inom de olika avtalsområdena ser ut. På bilden ovan är Claes Oldin, Civilekonomernas förhandlingschef,  och Hans Sköld, Juseks förhandlingschef för privata sektorn,  i färd med att presentera avtalskraven för Handels- och Tjänsteområdena.

Klart är att viktigaste kravet för Saco-förbunden på samtliga avtalsområden kommer att vara frågan om reallöneökning för våra medlemmar.  Andra  frågor i fokus är  rätten till kompetensutveckling, anställningstryggheten och ökad jämställdhet i arbetslivet.  Ytterligare en viktig fråga för akademikerna är arbetstidsregleringen  och rätten till kompensation för övertidsarbete.

Arbetsgivarnas viktigaste frågor i den kommande avtalsrörelsen har trummats ut i debattartikel efter debattartikel . Man vill ha moderna sifferlösa avtal och lokal lönebildning. Civilekonomernas uppfattning är klar: Denna form av löneavtal är fortfarande att betrakta som löneökningsavtal, trots att de inte innehåller några löneökningssiffror. För att fungera väl, anser vi , förutsätts att arbetsgivarna verkligen anstränger sig för att respektera avtalen och att genomföra löneprocesserna på ett bra sätt ute på företagen.  Så är inte alltid fallet utan vi har både goda och dåliga erfarenheter av sådana sifferlösa avtal. 

Civilekonomerna förespråkar därför istället, i första hand,  en modell med lokal lönebildning med stupstock och lönesamtal. Genom ett sådant avtal har man en tydlig nivåangivelse  i ett centralt löneavtal som man kan avvika ifrån genom en lokal överenskommelse ute på varje företag. 

Vi gillar lönesamtalsmodellen, som innebär att varje person själv årligen genom ett lönesamtal får diskutera sin lön med sin närmaste chef. Detta förutsätter dock att företagen visar sina chefer förtroende  och ger dessa mandat att faktiskt sätta lön för sina medarbetare. Det är ofta här den lokala lönebildningen och de moderna löneavtalen stupar...

"Industrin sätter märket"

Gästs bild
tors, 2009-11-26 10:07 av Gäst
Ett mantra som ofta upprepas i samband med kollektivavavtalsförhandlingarna, är devisen ”Industrin sätter märket”. Vad betyder det?

Vad man menar är att det i första hand ska vara den internationellt konkurrensutsatta delen av arbetsmarknaden, det vill säga i första hand tillverkningsindustrin, som ska gå före de andra branscherna och avgöra vilken kostnadsnivå och hur höga löneökningar som arbetsmarknaden i stort klarar av. Industrin ska alltså ta ansvar för lönebildningen i samhället. Denna har uppfattning har både arbetsgivare- och arbetstagarorganisationer länge varit överens om.

Av tradition är det alltså inom industrisektorn förhandlingarna påbörjas och också slutförs först. Resten av arbetsmarknaden bevakar med spänning hur avtalskraven läggs fram och hur yrkandena ser ut. Man följer sedan förhandlingarna inom industrin med stort intresse. Först när Teknikarbetsgivarna och Facken inom industrin slutit gemensamt avtal på detta område, och alltså kommit överens om hur höga lönepåslagen får bli, kan man på allvar gå vidare med förhandlingarna inom de andra branscherna.

Så har det sett ut avtalsrörelse efter avtalsrörelse. Kommer det att se likadant ut även i 2010 avtalsrörelse? Tja, det visar sig tids nog! Tillverkningsindustrin är ju en sektor som drabbats extra hårt av lågkonjunkturen. Det skulle kunna vara så att andra delar av arbetsmarknaden, som inte drabbats lika hårt av nedgången, är modigare denna gång och vågar gå före industrin. Vågar ta ansvar för lönebildningen.

Civilekonomernas och min uppfattning är att det är bra om den internationellt konkurrensutsatta sektorn tar ut riktningen för löneökningarna. Men det finns idag fler sektorer än tillverkningsindustrin som är internationellt konkurrensutsatta… Frågan är dock om dessa sektorer vågar?

Avtalsrörelsen 2010 - vad är det för särskilt denna gång?

Gästs bild
tis, 2009-11-10 16:12 av Gäst
Lågkonjunktur, större samordning än nånsin, enormt många avtal och dessutom valår. Så kan man kort sammanfatta vad som är speciellt med just 2010 års avtalsrörelse.

En viktig sak som skiljer den kommande avtalsrörelsen från de senaste (år 2001, 2004 och 2007) är att Sverige den senaste 18-månadersperioden varit hårt drabbat av den globala finanskrisen och dess effekter.

Vi står nu mitt inne i en djup lågkonjunktur med varsel och uppsägningar som vardagsmat. Lågkonjunkturen har dock slagit väldigt ojämnt. Värst drabbad är den internationellt konkurrenssatta industrisektorn, den som traditionellt är stöttan i den svenska lönebildningen. Att bilindustrin i västsverige, med alla sina underleverantörer drabbats hårt har fått effekter för hela denna geografiska region. Andra branscher som starkt påverkats av lågkonjunkturen är skogsindustrin, telekomsektorn, finansbranschen och bemanningsbranschen. Vissa branscher har, å andra sidan, knappt alls påverkats av nedgången. Jag tänker då främst på ”hemmamarknaderna”, dvs handels- och tjänstesektorn men också på IT-branschen. Trots nedgång i den globala ekonomin måste folk fortfarande äta mat och köpa kläder och man unnar sig gärna lite extra guldkant i hemmatillvaron om man nu ändå inte kan åka på utlandssemester.

