Debatten om ungdomsarbetslösheten rullar vidare

Det är i en artikel i Sydsvenskan som regeringens expert sågar jobbsatsning.

I artikeln uttalar sig experten: " I många andra EU-länder har man lagstadgad minimilön. Den sätts lågt eftersom alla företag måste ha råd att anställa unga. I Sverige bestäms lönerna i kollektivavtal. Då tenderar ingångslönen i varje avtal att hamna väldigt nära snittlönen, förklarar han".

De som uttalar sig på detta vis missar väsentliga aspekter. En av dessa är att för akademiker så finns inga ingångs- eller minimilöner som regleras i avtal. Ingångslönen sätts på en fri marknad mellan arbetsgivare och arbetstagare. I lågkonjunktur blir lönerna lägre. Men oaktat detta är det ändå så att fler unga akademiker blir arbetslösa i en lågkonjunktur.

Ett viktigt skäl till att företagen väljer att inte utnyttja lågkonjunkturen fullt ut är att man vill ha en viss lönestruktur i företaget och man vill ha nöjda medarbetare. Att de som anställs under en lågkonjunktur skulle arbeta sida vid sida med personer som anställts i en högkonjunktur med väsentligt högre lön skulle skapa problem.

Missnöje och en vilja att sluta så fort det går är två effekter som skulle uppstå.

Det är en gammal sanning att det man vinner i generaliserbarhet förlorar man i precision- och tvärtom. Debatten om ungdomsarbetslöshet skulle må bra av om erfarenheterna från verklighetens folk fick tjäna som incitament till fördjupad forskning.