Förhandling: Kollektivavtal

Fas 1: Förberedelser

Utvärdering av det tidigare avtalet

Arbetet med att förbereda de kommande kollektivavtalsförhandlingarna börjar egentligen redan då det förra avtalet precis slutits. Under hela avtalsperioden jobbar såväl arbetsgivarna som de fackliga organisationerna med att utvärdera och följa upp effekten av villkoren i avtalet. Vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra i det gällande avtalet? Finns det saker som kan förbättras? Har det uppkommit några tvister kring tolkningen av avtalet under avtalsperioden? Ofta sätter man samman gemensamma arbetsgrupper som ska arbeta med tolkningen och tillämpningen av avtalet samt förbereda eventuella förbättringar.

Civilekonomerna och de övriga fackliga organisationerna frågar regelbundet våra medlemmar och våra lokala förtroendevalda om hur kollektivavtalen fungerar i praktiken ute på företagen. Genom särskilda enkäter får förbunden till exempel löpande information om hur löneprocesserna funkar ute på företagen. Är medarbetarna nöjda med hur lönesamtalen mellan chef och medarbetare fungerar? Har löneökningarna på företaget varit marknadsmässiga? Får medarbetarna tillräckligt betalt för sitt övertidsarbete? Hur fungerar dialogen mellan arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen på företaget? Etc

Förbundets inriktning

Efter att ha samlat ihop synpunkter ifrån medlemmar, förtroendemän och förbundsföreträdare arbetar respektive fackförbund fram ett dokument som visar på vilken inriktning man vill ta i de kommande avtalsförhandlingarna. Här talar man om vilka frågor som förbundet vill lägga en extra tyngdpunkt vid. Typiskt gäller det då frågor om löneökningsnivån, särskilda grupper att satsa på lönemässigt, vidareutveckling av löneprocessen, hur man ska få betalt för sitt övertidsarbete, avtalsperiodens längd etc.

Civilekonomernas inriktning inför avtalsrörelsen 2010 finns fastslaget i ett särskilt dokument som har godkänts av förbundets styrelse. Dokumentet finns att läsa på Civilekonomernas webbplats.

Fas 2: Samordning. Fastställandet av övergripande förhandlingskrav

Samordning

När inriktningen för respektive förbund är klar sker något som kan beskrivas som den första förhandlingen. Då görs nämligen en samordning inom de olika konstellationer som finns för avtalsförhandlingarna, både på arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan. Det handlar om att jämka ihop sina respektive avtalskrav för att få en så enhetlig syn som möjligt. Detta är viktigt, inte minst ur ett förhandlingsstrategiskt perspektiv. Genom att vara samordnade på respektive sida blir det förstås också svårare för motparten att spela ut de olika förbunden mot varandra.

Alla LO-förbunden samordnar sig till exempel med varandra och presenterade den 2/11 sina gemensamma krav inför avtalsrörelsen.
LOs avtalskrav: minst 620 kronor per månad och heltidsanställd

En annan viktig konstellation är facken inom industrin, där LO, TCO och SACO-förbunden IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer samverkar i avtalsförhandlingarna. Även denna konstellation presenterade presenterat sina avtalskrav den 2/11.
Löneökningar på 2,6 procent för 2010

Civilekonomerna ingår till exempel i konstellationen Akademikerförbunden där 12 SACO-förbund samarbetar inom de olika kollektivavtalsområdena inom Handels- och tjänstesektorn. I denna konstellation är Jusek och Civilekonomerna de två största förhandlande förbunden. Här sker viss samordning av avtalskraven för tjänstemän och akademiker även med Unionen.

Inom IT och telekomområdena och bank- och försäkringsområdena, där många akademiker är anställda, samarbetar Civilekonomerna med de två SACO-förbunden Sveriges Ingenjörer och Jusek.

