HQ-bank och det mimetiska begäret

Det mimetiska begäret handlar om att man vill förvärva vad en annan har eller bli vad den andre är (Syndabocken i civilisationens ursprung - SvD 28 augusti). Kort sagt: Pengar och makt är viktiga inte i sig utan därför att andra vill ha det också.

Det är lätt att tänka sig att den rivalitet som uppstår också leder till att metoderna inte alltid följer de mer civiliserade spelregler, som samhället sätter upp. Det kan också förklara varför finansiella kejsare åter och åter igen ertappas alldeles nakna och med fingrarna i syltburken.

René Girard, som myntat begreppet mimetik, hävdar också att syndabocken är central. Det måste finnas någon form av utlopp i samhället för att undvika interna strider menar han.

Osökt kommer jag att tänka på detta när Mats Qviberg står inför nyhetsankaret i Aktuellt och låter som den lilla pojken framför förskolläraren: "Nej, jag visste inget - det är medarbetarnas fel", "Jag gav en order 2005 och förutsatte att den efterlevdes", "Nej, att FI hade synpunkter har inte nått mig" mm i samma andemening.

När höga löner och bonusar motiveras av stort ansvar är det helt ok. När fanflykten från ansvaret (och omdömet) sätter in blir det både ömkligt och beklämmande.

Dettahar skett samtidigt som det funnits en whistle-blower i företagets styrelse - Catharina Lagerstam. Hon tillsattes för sin kompetens vad gäller finansiella risker, påpekade riskerna för styrelsen, fick inget gehör och valde att avgå.

Det visar också på dilemmat med att slå larm - någon måste ändå lyssna på den som slår larm. Om man tycker att den personen är en vekling som inte vågar ta risker hjälper inte allt civilkurage i världen.

Så kommer det mimetiska begäret att slå ut omdömet även framöver. Det fortsätter att gå ut över kunder och medarbetare i företagen.

Kommentera gärna genom att klicka på rubriken.