Lokal lönebildning - hur blir det nästa gång?

En utveckling under senare år har varit att lönebildningen blir allt mer lokal och att avtal tecknas utan centralt angivna nivåer. Det här har framför allt gällt delar av tjänstesektorn, medan den löneledande internationellt konkurrensutsatta sektorn varit försiktigare.

För Civilekonomernas del ser vi principiella fördelar med lokal lönebildning. Medlemmarna får själva en tydligare roll och kan i lönesättande samtal med sina chefer påverka löneutvecklingen.

En sådan modell ställer emellertid mycket högre krav på cheferna (som också ofta är medlemmar i Civilekonomerna) eftersom de måste kunna kommunicera verksamhetens mål och föra en dialog om medarbetarens insatser och hur de värderas i relation till målen för verksamheten. Ännu är det många chefer som hellre vill ha en siffra som de kan fördela.

Det kan också vara så att cheferna inte får det mandat som behövs för att hantera den här processen, och då är det givetvis enklare att fördela ett utrymme som bestämts på huvudkontoret.

Men innan man kommer så långt i det lokala arbetet ska det föras en dialog mellan arbetsgivaren och den lokala akademikerföreningen. Företagets ekonomiska läge och vilka lönekriterier som ska gälla är frågeställningar som det helst ska finnas samsyn kring.

I dessa samtal har arbetsgivaren alltid ett övertag. Ett bra lokalt löneavtal bör därför innehålla en nivå som ska gälla om parterna inte kan enas lokalt. Det ger en bättre balans mellan parterna. Det är dessutom så att särskilt i internationellt ägda företag letar man i avtalet efter en siffra, finns där ingen så blir det heller inga, eller i vart fall låga, lönehöjningar.

Så: Det kommer snart spännande tider för alla som gillar att följa vad som sker i löneförhandlingarna. Ett viktigt fundament innan avtalsyrkanden slutligt fastställs är också att utvärdera hur det har gått under den innevarande avtalsperioden.

Civilekonombloggen får anledning att återkomma till frågan.