Det förberedande arbetet inför avtalsrörelsen på arbetsgivarsidan går till på ungefär samma sätt. Här samordnar de olika arbetsgivareorganisationerna inom till exempel Svenskt Näringsliv och Almega sina avtalskrav inför förhandlingarna. Denna avtalsrörelse tycks arbetsgivarna vara mer samordnade än nånsin. Redan i våras presenterade man sin gemensamma syn i en debattartikel. Här säger man till exempel att man vill ta en paus i löneökningarna för att rädda företagen genom krisen. Man vill också har betydligt sänkta lägstalöner samt öppnas upp för fler lokala lösningar.

Fas 3: Förhandlingsförberedelse

Avtalskonferens och förhandlingsdelegation

Under hösten kallas förtroendevalda för de olika branschområdena till avtalskonferenser, område för område. Vid dessa konferenser diskuteras de gemensamma avtalskraven och vilka frågor som är viktiga för just det här avtalsområdet. Nu utses också förhandlingsdelegationerna, som består av en grupp erfarna förtroendevalda verksamma inom den aktuella branschen. Förhandlingsdelegationen representerar de medlemmar som jobbar inom branschen och kan ge en verklighetsbild av hur kollektivavtalen tillämpas ute på företagen och hur situationen faktiskt ser ut därute ”i verkligheten”. Förhandlingsdelegationen arbetar, tillsammans med förbundets utsedda förhandlare, gemensamt fram de avtalsyrkanden som ska läggas fram vid förhandlingen. I delegationens roll ingår också att under hela förhandlingsprocessen, vara ett bollplank till förhandlarna.

Yrkanden

De slutgiltiga avtalsyrkandena fastställs formellt av förbunden. Detta sker dock efter samordning med berörda medparter. Civilekonomerna samordnar sig inom den privata sektorn främst med Unionen och de övriga SACO-förbunden men i vissa frågor sker även samordning med LO-förbund som IF Metall och Handels. Samordningen sker främst i gemensamma frågor som till exempel rör de allmänna anställningsvillkoren för branschen.

I andra delar, framförallt i löneavtalen, skiljer sig villkoren mellan SACO, TCO och LO-förbunden åt väsentligt. SACO-förbunden har sällan regler om minimilöner eller  individgaranterade minimilönepåslag i sina löneavtal. Istället förespråkar SACO-förbunden på individuell lönesättning med lokal lönebildning enligt lönesamtalsmodellen. Som skydd för det kollektiva löneutfallet finns på de flesta avtalsområden numera en så kallad ”stupstock”. Denna stupstock ger en procentsiffra som riktmärke för det kollektiva utfallet för akademikerna på arbetsplatsen. Det är dock möjligt att lokalt träffa en överenskommelse om nivåer som ligger både högre och lägre än denna stupstock. På en del områden, tex bank- och försäkringsområdena, stat och kommun, finns överhuvudtaget inga siffror eller procentsatser för löneökningsnivåer inskrivna i akademikernas löneavtal Man talar då om så kallade sifferlösa avtal. Istället reglerar avtalen hur man lokalt på arbetsplatsen ska gå tillväga när man, genom lönesamtal mellan chef och medarbetare, fastställer den individuella lönen. Hur ska man mäta individernas prestationer? Vilka prestationer ska belönas? Hur ska lönesamtalen gå till? etc

Fas 4: Förhandlingen

Överlämnande av yrkanden

Strax före jul träffas parterna för att formellt lämna över sina respektive avtalsyrkanden till varandra. Nu påbörjas själva förhandlingen genom att man tillsammans går igenom sina yrkanden. Man diskuterar hur parterna ska gå tillväga i den fortsatta förhandlingsprocessen och planerar in ett antal gemensamma förhandlingsdagar under vintern och våren med målsättningen att ha ett nytt avtal klart innan det gamla avtalet har löpt ut.

En särskilt fråga är vilka regler som ska gälla för förhandlingen. På många avtalsområden finns numera särskilda förhandlingsavtal som reglerar hur själva förhandlingen ska gå till och hur man ska gå tillväga om man inte kommer överens. Här finns till exempel regler om hur man kan förlänga avtalet med en veckas uppsägningstid så att man, eventuellt med hjälp av medlare eller opartisk ordförande, OpO, kan fortsätta att förhandla trots att avtalsperioden löpt ut. På vissa områden finns medlare/OpO med direkt från start i förhandlingarna, på andra områden kan sådan kallas in om förhandlingarna kärvar.

