anställningsskydd

De flesta hinder för att få fler äldre i arbete eller att arbeta längre finns på efterfrågesidan, säger Pensionsåldersutredningen. Det finns attityder som gör att äldre arbetskraft inte efterfrågas.

Det är bra att detta nu klargörs. I dagens vardag för civilekonomer börjar problemen redan i 45-årsåldern, sen tycker vi oss se att det lättar lite efter 60, intressant och glädjande nog. Blandade arbetsplatser är att föredra och då naturligtvis även med blandade åldrar.

I debatten har man hittills velat lägga huvudparten av ansvaret på individerna själva. Individerna sägs vara trygghetsberoende och inte våga byta arbete. Det sägs också att Lagen om anställningsskydd låser in den äldre arbetskraften och bidrar till att arbetsmarknaden blir stelare än nödvändigt.

Det vore välgörande om den argumentationen nu försvinner ur debatten. I själva verket är det så att äldre inte söker annat arbete eftersom de vet att sannolikheten att få dem är försvinnande små. Söker de kommer de ändå inte ifråga.

De här utredningsresultaten kommer inte som en överraskning för oss som dagligen följer arbetsmarknaden, dess funktion och effekter på medlemmar och andra. När diagnosen är rätt ställd kan också de verkningsfulla medlen lättare sättas in. Med ändrade attityder kommer äldre att söka andra arbeten, luckor kommer att uppstå där yngre kan gå in. Det skulle gynna både äldre och yngre på arbetsmarknaden.

Civilekonomerna - hemvisten för Sveriges ekonomer i 75 år.

Enligt Lagen om Anställningsskydd (LAS) är så kallad tills vidare-anställning huvudformen. Undantagsvis kan man istället anställa för visstid, provanställa eller ha vikariat vid en annan medarbetares längre frånvaro från arbetsplatsen. Nu finns det en tendens till att företag gör visstidsanställningar till regel, antagligen för att man då tänker sig ha en större flexibilitet. Trygghetsreglerna är för bra för individen och missgynnar företagen, menar man.

Jag tror att detta är en felsyn: Tryggheten är inte så stor som utmålas. Det finns sakliga grunder att säga upp medarbetare. Det ena skälet är arbetsbrist och det förfogar arbetsgivaren till stor del över. Istället för att tala om trygghetsregler föreslog jag att vi ska tala om kända och erkända spelregler på arbetsmarknaden.

 Idag ser vi en framväxt av olika, egentligen lagstridiga, mellanformer. Det skapar stor osäkerhet hos individen om vilka regler som gäller. De har kanske inte ens prövats rättsligt. Vi ser t.ex. att även kvalificerade befattningshavare med många års erfarenhet föreslås börja ett nytt arbete med en provanställning. Så var det inte tänkt. Dessa omständigheter försvårar rörligheten på arbetsmarknaden, och den tycker många av arbetsmarknadens aktörer bör öka.

Däremot visar Civilekonomernas undersökning Tre år efter examen att nyexaminerade civilekonomer ofta får en tillsvidare anställning.  I den senaste undersökningen som avser 2007 var det 84 procent. För de som tog examen 1999 var siffran 83%. I mellanperioden har den dalat och bottnade på 77 procent. Om detta styrs av konjunktur eller om det är näringslivs och offentlig förvaltnings behov att knyta långvariga relationer i arbetskraftsbristens tidevarv som styr detta vet vi inte. Men fenomenet är intressant.

I diskussionen uttryckte jag också en försiktig  inställning till Unionens förslag att ha en gemensam turordning för tillsvidare-anställda och för de som är anställda på viss tid. Det är jättebra att det kommer konkreta förslag att diskutera. Vi kan se en risk för att effekterna av förslaget blir trubbiga - idag kan man ha i princip ett och samma arbete under en tid, men arbetsgivaren växlar, man kan vara utskickad från Sverige och bli lokalanställd i ett annat land etc. Alla dessa varianter som finns kräver sin egen ananlys. Ska den juridiska arbetsgivaren väga tyngre än att det de facto varit samma arbete man gjort?Dessutom tycker vi att det är angeläget att ha kvar förhandlingsmöjligheterna för våra medlemmar.

Självklart berördes turordningsreglernas inverkan på rörligheten på arbetsmarknaden och samhällsekonomin. Jag tror den är överdriven. Den senaste finanskrisen har drabbat Irland och Baltikum, dår några förklarat deras tidigare goda ekonomiska utvckling med att de saknar anställningsskydd. Men när ekonomin kollapsar tar man inte intryck av det utan håller bara tyst. Sverige har enligt OECD en god placering (nr 10 av 30) när det gäller flexibel arbetsmarknad. Många gånger är det så enkelt att man inte byter arbete därför att man trivs på det arbete man har!

Det som är viktigast för de kommande åren, var min slutkomentar, är att satsa på att följa regelverket som det är tänkt. Sverige har klarat en antal större kriser: teko-kris, skoinustrin, varvskris för att ta några exempel, med hjälp av nuvarande regler. De erbjuder flexibilitet och är en rimlig balans av de olika intressen som arbetsgivarre och arbetstagare kan ha i en neddragningssituation.