Årets almedalsvecka i backspegeln

Låt mig först slå fast att jag hade fel. Årets snackis blev inte: Hur stort kan det bli. Snarast en lite översiggiven suck: Det kan bli hur stort som helst.

Ändå börjar det kännas som om den fysiska kapaciteten har sina begränsningar. Att äta lunch eller middag är nästan ogörligt. Bokningar (fast samtidigt får man besked att inga bokningar görs) och långa köer har präglat veckan. De improviserade träffarna är ett minne blott: Ska vi äta lunch 2013?

Hotellrum är en annan trång sektor. När jag frågade om rum på ett nyöppnat hotell i centrala Visby var beskedet att det är fullbokat till 2015. Vad gör ni på sommaren 2016? Dags att boka!

Nå, det kan raljeras kring, men visar samtidigt på det stora behov av kontakter och informations- och meningsutbyten som finns. Sällan har jag sett så många regeringsledamöter, riksdagsmän och andra ledande politiker vandra runt bland oss andra. Alltid beredda till möten.

Det stora intresset leder också till att knepen för att fånga uppmärksamhet och nå ut med sina budskap ökar. I år har jag noterat flera "happenings": små teaterstycken uppförs; ungdomar som lägger sig ner på gatan för att få människor att stanna upp; en grupp reser sig från ett seminarium och vandrar tyst ut under det att de vecklar upp en banderoll.

Toleransen är ändå stor under Almedalsveckan.

Veckan pressar alltså fram en enorm kreativitet och produktutveckling. Hur mycket betyder detta för vår BNP? Kan påhittigheten bli en svensk exportframgång?

Frågan är om det i mitt tycke oerhört omdömeslösa tilltaget att elda upp en massa pengar är ett utslag av felslaget uppmärksamhetsbehov. Eller om det bara är rent och skärt dåligt omdöme?

Vi var nöjda med våra arrangemang. De jag talat med var nöjda med sina. Dessutom har året givit ovanligt många tillfällen att vidmakthålla upparbetade relationer. På begränsad yta och under begränsad tid. Detta erbjuds ingen annanstans. 

Kampen om medias uppmärksamhet är stort. Utrymmet i media är begränsat. Jag tror att beroendet av media minskar. Face book-grupper, bloggar och hemsidor gör att man lätt når ut till i vart fall de människor som har ett intresse för avsändarens frågor. I år har det varit det definitiva genombrottet för websändningar på nätet. Än så länge är allt detta för en begränsad krets, men kunskapen kommer att sprida sig och bli en möjlighet för samhällsintresserade att följa olika frågor.

Samtidigt kan denna utveckling begränsa det som delvis varit ett signum för Almedalen - att inte bara diskutera utifrån givna positioner utan reflektera.

Alla dessa årliga analyser visar att Almedalsveckan förändras, nästan som en levande organism. Därför är det ganska ointressant om veckan blir större eller mindre. Behovet av den finns. "Därför kommer den igen, nästa år igen, för det har den lovat".