Nytt industriavtal ger ramar för lönebildningen

Det kallas ofta att ta ansvar - detta att inte  med för höga lönekrav försämra våra möjligheter i den internationella konkurrensen. Det är ett lite oegentligt begrepp - jag tycker att det mer handlar om att agera efter vad som är fördelaktigt för medlemmar på längre sikt.

Historien har lärt oss att höga nominella lönelyft kan leda till låga eller, till och med, sjunkande reella inkomstökningar. Till den tiden längtar nog ingen tillbaka. Har man utgångspunkten att i varje läge pressa ut så mycket som möjligt är det lätt att hamna där. Det är i och för sig inte ansvarsfullt, men det är också till nackdel för medlemmarnas utveckling långsiktigt.

Insikten om detta och viljan att agera kan också påverkas av om andra agerar ansvarsfullt eller inte. Avkastningskraven ökar och då kan det i ett företag, där ekonomin inte växer, bli mindre över för löneökningar. Det är inte heller att ta ansvar om avtal om lokal lönebildning läses som om det inte ska utgå några lönelyft till de anställda i företagen. Naturligtvis haltar också pratet om ansvar om man hävdar att de anställda inget ska ha, men beslutar om väldigt stora summor i bonus och andra rörliga lönedelar.

Att agera långsiktigt och ansvarsfullt är aldrig en uppgift som bara kan åläggas löntagarparterna.