Under denna lågkonjunktur har skillnaden mellan de som har jobb och de som står utanför jobb blivit extra tydlig. De som har jobb har gynnats av en ekonomi utan inflation, på gränsen till deflation, vilket gjort att lönehöjningarna som givits faktiskt slagit igenom i lönekuvertet. Regeringen har också genomfört ett omfattande jobbavdrag i flera omgångar vilket märkts i den privata ekonomin för flertalet yrkesverksamma. Samtidigt har det blivit svårare att få nytt jobb för de som blivit med sitt jobb, tuffare krav på de sjukskrivna att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden och tuffare villkor på arbetsmarkanden för de som har ett jobb. Jag tänker på de många neddragningsprocesserna som minskat personalstyrkorna i företagen, renodlat och slimmat organisationerna. Trycket på varje enskild anställd att leverera är hårt. Tålamodet hos de flesta arbetsgivare med en person som inte helt passar in i mallen är idag också betydligt kortare än tidigare. Det är något jag tydligt märker av i mitt jobb som ombudsman.

De som räknat säger att under 2010 kommer sisådär 500 kollektivavtal att förhandlas om. Sammanlagt berörs ungefär 3 miljoner anställda. Ungefär hälften av dessa kollektivavtal är arbetaravtal (LO-området) och hälften tjänstemannaavtal (TCO- och SACO-området). Civilekonomerna, som har medlemmarna spridda över alla tänkbara branscher och i alla sektorer, deltar aktivt i förhandlingen av ett tjugotal av dessa tjänstemannaavtal. Vi gör det dock alltid efter samordning med andra fackliga organisationer.

Aldrig tidigare har vi upplevt att både arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan är så samordnade internt vad gäller avtalskraven. Hela LO, både de kvinnodominerade och de mansdominerade förbunden,  står exempelvis enade bakom de avtalskrav som presenterades den 2/11.

Lika samordnade är arbetsgivarsidan inom Svenskt Näringsliv och Almega i sin syn att man vill ha sk nollavtal utan löneökningssiffror inskrivna i de centrala löneavtalen. I stället vill man att lönebildningen ska ske lokalt.  Denna syn trummas sedan månader tillbaka enhälligt ut i debattartiklar, tv-soffor och pressmeddelanden. Även arbetsgivarna på den kommunala och statliga sidan, SKL och Arbetsgivarverket, har nu också förklarat sig vilja ha nollavtal med lokal lönebildning. Så ser löneavtalen redan ut för SACO-förbunden men man önskar alltså träffa liknande avtal även med TCO och LO-förbunden.

Det fackliga samarbetet inom industrisektorn har också presenterat sina gemensamma avtalskrav som innebär ettårigt avtal med löneökning på 2,6%.

 Inom SACO och TCO-sidan samordnar vi oss i olika konstellationer inom privata och offentliga sektorn beroende på bransch, exempelvis Industriområdet, Handels- och tjänstesektorn, IT och Telekomområdet och Finansiella tjänster (Bank- Finans och Försäkringsbranscherna).

2010 är också ett valår och alla partierna ligger nu i startgroparna att kicka igång sina valkampanjer. Att arbetsmarknads- och sysselsättningsfrågor då kommer varaextra mycket i fokus på den politiska agendan är en inte särskilt kvalificerad gissning. Detta har tydligt märkts redan nu under hösten vid de politiska partiernas stämmor.

Saker att gilla med kollektivavtal

Gästs bild
mån, 2009-11-02 11:02 av Gäst

Vi har en fin tradition i Sverige sedan drygt hundra år. Vi kallar den för ”den svenska modellen” och är något att värna om!  I andra länder har det stiftats lagar som ger regler om minimilöner och andra anställningsvillkor. I Sverige har lagstiftaren fått vila och istället har representanter för arbetsgivarna och arbetstagarna satt sig ner vid samma bord, diskuterat och sedan tagit i hand som vänner efter att gemensamt bestämt vilka villkor som ska gälla för arbetsmarknaden i stort, för en specifik bransch eller för en särskild arbetsplats.  Dessa överenskommelser kallas för kollektivavtal. Med avtalen följer fredsplikt som lett till att vi haft lugn och ro på den svenska arbetsmarknaden, med få strejker och andra konflikter om man jämför med hur det ser ut i andra länder. Kollektivavtalen har säkrat reallönehöjningar för de svenska arbetstagarna under en lång tid samtidigt som svenska företag kunnat behålla sin konkurrenskraft gentemot omvärlden. En rad viktiga försäkringar och tjänstepensionen tryggas också genom de centrala kollektivavtalen.

Nästa år är det återigen dags att förhandla om de centrala kollektivavtalen på den svenska arbetsmarknaden. Ungefär 500 avtal ska förhandlas totalt under 2010 och utav ca 250 tjänstemannaavtal är Civilekonomerna aktivt involverade i ungefär 25 av dessa förhandlingar. Det gäller kollektivavtalen för akademiker inom stora delar av tjänstesektorn och handeln, inom industrin och inom den statliga sektorn.

2010 blir ett spännande år!