Hur går förhandlingarna till?

Arbetsgivar- och arbetstagarsidans förhandlare träffas vid ett stort antal förhandlingstillfällen under förhandlingsperioden. Oftast går det till så att de utsedda förhandlarna träffas i ett rum och man har sina respektive förhandlingsdelegationer samlade var för sig i angränsande rum. Förhandlarna kan då regelbundet ajournera förhandlingen (ta en paus) och gå tillbaka till sin delegation för diskussion och rådgivning innan man kliver tillbaka in till förhandlingsbordet, kanske med ett nytt förslag till lösning på det uppkomna problemet.

Frågor som ofta kärvar

I en kollektivavtalsförhandling är det vanligt att vissa frågor är mer kontroversiella och svårare att enas om än andra frågor. Det är frågor där det finns tydliga motstående arbetsgivar- och arbetstagarintressen. Typiska frågor som ofta kärvar är:
- Löneutrymmet. (Nivån på individgarantier för LO och TCO eller stupstocken för SACO).
- Hur löneutlägget ska göras. (Eventuella satsningar på vissa grupper, tex jämställdhets- eller låglönepotter)
- Avtalsperiodens längd (ettårigt avtal eller längre avtalsperiod?)
- Arbetstidsfrågor (ersättning för övertidsarbete, arbetstider, jour- och beredskapsregler, dygns- och veckovila, rätt till heltidsarbete)

Ofta väljer parterna att börja med att diskutera de mindre kontroversiella frågorna och spara de svåraste frågorna till slutet på förhandlingen. Det är också vanligt att man separerar vissa frågeställningar och utser gemensamma arbetsgrupper som särskilt arbetar med att hitta sätt att lösa dessa frågor.

När löper kollektivavtalen ut?

De första kollektivavtal som löper ut under våren är Teknikavtalet (stora delar av industrisektorn) och Almega ITA (IT och Telekom-områdena) som alla löper ut den sista mars 2010. Därefter följer en lång rad områden där avtalen löper ut den sista april eller sista maj 2010.

Vad händer om man inte träffat nytt avtal då det gamla löpt ut?

På många avtalsområden finns ett särskilt förhandlingsavtal med regler om hur man ska gå tillväga i avtalsförhandlingen. Här finns ofta regler om möjlighet att låta avtalet fortsätta gälla tills vidare men med en kort uppsägningstid. På så sätt kan parterna lugnt fortsätta förhandla under fredsplikt. Ofta kommer då medlare eller OpO:s in i processen. Dessa medlare har till uppgift att försöka jämka ihop parterna för att få till ett nytt avtal.

Om man inte kommer överens om att förlänga avtalet råder så kallat avtalslöst tillstånd. Vid avtalslöst tillstånd så finns ingen fredsplikt utan varje part är fri att varsla om stridsåtgärder och att genomföra stridsåtgärder. Detta kan vara ett effektivt påtryckningsmedel för att nå fram i sin förhandling. Det finns ett antal stridsåtgärder att använda sig av både för arbetsgivarna och arbetstagarna. De vanligaste stridsåtgärderna är strejk (de anställda lägger ner arbetet), övertidsblockad (de anställda vägrar att arbeta utöver den ordinarie arbetstiden) och lock-out (arbetsgivaren stänger ute de anställda från arbetsplatsen).

Fas 5: Nytt avtal

När man träffat en överenskommelse om nytt kollektivavtal är det viktigt att  parterna skriftligen undertecknar denna överenskommelse. För kollektivavtal gäller nämligen inte regeln att ett muntligt avtal också är ett avtal. Nej, här krävs enligt lag skriftlig form för att det ska vara ett kollektivavtal. När det centrala kollektivavtalet väl är undertecknat och giltigt har det verkan över hela branschen, hos alla de arbetsgivare som är medlemmar i branschens arbetsgivareorganisation.

Därefter följer en tid när parterna arbetar intensivt med att ge information och utbildning till företagen, de lokala fackliga representanterna och de anställda om det avtalet och om hur de nya reglerna är tänkta att tillämpas.